I bilkrisens spår vädras många idéer, varav åtskilliga galna. En som har framförts av både tekniker, fackliga företrädare och politiker är att satsa på spårbilar, eller spårtaxi som det också kallas.
Jag uppmanar läsekretsen att liksom jag osäkra sin revolver när den hör ordet spårbil. En spårbil går alltså på spår vilket i och för sej låter trevligt. I visionerna byggs det finmaskiga nät av spårbanor, helst upphöjda (därav namnet balkbana) på vilka små billiknande fordon med plats för 4–8 personer pilar omkring. Resenären kommer till en hållplats och knappar på en automat in vart han vill åka, varefter det datoriserade systemet genast skickar en förarlös spårbil. Den kan men behöver inte ta upp andra resenärer. Därmed anses kollektivtrafiken ha övertagit privatbilismens avskildhet och smidighet och kan locka över många bilister.
Man behöver inte tänka länge för att inse systemets grundläggande svagheter. Till exempel:
1. Att bygga ett finmaskigt nät av balkbanor är inte precis billigt.
2. Att driva ett sådant system har också sitt pris. För Stockholms del har det skissats ett system som skulle kräva cirka 2000 spårbilar. Två tusen fordon som ska städas minst en gång om dagen, tänk bara det.
3. Kapaciteten är låg. Betänk en situation där en demonstration med tio tusen deltagare med olika destinationer ska upplösas utanför Baltiska hallen i Malmö. Det går inte ens att klara ett normalt handbollsderby i Lund.
4. Det är lätt att sabba systemet för den som händelsevis vill.
5. Och som ersättningsjobb för bilarbetare är det värdelöst. De 2000 fordon som Stockholm skulle behöva är vad Saab tillverkar på tre veckor, även med nuvarande lågvarv.
Annars kan man säga att det avgörande argumentet mot spårbilar är att inget system har förverkligats nånstans i världen trots att idén har funnits åtminstone sen 1970-talet.
De allra flesta trafiktekniker är skeptiska. Det finns också klarsynta politiker. En sådan är Karin Svensson Smith (mp). Hon har sammanställt ett material som mosar projektet. Det kan behövas eftersom spårbilsentusiasterna är särskilt många just i hennes nuvarande parti.
Kjell Dahlström minns vi som en snäll och sympatisk mp-politiker från Lund. Efter en tid som partisekreterare blev han chef för statliga Rikstrafiken, men det gick inte så bra. Efter bl.a. en katastrofal upphandling fick han byta verk och basar nu för Statens institut för trafikanalys, Sika.
Sika har gjort en utredning som utmynnar i positiva slutsatser om spårbilar. Dahlström stöder den. Dumt av honom.
Gunnar Sandin, fordonsanalytiker
VB:s tecknare Manne avbildade Kjell Dahlström under dennes tid som Lundapolitker och antydde på ett fint sätt hans intellektuella förmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar