60-tals stämning på spårvägsmöte
För en dryg vecka sedan ordnade Lunds kommun ett informationsmöte om spårvägsplanerna. Aktionsgruppen mot spårväg hade varit duktig på att mobilisera. För oss som var med på 60- och 70-talen var stämningen vid mötet välbekant. Då dök trotskister och allehanda sektvänstergrupper upp i samlad tropp upp (ja, de var inte särskilt många i troppen, förstås) vid möten som andra organisationer ordnat och ville ta över dagordningen. Frågestunden vid mötena förvandlade sektvänstern till en andaktsstund för framsägande av bekännelser till den egna tron. Precis så agerade representanterna för aktionsgruppen vid detta spårvägsmöte. Kul att uppleva den stämningen igen, men den gynnar knappast en vettig debatt.
60-talets nedrustning av spårtrafiken
En superbusskramande spårvägsmotståndare menade att nedläggningar av spårvägar i Sverige under 60- och 70-talen (se där dyker dessa båda decennium upp igen!) berodde på att spårtrafik var omodernt och ineffektivt. Tyvärr blev denna felaktiga beskrivning av bakgrunden till nedläggningarna inte bemött av den kommunala panelen. I själva verket var det ju så att spårvagnstrafiken las ner för att biltrafiken var framtidens melodi för den tidens trafikpolitiker. Spårvagnen skulle maka åt sig för att ge plats för bilarna. Det skedde en allmän nedrustning av all kollektivtrafik – den skulle ju bara betjäna den ömkansvärda restpost bland befolkningen som inte kunde eller ville skaffa bil.
Aktionsgruppen vill spara på åkermarken
Jag vill dock säja något positivt om aktionsgruppens inställning på en punkt: när en av deras representanter uttalade sig för vikten av att inte bebygga den goda åkerjorden möttes han av kraftiga applåder av spårvagnsmotståndarna. Länsstyrelsens nollvision för byggande på åkermark har uppenbarligen ett starkt stöd hos aktionsgruppen.
Mera parkskövling på gång
Apropå byggande: en politisk majoritet bestående av de borgerliga, S och V har nu i princip sagt ja till att exploatera det som återstår av park i Vipeholmsområdet. Än en gång återkommer jag till frågan: varför bygga i park när det finns så gott om parkeringsplatser?
Planering för gigantisk biltrafikökning
Nu i dagarna säjer majoriteten Lunds kommunfullmäktige ja till investeringar i bilinfrastruktur i storleksordningen sisådär en kvarts miljard. Därmed backar man villigt upp Trafikverket som planerar för att fram till år 2030 öka motortrafikarbetet i sydvästskåne med 50 procent.
För en dryg vecka sedan ordnade Lunds kommun ett informationsmöte om spårvägsplanerna. Aktionsgruppen mot spårväg hade varit duktig på att mobilisera. För oss som var med på 60- och 70-talen var stämningen vid mötet välbekant. Då dök trotskister och allehanda sektvänstergrupper upp i samlad tropp upp (ja, de var inte särskilt många i troppen, förstås) vid möten som andra organisationer ordnat och ville ta över dagordningen. Frågestunden vid mötena förvandlade sektvänstern till en andaktsstund för framsägande av bekännelser till den egna tron. Precis så agerade representanterna för aktionsgruppen vid detta spårvägsmöte. Kul att uppleva den stämningen igen, men den gynnar knappast en vettig debatt.
60-talets nedrustning av spårtrafiken
En superbusskramande spårvägsmotståndare menade att nedläggningar av spårvägar i Sverige under 60- och 70-talen (se där dyker dessa båda decennium upp igen!) berodde på att spårtrafik var omodernt och ineffektivt. Tyvärr blev denna felaktiga beskrivning av bakgrunden till nedläggningarna inte bemött av den kommunala panelen. I själva verket var det ju så att spårvagnstrafiken las ner för att biltrafiken var framtidens melodi för den tidens trafikpolitiker. Spårvagnen skulle maka åt sig för att ge plats för bilarna. Det skedde en allmän nedrustning av all kollektivtrafik – den skulle ju bara betjäna den ömkansvärda restpost bland befolkningen som inte kunde eller ville skaffa bil.
Aktionsgruppen vill spara på åkermarken
Jag vill dock säja något positivt om aktionsgruppens inställning på en punkt: när en av deras representanter uttalade sig för vikten av att inte bebygga den goda åkerjorden möttes han av kraftiga applåder av spårvagnsmotståndarna. Länsstyrelsens nollvision för byggande på åkermark har uppenbarligen ett starkt stöd hos aktionsgruppen.
Mera parkskövling på gång
Apropå byggande: en politisk majoritet bestående av de borgerliga, S och V har nu i princip sagt ja till att exploatera det som återstår av park i Vipeholmsområdet. Än en gång återkommer jag till frågan: varför bygga i park när det finns så gott om parkeringsplatser?
Planering för gigantisk biltrafikökning
Nu i dagarna säjer majoriteten Lunds kommunfullmäktige ja till investeringar i bilinfrastruktur i storleksordningen sisådär en kvarts miljard. Därmed backar man villigt upp Trafikverket som planerar för att fram till år 2030 öka motortrafikarbetet i sydvästskåne med 50 procent.
Borgerligt nej till minskat kaos på Lilla Fiskaregatan
De borgerliga kommunpolitikerna är förmodligen de enda lundabor som tycker att dagens trafiksituation på Lilla Fiskaregatan med dess omfattande biltrafik, huller-om-bullerblandning av gång- och cykeltrafik och oklara regelverk är tillfredsställande. De borgerliga vill inte ha några förändringar, det framgick av deras ställningstagande till ett från MP-håll initierat gemensamt rödgrönt yttrande i anslutning ett medborgarförslag om Lilla Fiskaregatan.
Jag kommer att vara djupt ångerfull
Ronny Johannessen är moderat ordförande i Tekniska nämnden. Han inte bara röstar nej till förbättringar på Lilla Fiskaregatan. Han är ute och kör bil också. Eller snarare har varit ute och kört bil. Närmare bestämt på motorvägen i en hastighet av 158 km/tim på sträcka där tillåten maxhastighet är 110. Jag väljer försiktigtvis att inte kommentera detta beteende. För vem vet: en vacker dag kanske jag på min bicykel susar fram med en hastighet 44 procent över den tillåtna - dvs 72 km/tim - i nerförsbacken på Tornavägen och blir haffad av polisen. Skulle så ske vill jag redan nu bedyra att det är helt oavsiktligt som jag körde för fort. Jag vill också i förväg försäkra att jag kommer att vara djupt ångerfull. Inte i och för sej för att jag kört för fort, utan för att jag var så ouppmärksam att jag inte i tid la märke till hastighetskontrollen och torskade.
En sakupplysning angående Johannessen kan dock vara på sin plats: han är den politiker som har det yttersta ansvaret för trafiksäkerheten i Lund.
Cykla i Lund – hög olycksrisk
Trafiksäkerheten i Lund, ja. Jag ska minimera mitt cyklande i Lunds tätort i sommar och fortsatt framöver. Undermålig cykelinfrastruktur och bristande gatuunderhåll (framför allt i stadens centrala gator med stenbeläggning) gör färden onjutbar och fylld av olycksrisker. Och så alla dessa bilar som ogenerat förs fram överallt – även där det inte är tillåtet. De utgör en stor säkerhetsrisk. Liksom horder av gå-drullar som virrar omkring i cykelbanorna. Om denna för cyklister så bedrövliga trafiksituation finns det all anledning att återkomma i höst. Men innan dess skall jag avnjuta en härlig cykelsemester i Cykellandet Danmark. Glad sommar tillönskas alla VB-läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar