2010-05-01 av Gr

Vi var arton ur Röda Kapellet som spelade på Vänsterpartiets möte i Trelleborg. Om man räknar med de personer i periferin som lyssnade men låtsade att de inte tillhörde mötet var publiken lika stor. Inklusive den tillresta huvudtalaren.
Som var Jörgen Persson, förstanamn på riksdagslistan i den valkrets som omfattar både Trelleborg och Lund. Och Svedala, det är därifrån som Persson kommer. Han talade ledigt, utan manus. Han höll sej till ett begränsat ämne, borgarnas försämring av socialförsäkringarna, frågor som han kommer mycket i kontakt med i sitt jobb som Metallombudsman. Han får sila snacket om han kommer in i riksdagen, fast det är inte så troligt med dagens opinionssiffror.
Fascinerande är att så många i blåsorkestern vill vara med i Trelleborg år efter år trots att publiken normalt inte är större än så. Även Herman Schmid hade mött upp från Malmö fastän han inte skulle tala denna gång. En god del av orsaken måste vara att man upplever V-Trelleborg som en sympatisk organisation som man gärna vill uppmuntra.

Malmö
Publikens storlek är alltså inte avgörande för att en politisk manifestation ska vara meningsfull. Men visst är det roligt när man är många.
1 800 tågade i Malmö där vi spelade sen. Klart godkänt, inte minst jämfört med 2 500 i den dubbelt så stora staden Göteborg. Ganska mycket folk ute på gator och torg (och uppe i fönster), och visst vill man ha nån att demonstrera för. Kanske stimulerade detta orkestern till att låta bättre än den som gående har gjort på länge.

Lund
Det gjorde vi inte i Lund trots att vi hade blivit något fler. En orsak är förstås att kärntruppen med tre spelningar (inklusive en kort inblåsning av Demokratisk vänsters möte) i läpparna började krokna. Men viktigare var det lilla demonstrationståget (högst en åttondel av toppvärdet från 1980, 3 000) och ännu viktigare de folktomma gatorna. Det räcker inte att spela för de egna.
Vänsterpartiets tåg startade 15.20. På den goda gamla tiden var det 14.00. Orkestern och den eventuellt delade huvudtalaren fick jäkta från Malmö men det gick. Så dags lämnade de traditionsmedvetna akademikerna rektorsuppvaktningen och utgjorde en automatisk och kanske inte entusiastisk men dock publik. Alltså: återgå till gamla rutiner. Om det nu inte går att tåga tillsammans med socialdemokraterna vilket ju vore det bästa.
Att Stortorget bör rensas från månglare en sån dag instämmer jag med andra skribenter i. Fast korven i det polska ståndet var god.

Sen var det det en stilla konsert på kvällen och orkestern var större än nån gång under dagen. Och lyckades ändå ackompanjera Edwallsångarna mjukt och lent.