Stärk modersmålsundervisningen! av Gunnar Stensson

Förstärkt modersmålsundervisning är den faktor som ger störst förutsättningar för skolframgång för elever med annat modersmål än svenska. I Lund är det många elever som direkt berörs, 2637 stycken. Därtill kommer de många som på grund av de orimliga villkoren för deltagande avstått från modersmålsundervisning, trots den stora förlust de därigenom tvingas till.
Just modersmålsundervisningen, den viktigaste faktorn för framgång, har de borgerliga skolpolitikerna nämligen systematiskt underminerat under den gångna mandatperioden.
De har genom en marknadsfundamen- talistisk beställarmodell grundad på skolpengssystemet skapat en oöverblickbar byråkratisk katastrof som lett till orimliga gruppsammansättningar, återkommande lärarbyten för eleverna, osäkra anställningsvillkor för lärarna och merarbete för modersmålslärarna, rektorerna och administratörerna.
De borgerliga skolpolitikerna har minskat undervisningstiden till 40 minuter per vecka, vilket enligt all sakkunskap är fullständigt otillräckligt, i synnerhet som en god del av de 40 minuterna går till nödvändig administration.
Elevernas schema fragmentiseras och lärarna tvingas stressa från skola till skola eftersom de oftast undervisar på minst tio ställen.
Skolpolitikerna har ökat gruppstorleken till i många fall grupper på tjugu personer trots att den inte bör överstiga åtta enligt kommunens egen utredare Anders Jakobsson.
För att uppnå önskad gruppstorlek har de borgerliga skolpolitikerna placerat elever i skilda åldrar och på skilda kunskapsnivåer i samma heterogena grupper med katastrofala följder för undervisningen.
De har marginaliserat lärarkåren genom att flytta den från Källbyskolan i centrum ut till Vipeholm, vilket förlängt resorna till de olika skolenheterna och försvårat möjligheten till kommunikation mellan lärarna inbördes och mellan lärarna och ledningen.
Den borgerliga skolpolitikens egentliga mål beträffande modersmålsundervisningen har varit att spara pengar genom att minska den. De har också lyckats minska den med 12 procent i grundskolan och 17 procent i gymnasieskolan. På elevernas och lärarnas bekostnad.

Nödvändiga reformer
För det första gäller det att lyfta ut modersmålsundervisningens resurser ur skolpengen och ge dem direkt till modersmålsundervisningen (LSM) där kunskapen och överblicken finns. På det sättet blir modersmålsundervisningen en fri nyttighet för skolorna. Redan denna åtgärd höjer kvaliteten och förenklar administrationen.
Den återger också professionen möjligheten att genomföra en gruppindelning som är optimal ur såväl pedagogiskt som logistiskt perspektiv.

För det andra gäller det återgå till den kvalitet beträffande undervisningstiden som rådde före det borgerliga maktövertagandet. Eleverna måste alltså garanteras minst 60 minuters undervisningstid per vecka. För förskolebarnen blir minimitiden 80 minuter, där gäller nämligen särskilt anpassade arbetsmetoder. På gymnasienivå är också 80 minuter nödvändigt för att utveckla språket utöver ren snacknivå till ett kvalificerat kunskapsinstrument.

För det tredje måste eleverna få ökad tillgång till studiehandledning på modersmålet. Skolorna måste därför ges riktade resurser för detta ändamål.

För det fjärde måste målet vara att elever ur språkområden som omfattar färre än fem elever ska ha rätt till modersmålsundervisning.

För det femte har alla förskolebarn med annat modersmål än svenska rätt till modersmålsstöd.

En rödgrön linje om modersmålsundervisningen
Ungefär detta är den rödgröna linje beträffande modersmålsundervisningen som utmejslats vid ett par sammankomster med rödgröna skolpolitiker med utgångspunkt från Anders Jakobssons förtjänstfulla utredning och ett klarsynt förslagsdokument av Olof Norborg.