Liten hjälpreda inför skoldebatter av Gunnar Stensson

När en halv timme av ettornas politiska debatt återstod, smög jag mig in i aulan på Spyken. Luften var kvav och luktade illa. Det var varmt. De sextonåriga eleverna var sömniga och mosiga efter att ha suttit och lyssnat i en timme och en kvart. En högtalarförstärkt röst ekade i aulan. Det var Sverigedemokraternas Erik Almkvist. Han var inte populär. Uppe på podiet satt sju politiker. Jag kände så småningom igen två till: socialdemokraternas unge energiske skolpolitiker Mats och vänsterpartiets Daniel Stolt.
Debatten var förödande tråkig. Politikerna trasslade in sig i tekniska resonemang kring las och avdrag och bidrag. De tvistade om beskrivningen av regler och siffror. Någon av dem frågade faktiskt eleverna om de förstod vad han sa. Ett skallande nej blev svaret. Högtalaren skrällde. En allt stridare ström av elever började smyga sig ut. August, moderatorn från elevrådet, tillrättavisade dem: ”Visa respekt! Det handlar om er framtid!” De hejdade sig surmulet.
Sydsvenskan var där och fotograferade. Demokratisk vänsters stol var tom. Där skulle jag ha suttit. Jag hade med kort varsel kallats till en radiointervju om Dawit Isaak klockan kvart över åtta.
Så tog debatten äntligen slut. Jag öppnade några fönster.
Klockan 1030 började nästa omgång, nu med tvåorna, ett år äldre. Den varade till 12.15. Jag var på plats bland politikerna, men kände mig obekväm. Det var som att stiga in i en etablerad, dåligt fungerande institution. Debatten var dock klart bättre än tidigare. Fönstren förblev öppna och luften var frisk. Men alla blev allt hungrigare, ingen hade ätit sedan före åtta och några hade inte ens ätit då, misstänker jag.
Debattomgången med treorna 1315 till 1500 sprudlade av engagemang och gott humör. Många elevinlägg, många skratt och många applåder. Erik Almkvists (SD) inflytande minskade markant. Alla fick blombuketter. Efteråt visade många elever att de uppskattat debatten.
Varför fungerade debatterna så olika?

Synpunkter till Elevrådet på Spyken
Ni genomförde ett svårt arrangemang som bara blev bättre och bättre ju längre dagen led. Att styra flera hundra elever och 8 politiker från tidig morgon till sen eftermiddag är krävande. Funktionärerna arbetade oförtrutet hela dagen. Men:
- En timme och tre kvart är lång tid. Aktivera eleverna. Förbered frågor.
- Ha koll på luft och värme i lokalen.
- Klockan8 är folk sömniga, 10 till tolv blir de hungriga, 13 till 15 är de mätta och pigga.
- Fler mikar. Kolla ljudvolymen.
- Den viktiga debattordningen. Åtta politiker satt i rad på scenen med Sverigedemokraten längst till höger och Vänsterpartisten längst till vänster. Sverigedemokraten inledde i stort sett varje gång ett nytt ämne togs upp. Det präglade debatten. Börja varannan gång från vänster och varannan gång från höger! Är det nödvändigt att placera politikerna enligt en höger-vänster-skala?
- Det är ingen slump att den sista debatten blev bäst. De blivande studenterna är kunnigare, har längre perspektiv och inser den offentliga sektorns betydelse för tillgången till bostäder, vård, skolor och villkoren i universitet och högskolor osv. Deras värld är en annan än ettornas. Nu fick inte ettorna den fina debatt de förtjänade.
- Fundera över andra former för debatter. Tema-debatter. Utfrågningar. Andra grupperingar. Bjud in rikspolitiker att debattera speciella frågor.

Synpunkter till partierna
- De borgerliga partiernas stora misstag var att skicka funktionärer från ungdomsförbunden i Malmö. Skicka lokala politiker! Skoldebatter handlar dels om den egna skolan och lokal politik, dels om globala och ideologiska frågor, men inte om trassliga byråkratiska åtgärder.
- Skicka kända politiker. Det är långtifrån säkert att en 25-årig karriärsugen sekreterare från ett ungdomsförbund gör sig bättre förstådd, när han talar till en opolitisk 17-åring, än en 50-åring som Mats Olsson (V). En klar orsak till att debatten lyfte under det sista passet var att duktiga retoriker som Anders Almgren (S) och Rolf Englesson (MP) trädde in.
- Låt olika personer företräda partiet när skolan genomför debatter årskursvis som nu på Spyken. De borgerliga partiernas företrädare satt i allmänhet hela dagen. De måste ha blivit helt utmattade. Miljöpartiet hade olika representanter i de tre debatterna. De föreföll väl valda, en ung pojke till ettorna, en insiktsfull miljöforskare till tvåorna och så Rolf till slut. Bäst för alla parter.