Efter 118 år? av Gunnar Sandin

Mats Helmfrid har förklarat att ”målbilden” är att Lund ska ha spårväg år 2014.
Våra äldsta spårvägsplaner är från 1896. Det var två skilda projekt. Det ena var en smalspårig bana till Bjärred – och den blev verkligen av, fast som inledningsvis normalspårig ångjärnväg. År 1916 fick den eldrift men 1939 var det slut. Andra projektet var en lika smal spårväg ända till Limhamn via Malmö. Eldriven men inte med kontaktledning utan batterier, vilket påminner om en del moderna ”miljöbils”-projekt. Den blev inte av men förslaget lär ha påskyndat bygget av dubbelspår på stambanan.
År 1905 las en motion i stadsfullmäktige med ett ganska detaljerat förslag. En nord–sydlig linje raka vägen från Norrtull till Södertull skulle mellan mynningarna av Klostergatan och Västra Mårtensgatan sammanfalla med en linje som sträckte sej från Lund C till Lund Ö, som låg där nuvarande Hardebergaspåret korsar Dalbyvägen. Dessutom skulle en linje gå i Allhelgona Kyrkogata, Biskopsgatan och Östra Vallgatan och förbinda Norrtull och Södertull. Körhastighet 12 km/h och åtta vagnar i timmen på de två första linjerna.
Drätselkammaren tillsatte en utredning som modifierade förslaget. Den tog bort Vallgatelinjen men förlängde nord–sydlinjen till Monumentet och Sankt Lars. Den västra skulle utsträckas till Folkets park om man hittade något bra sätt att korsa järnvägen.
Planerna levde åtminstone 1907. Då byggde stan sitt eget likströmselverk (gamla elverket), och den dieselmotordrivna generatorns axel förlängdes så att den skulle kunna rymma ett spårvägsaggregat. Och ett märke som finns kvar i stadsbilden är gamla lasarettets gångbryggor över Allhelgona Kyrkogata. De gavs en höjd så att det fanns utrymme för kontaktledning.
Sten Broman skriver i sina memoarer från den tiden att Lund var för litet för spårväg, och det var det fler som tyckte för det blev inget. Men Sundsvall och Kiruna och Karlskrona var lika stora eller mindre och dit kom spårvägen, åtminstone för en tid.
Nu är stan fem gånger större än då och nu kan det vara dags. Efter 118 år.