Ett genombrott av Lucifer

Jag läser i Information att danska SF, vänsterpartiets systerparti, ska hålla sitt årliga landsmöte i helgen. Mycket handlar om partiets hållning till EU och euron, men det finns också en annan signifikativ detalj. Årets landsmöte markerar slutet på den epok där partiet höll sina sammankomster i gymnastiksalar, med gemensam inkvartering i klassrum med madrasser och sovsäckar på golvet. Nu är det ett elegant konferenscentrum som gäller och delegaterna bor på ganska dyra hotell.

Är det bra att sova på hårda golv?
Ja, det är tidens gång, och vem är väl jag att missunna folk att sova i ordentliga sängar. Och visst, det finns väl ett inslag av nostalgi om man romantiserar forna dagars mera spartanska förhållanden. SF är med stor sannolikhet ett kommande regeringsparti efter nästa danska val och då får man väl växa in i sin nya roll. Kritiker saknas dock inte: ” i SF er man altid Villy til at ændre holdning” som den Enhedslistan närstående (?) Per Thomsen skrev i Informations webbkommentarer i fjor.
Men jag tycker nog att man ska ha klart för sig att det kan finnas poster på minussidan i denna normalisering. Det betyder också att man träder in i ett etablissemang, ett politkerskrå som många människor känner olust inför. Man gör sig också beroende av vanor och en partiekonomi som kanske inte är så hållbar.

Var är utopisterna?
Nu är detta inte unikt. Jag minns från början av 80-talet när vänsterpartiet höll ett partistyrelsemöte över en helg i Malmö där man inkvarterade sig i Esso motorhotell (som det hette på den tiden) i Malmö. Det var inget vi i Lund tyckte var så häftigt. Och normalisering: hur är det numera med de udda rösterna i Miljöpartiet, huldrorna och de skäggiga med utopiska idéer?
Nej, det finns ingen väg tillbaka, jag är klar över det. Men lite kraft tappar väl ändå de normaliserade partierna?