Föregående vecka presenterade oppositionen huvudpunkterna i sin ekonomiska politik.
Ett av inslagen var en bensinskattehöjning på 49 öre och så var det ökade kostnader för lastbilstransporter.
I den i dag presenterade opinionsundersökningen från Demoskop ser vi resultatet. Alliansen har ökat stöd med cirka fem procent och de röd-gröna har tappat 5 procent. Hade vi haft val idag hade det blivit fortsatt högerstyre. Man kan tillägga att de röd-gröna med undantag för tre månader våren 2009 hela tiden sedan 2006 haft större stöd i Demoskops väljarsympatier jämfört alliansen.
Det är inte alltid roligt att ha rätt när man dessutom är pessimistiskt lagd. Nu är det dock så att valmanskåren inte består av miljoner klonade Gunnar Sandin som har ett uttalat förhållande till det som rullar på räls. Tågen bör på sikt ta en större del av transporterna men de förslag som lagts kring detta ger bara ett fåtal nya röster medan förslagen till ökade kostnader på bilsidan resulterar i betydligt fler förlorade röster. Det kvittar om förslaget till ökad bensinskatt i sig är mycket måttligt då det ändå sätter fart på en debatt vi inte kan vinna. Miljömedvetenheten finns men den får inte kosta väljaren några pengar. Det har inte inträffat något nytt Tjernobyl och vintern har varit kall som den skall vilket lett till höga elpriser. Det är inte läge just nu att öka väljarstödet genom en miljöpolitik finansierad av skatter på vanligt folk.
Jag förstår att miljöparti och vänster genom att få med några hjärtefrågor i de röd-grönas uppgörelse, exempel på detta är bensinskatten och frågan om trupp i Afghanistan, vill visa att det ger resultat att stödja dem. Partierna borde dock i högre grad förklara att de nu avstår från sådant för att i stället lägga all kraft på en politik som optimerar möjligheterna att få bort den regering som avser att förnya kärnkraften och ansluta oss till Nato.
1 maj
Stora förändringar har ägt rum i världen under de senaste decennierna. Jag köper inte längre vänsterns analys och politik vad gäller flera internationella konflikter. Det har då blivit att marschera med socialdemokraterna och så tänkte jag göra även detta år. Nåväl framme på Clemenstorget inhandlade jag en nål med texten ”Jobb och nya möjligheter byt regering”. Många plakat och hygglig stämning tills … en dam dyker upp för att stolt visa upp en skylt med uppmaningen att svensk trupp skall lämna Afghanistan!
Trots att flertalet socialdemokratiska väljare stöder truppnärvaron och trots att fortsatt utländsk trupp stöds av 70 procent av befolkningen i Afghanistan valde socialdemokraternas Skånedistrikt nyligen att med 183 röster mot 145 anta ett uttalande där de kräver att de svenska trupperna omedelbart dras hem från Afghanistan.
Eftersom jag har en annan uppfattning om innebörden i ordet internationell solidaritet tog jag cykeln och drog mig in i centrum för att se hur det gick för vänsterpartiet. Läste av texterna på vänsterns banderoller, fann att de mycket handlade om inrikes frågor, satte cykeln och gick med.
Ja såväl socialdemokraternas som vänsterns tåg var alldeles för små med tanke på att arbetslösheten är så stor och det dessutom är valår. Hur skall detta tolkas? Tidigare år har internationella frågor mobiliserat vänstern. Nu gäller det att få bort en högerregering med en politik som går hårt åt de mest utsatta. Var fanns de som förlorat mest på den sittande högerregeringen? På något sätt kändes det lite avslaget på hemfärden. Hur fan skall vi rycka upp oss? Är det TV och sociala media som facebook som gör att man inte går ut och visar sina åsikter på gatorna? Är jag helt enkelt omodern när jag envisas med att gå ut ur huset 1maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar