Israeliska röster om Gaza av Gunnar Stensson

Inför demonstrationen på lördag fann jag dessa tre artiklar intressanta
Givarkonferensens dubbelmoral
Referat av en artikel av Haaretz korrespondent Anshel Pfeiffer
Judarna i diasporan mer kritiska mot Israel än någonsin
Ur en artikel av Haaretz korrespondent Anshel Pfeiffer
Beslutet att spela DC-matchen Sverige-Israel utan åskådare irriterar lokalbefolkningen
Tommie Ullman har skrivit en artikel om DC-matchen i Malmö i Haaretz 5/3
Gunnar

Givarkonferensens dubbelmoral

Referat av en artikel av Haaretz korrespondent Anshel Pfeiffer

Vid givarkonferensen i Sharm el-Sheik lovade USA att bidra till uppbyggnaden av Gaza med 900 miljoner dollar.
Samtidigt konstaterar Amnesty International att USA har utfäst sig att bidra till den israeliska försvarsmakten med 30 biljoner dollar fram till år 2017. Det återspeglar det amerikanska stödet till Israel och dess politik.
Som ockupationsmakt är Israel förpliktat att säkra den palestinska befolkningens liv och säkerhet i de ockuperade områdena. Men stället skadar Israel det palestinska folket varefter USA och andra länder går in för att reparera skadan.

Israelisk propagandaseger
USA talar inte längre om Israel som en ockupationsmakt. De biljoner dollar som Israel fått från USA för att skaffa vapnen som orsakade ödeläggelsen av Gaza är ett resultat av Israels framgångsrika propaganda som utmålar tunnlarna vid Rafah och raketbeskjutningen som strategiska hot som ingår i islamisternas terror mot upplysta länder.
Väst har blåst upp Hamas betydelse och överdrivit dess militära förmåga långt över gränsen för den rena lögnen. Detta har gjort isoleringen av Gaza möjlig och varit en ursäkt för tre veckors förödande krig mot palestinierna.
Samtidigt ger det Hamas möjlighet arr beskriva sig som palestiniernas verkliga patriotiska kraft.

EU:s hyckleri
De hundratals miljoner euro som har utlovats till Gaza, som om det drabbats av en naturkatastrof, överskuggar handelsförbindelserna mellan Europa och Israel.
Västländerna som engagerar sig i humanitär hjälp till palestinierna köper samtidigt israeliska vapen och den försvars-knowhow som utvecklats under de laboratorieliknande förhållanden som ockupationen skapat och den situation orsakat hela serier av humanitära katastrofer.
Saudiarabiens biljon av oljedollar som också erbjöds vid givarkonferensen är Saudiarabiens bidrag till USA:s och Israels veto mot palestinsk försoning.

Signalen till Israel
Varje cent som betalas till palestinierna – vare sig den går till Ramallah-regeringens budget eller till medicinsk vård för de barn som sårats av israeliska piloter eller soldater – ger Israel en signal om att det kan fortsätta sina ansträngningar att tvinga på den palestinska eliten ett kapitulationsavtal.
Det enda sättet att förstå denna politik är att se den som ett stöd för Israels politik. Man betalar hundratals miljoner dollar för att reparera de skador Israel orsakat, men man släcker inte den eld som orsakat skadorna..
Gunnar Stensson

Judarna i diasporan mer kritiska mot Israel än någonsin

Ur en artikel av Haaretz korrespondent Anshel Pfeiffer

Ett stort antal judar struntar hela Gaza-konflikten.
Men de som är engagerade kan indelas i tre grupper.
Det finns ett stort antal pavlovska flaggviftare, goda och oskyldiga sionister och judar som bara kan se det trauma som drabbat folk i Sderot, Ashkelon och andra delar av sydöstra Israel. De ställer sig bakom Israels armé och säger ofta att regeringen borde ha låtit den gå längre och slå hårdare.
Det finns en något mindre men mycket högljudd grupp judar som tillhör den mer radikala vänstern, och ett fåtal som går i anti-israeliska demonstrationer och anklagar den sionistiska staten för krigsförbrytelser. De isolerar sig från huvudopinionen i de lokala judiska samhällena.
Det finns dessutom en tredje kategori – kanske inte den bredaste, men enligt min uppfattning den kanske mest betydande – som har mer komplexa och obehagliga känslor inför frågan. De är djupt engagerade i Israel och kan till och med förstå att dess regering kände sig tvingad att genomföra attacken. Samtidigt är de mycket störda och sårade över antalet civila offer och den förstörelse som är följden av aktionen. Det måste absolut ha funnits andra sätt att genomföra detta, säger de.
De lever med sitt tvivel, ofta utan att uttrycka det ens i sina familjer eller bland nära vänner. Det som stör dem mest är att deras omgivning inte tycks se nyanserna och sakna förmåga till medlidande med de döda och sårade på den andra sidan. De börjar ställa sig besvärliga frågor. Är de omgivna av latenta rasister? Eller är det något fel på dem själva så att de måste förneka övertygelsen hos dem som omger dem? Eller hyser alla liknande tvivel men är rädda att uttrycka dem?
Allra svårast är det kanske för dem som dagligen arbetar i de traditionella judiska institutioner som redan känt behov att göra sådana där meningslösa uttalanden som ”Den internationella judendomen står fast i sitt stöd för Israel”. De finner nästan ständigt sina käraste ideal svikna.
”Jag kunde bara inte förstå hur dom andra på kontoret kunde vara helt ur stånd att erkänna att det finns ett verkligt lidande på den palestinska sidan och att Israel bär en stor del av ansvaret för det,” sa en av mina vänner som arbetar i en sådan institution i London. ”Jag känner mig så ensam eftersom ingen verkar förstå hur kluven jag är. Jag förstår Israels position mycket bra och delvis stöder jag argumenten för aktionen, men varför känner ingen av dem sorg över barnen som dör? De verkar inte ens se rapporterna från kriget.”
Min vän fredar sitt samvete genom att vara tyst på jobbet och ge pengar till en organisation som skickar medicinsk utrustning till sjukhusen i Gaza.
Artikeln ovan ledde till en intensiv bloggdebatt med mer än hundra inlägg. Fördelningen av debattinläggen bekräftar artikelns indelning av den judiska opinionen.
Översättning Gunnar Stensson

Beslutet att spela DC-matchen Sverige-Israel utan åskådare irriterar lokalbefolkningen

Utdrag ur en artikel där Tommie Ullman har skrivit om DC-matchen i Malmö.
Haaretz 5/3

Konflikten i Gaza har diskuterats i vida kretsar i Sverige som i andra delar av världen. Somliga politiker har till och med yrkat på bojkott av Israel. Samtidigt ifrågasattes säkerheten i Baltiska hallen. Förra veckan beslöt den politiska majoriteten i Malmö att matchen skulle spelas inför tomma läktare.
Men snart började man ifrågasätta om beslutet tagits enbart av säkerhetsskäl. Borgmästare Ilmar Reepalu sa att han skulle ha föredragit att matchen inte spelades alls. Carlos Gonzales Ramos, ordförande i den nämnd som fattade beslutet, sa att han ser den tomma hallen som en protest mot vad han uppfattar som ett israeliskt folkmord.
Beslutet har lett till en massa kritik. Frågan delar vänsterpartierna i Malmö från center-högerpartierna som vill låta folk se matchen. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ingår i ett koalitionsstyre som står bakom beslutet.
Många invånare i Malmö har sitt ursprung i Mellanöstern som flyktingar från de palestinska territorierna eller andra arabland. Alla stöder inte Hamas och liknande organisationer, men somliga gör det.
Diskussionen om matchen ökar antagligen när den närmar sig.
Översättning Gunnar Stensson, som konstaterar att demonstrationen Stoppa matchen inte nämns i artikeln.