Hon tog över predikan och hamnade på S:t Lars av Gunnar Stensson

En dag rågades måttet. Nu måste det ske! Prästen stod där i predikstolen och pladdrade. Som alla söndagar. Hon hade tänkt på det länge, tänkt och våndats. Vem var hon att göra sådana anspråk? Vilka skulle konsekvenserna bli? Hur som helst, nu måste det ske. Äntligen reste hon sig i kyrkbänken och tog med hög och klar röst över predikan.
   Året var 1916. Första världskriget rasade. Sverige befann sig i ekonomisk kris. De sociala spänningarna växte, liksom arbetslösheten. Svensk spannmål exporterades till Tyskland. De rika exportörerna profiterade. Nöden var stor. Hungerkravaller förekom.
   Strax efter prediko-upproret i kyrkan såg prästen till att hon blev gripen och skickad till S:t Lars. Där satt hon fängslad till sin död 1934. Kostnaden för hennes uppehälle betalades av socknen.
   Hon begravdes på S:t Lars kyrkogård och var snart glömd, på S:t Lars och i sin hemsocken.
   Men inte helt. Hon efterlämnar en dikt, som blivit bevarad och som man kan läsa på en anslagstavla i S:t Lars vårdcentral där den finns återgiven tillsammans med ytterligare några dokument om institutionens historia.
   Det fanns någon, vän, kristen, kamrat eller vårdare, som delade hennes tankar, respekterade henne och såg till att dikten bevarades.

”Varen ordets görare. Bygg!
Giv goda råd åt dem som stad och land regera
Tryck pengar! Använd dem förståndigt!
Vi vill ha fabriker, inte fängelser!
Tänk rätt! Gör rätt, det goda Gud bjuder,
Gör det och lycklig var.”

Diktens kärna är konkret och innebär en skarp kritik, riktad mot tidens överhet: ”Tryck pengar! Använd dem förståndigt! Vi vill ha fabriker, inte fängelser!”
   Dikten är också aktuell, i Grekland, i Spanien... Där höjer andra anonyma sina röster – och fängslas.

PS. På 1970-talet skrev Lars-Åke Henningsson en uppsats om maktstrukturen i kyrkan.