Handling eller huvudet i sanden av Anders Davidson

Som många andra bedömer Amnesty att läget i Afghanistan har försämrats, men de nya tongångarna i Washington har väckt förhoppningar hos Amnesty om en ljusnande framtid i Afghanistan. Inför att krisen i Afghanistan skulle upp till diskussion när ledarna för Nato-länderna möttes i Haag häromveckan uttalade Amnesty att "USA:s nya hållning inger förtroende angående människorättssituationen i Afghanistan".
Löften räcker dock inte, afghanerna "förtjänar handling", säger Amnesty och föreslår tre konkreta steg mot förbättringar.

Första steget rör de militära styrkornas ansvar för civilbefolkningen
Det saknas idag ett tydligt mandat för de militära operationer som genomförs av de internationella styrkorna. Det finns inte heller gemensamma riktlinjer för deras stridsinsatser.
Mandat och riktlinjer måste inte bara vara samordnade, de måste också vara i överensstämmelse med internationell humanitär rätt. Annars befarar Amnesty att de internationella truppernas närvaro kan försvåra än mer för den afghanska civilbefolkningen.
Det saknas även ett organ, framhåller Amnesty, som tydligt, tillförlitligt och konsekvent hanterar dödsfall och skador bland civila i samband med militära operationer.

Andra steget rör rättssystemet
Reformeringen av rättssystemet kommer att ta tid, sju års strävan har misslyckats, konstaterar Amnesty. Akut måste de afghanska myndigheterna skydda civilbefolkningen. Säkerhetsstyrkor och polis som gjort sig skyldiga till brott måste avkrävas ansvar.
USA måste garantera fångarna i Bagram rättshjälp och tillåta att de får sina fall prövade i en oberoende domstol.

Tredje steget rör regimens legitimitet
Amnesty menar att afghanernas tilltro till regeringen i Kabul också undergrävts av att milisledare och olika krigsherrar kunnat skaffa sig politiska positioner. Inför de kommande valen vill Amnesty "hålla ute dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar", de ska förhindras delta.

Hopp om framtiden
Ingenting mindre än dessa tre steg vill Amnesty tas omedelbart. Förslagen löser inte problemen, säger chefen för Amnestys Asienavdelning, Sam Zarifi, men om de genomfördes skulle de kunna ingjuta ett hopp om framtiden som idag saknas i Afghanistan. (Trots mer än sju år av fredsframtvingande krig...)
Amnestys modesta förslag tydliggör tre allvarliga problem; problem som ingen tillskyndare av svenskt militärt deltagande i Afghanistan tillstår.
I längden visar det sig också denna gång att det är omöjligt att stoppa huvudet i sanden.
Då släcks hoppet, då blir framtiden mörk.