Mats Olsson talar på Mårtenstorget den 18 april med Röda Kapellets blänkande instrument och röda banderoll som bakgrund, kisande mot vårsolen och torghandlarna:
”Det är tillräckligt att nämna handelskriserna, vilka genom sin periodiska återkomst alltmer hotande ifrågasätter det borgerliga samhällets existens. Under handelskriserna förintas regelbundet ej blott en stor del av de frambragta produkterna utan även själva produktivkrafterna. Under kriserna utbryter en samhällelig epidemi vilken skulle ha förefallit alla andra epoker som en orimlighet: överproduktionens epidemi. Samhället finner sig plötsligt försatt tillbaka i ett tillstånd av momentant barbari, en hungersnöd, ett allmänt förintelsekrig synes ha avskurit det från alla livsmedel, industrin och handeln synes förintade, och varför?”
Det hade han inte hittat på själv, analysen av den pågående krisen hämtade han från Det Kommunistiska Manifestet. Den är inte olik ”Pengagaloppen”, den utmärkta analys Sten Henriksson under signaturen Lucifer formulerade i förra numret av Veckobladet, visserligen på ett annat språk än manifestets. Sten stod mycket riktigt och myste mot solen i Röda kapellets bakre led innan det gav sig hän just åt Thore Skogmans skuttiga slagdänga.
Apropå Lucifer, ljusbringaren, kunde vi inte också få en kvinnlig motsvarighet i Veckobladet, förslagsvis under pseudonymen Lucia?
Mats Olsson drabbades av upprepade tekniska sammanbrott i sin plädering för investeringar, skolor, vuxenutbildning och vård, men som den snabbtänkte talare han är fann han sig och förlitade sig på sin egen inte obetydliga röststyrka. Och sitt kroppsspråk. Som en Lenin pekade han med raka armar åt höger och vänster, kanske rentav uppåt, och fick ibland till en chaplinartad koreografi. Han förstummades då och då av häpnad över världens enfald och sökte med uppspärrade svarta ögon och vidöppen mun allas sympati.
Ganska många lyssnade, dock få vänsterpartister. Två visade sig dock, revolutionären Neergaard som delade ut flygblad om första maj och Nita som skyndade förbi två gånger i röd kjol och med brun låda. Ett ögonblick liknade appellmötet en operascen, men Nitas framträdande varade bara några sekunder och Neergaard ägnade större delen av tiden åt att förgäves försöka få liv i en liten och en stor högtalare.
Anarki I
Kanske fanns det fler vänsterpartister på Piratpartiets gredelina manifestation på Stortorget. Den omgavs av ett stort massmedieuppbåd som ställde intelligenta frågor som: Tycker du det är rätt med fildelning? Demonstranterna var unga, något potatisgroddaktiga, men vreda och entusiastiska. De får säkert fler anledningar att manifestera. En glad karnevalsprisse hävdade att partiet på en dag fått 5000 nya medlemmar. Det underliggande anarkistiska huvudbudskapet var: Ägande är stöld! Ur marxismens perspektiv är fildelningen ett exempel på hur produktivkrafterna spränger produktionsförhållandena.
Men frågan berör nästan alla ungdomars vardag och de är skrämda av domen mot Pirate Bay och upptäckten av statens makt.
Anarki II
Efter piratpartisterna dök husockupanterna upp, svarta och vita. Klockan var två och alla var utsövda. De agerar enligt den grunduppfattning som Salka Sandén formulerar i ”Ekot från Amalthea”: - Förstör det som förstör dig. Vi uppfattar en värld där alla handlar i sitt egenintresse och ser inte varför vi skulle utgöra ett undantag.
Det låter lite som Friedrich von Hayeks neoliberala maning till ”kreativ förstörelse”, en tanke som nu tillämpas i global skala, och lite som Marx teorier om kapitalismen som producerar sin egen undergång.
Men framför allt handlar det om en viktig samhällsfråga: bristen på bostäder och särskilt bristen på bostäder till rimligt pris, något som varje student upplever och nu mer än någonsin.
Brummelibrum, nu kommer jag och tar er!
Lundaborna fyllde gator och torg i tusenden, upplivade av att vinterns grå dimma tvättats bort från hus och träd så att de återfått konturer, skuggor och framför allt färger. De strömmade som en vårflod längs Södergatan och över Mårtenstorget, stolta och glada över de röda, gredelina och svarta demonstranter som dyker upp varje vår tillsammans med ballongförsäljarna på stortorget och syrenerna utanför domkyrkan.
De borde kanske ta demonstranterna på större allvar. Massrörelser med nya perspektiv slumrar i bakgrunden. Björnen håller på att vakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar