Om Internet i tiden av Lucifer

När man ska ta ställning till nya fenomen och försöka bilda sig en uppfattning om vad som är rimligt så brukar det hjälpa att jämföra med företeelser som vi har haft med oss länge. Så låt oss i all enkelhet se på Internet. Vad är det? Jo, ett nät av förbindelser som låter oss förmedla text och bild (och för den delen också ljud mm). Det är förstås ett stort tekniskt framsteg som tagits emot med entusiasm världen över. Det måste ha varit ungefär så det var när telefonen spreds för drygt hundra år sen. Ja, man kan säga att Internet är ett system för bild- och texttelefoni.
När man på 1970- och 80-talen började få klart för sig vilka tekniska möjligheter det fanns för datakommunikation blev det mycket diskussion om hur det skulle arrangeras. Telefonbolagen och de statliga teleförvaltningarna liksom de stora mediaföretagen ville att allt det här skulle byggas upp i fasta former. Under 1980-etablerades det också ett antal system t.ex. för företagsnät över världen eller för brev mellan abonnenter som i AOL, America on Line. Resultatet blev komplexa system där transporten och tjänsterna var integrerade och under kontroll av nätoperatören.

Transport och tjänst skiljs åt
Det intressanta är då att de statliga och kommersiella intressena förlorade striden. Den vanns av teknikerna som hävdade en minimalistisk linje. De sa att det enda samhället skulle göra var att tillhandahålla ett transportnät med ett minimum av regler, ett nät där var och en som ville fick koppla in sig. Reglerna går under namnet TCP/IP talar om hur adresser för meddelanden ska se ut och att meddelanden ska vara uppdelade i små numrerade datapaket som sätts ihop i rätt ordning när de kommer fram. Inget annat, inte ett ord om vad det är som förmedlas. Tjänsten och innehållet är vad som angår avsändare och mottagare, ingen annan.
Det är just denna frihet som möjliggjort det fantastiska utbudet av tjänster på Internet. Och, måste det tillfogas, alla dess dåligheter, vad vi nu väljer att se som dåligt. Spam, dvs. sanslösa och oönskade reklambrev, tar upp så där 20 till 30 procent av Internets kapacitet och en lika stora del tar väl nerladdninge där ägare av texter, musik och filmer byter med varandra utan att rättighetsinnehavarna kan ta betalt. Och förstås pornografi som sedan århundraden är ett viktigt inslag i genombrotten för nya media.

Rör inte Internet!
Det finns naturligtvis förespråkare för ingripanden på Internet, mot pornografi,spam etc. också för att det tynger ner nätet och gör att viktigare saker går långsammare. Men nu kan vi återgå till parallellen med telefonen. Skulle vi acceptera att myndigheter eller företag blandade sig i på vad sätt vi använde telefonen: ringde för ofta, pratade skit, gjorde upp planer för brottslighet, yttrade oss i upphetsande syfte? Nej, det ser vi som telefonabonnentens ensak, vi kan leva med att dåligheterna förekommer.
Det finns fall där vi är beredda att ge avkall på den telefonerandes frihet. Efter domstol kan staten genomföra telefonavlyssning t.e.x när det gäller statens säkerhet eller vissa narkotikabrott. Men det är omgivet av restriktioner.
Det skrivs en massa strunt nu om Internet. Jag tycker det räcker med att säga att det är en väldigt praktisk inrättning och att ingen ska blanda sig i vad vi använder det till.