Spela matchen av Jan Holmquist

Då och då avfyras en raket mot Klostergården. De kommer från Staffanstorp och avsikten är att döda och sprida oro. Det är till och med så illa så att kommunstyrelsen i Staffanstorp vill driva ut majoriteten av invånarna i Klostergården och sänka dem i Höje å. Med Burlöv och Eslöv har vi hygglig kontakt numera, men Kävlinge är på fiendesidan. Och så långt bort som i Hässleholm menar kommunen att det enda rätta är att skicka en atombomb mot Klostergården. En känsla av inringning infinner sig, trots att stadsdelen har mäktiga vänner mot Köpenhamnshållet.
Folket i Klostergården ger naturligtvis sitt stöd till polisen som försöker sätta stopp för raket-beskjutningen. Polisen går onödigt hårt fram, men även Staffanstorps milis begår en hel del övergrepp.
Några tankar efter en trevlig fredagskväll på Virvelvindsvägen. Vi har ett lugnt och tryggt liv i landet och vi har svårt att leva oss in i andra människors förhållanden och känslor.
Den traditionella vänstern stödjer ofta – av någon anledning – den part i konflikter som har auktoritära drag och är främmande får vår syn på demokrati. Från Stalin till Hamas. Länder som har levnadsvanor och institutioner som liknar våra egna utpekas istället som skurkstater.
Det är förnedrande och opportunistiskt av Ilmar Reepalu (som jag trodde var en klok politiker) att vika sig och inte ställa upp för Israels rätt att delta i den internationella idrotten. Detsamma gäller beslutet att spela utan publik.
Demonstrera mot matchen är ofarligt, så länge polisens regler följs. Men om du vågar demonstrera för matchen och för idrotten då lever du farligt. Men inte upprörs vänstern av att några proisraeliska demonstranter råkar illa ut.
Så spela matchen – och jag hoppas Sverige går vidare. Den här gången är det fel att demonstrera, menar jag som var med i Båstad både 1968 och 1975.