”Det fria skolvalet” - frihet för exploatörerna av Gunnar Stensson

”I dagens Sverige gör det fria skolvalet att elever skiktas som aldrig förr. Vi borde tala om det.”
Katrine Kielos, Aftonbladet 27/10.

Finns fria val? Sker inte alla val inom vissa ramar, som avgränsar dem – samtidigt som gränserna gör dem möjliga att överblicka? Måste inte alternativen vara klara för att ett val över huvud taget ska äga rum?
   Fritt är valet om det är fritt från tvång och påtryckningar. Fritt är valet om man inte diskrimineras som sker i många friskolor (Uppdrag granskning 30/10).
   Är valet mellan hundratals pensionsfonder fritt? Är det inte snarare utformat till en profitmaskin för bankerna?
   Är valet mellan hundratals hygienartiklar fritt? Ofta döljs förekomsten av giftiga ämnen bakom tal om hälsa och skönhet. Har den som råkat välja en produkt med cancerframkallande ämnen gjort ett fritt val? Har hen ens valt?
   Är valet av skola fritt för 16-åringen som tvingas välja mellan skolföretag beskrivna med reklamfraser, lögner och falska förespeglingar
   De som drabbades av John Bauer-konkursen, hade gjort de ett fritt val, när de föll för bolagets reklamklyschor?
Har de ens valt? Har de inte bara blivit bedragna?
   Skoleleverna har gjorts till marknadsvaror. Privata entreprenörer handlar med dem. De lurar kunderna tills de hunnit lägga beslag på vinsten och placera den i skatteparadis. Riskkapitalet lägger miljoner på att hyra sådana som utbildats att bedra kunder med psykologiska knep och ytlig estetik.

Vi har länge haft skolval med många klara alternativ, beskrivna av syokonsulenter med tillgång till läroplaner och sakliga beskrivningar. Den tidens skolval var mycket friare än dagens ”fria skolval”.
   Men marknadens jesuiter är listiga. Ändamålet – den heliga profiten - helgar medlen. När de hittade på frasen ”det fria skolvalet” gjorde de motståndarna till skolans exploatering svarslösa.
   Visserligen kunde skolforskarna samfällt peka ut det ”fria skolvalet” som huvudorsaken till vinst, segregation och sjunkande skolresultat. Men för politikerna har det visat sig omöjligt att ta ställning mot det. När Jan Josefsson frågade Jan Björklund och Ibrahim Baylan om de ville slopa det ”fria skolvalet” var de svarslösa och såg ut som skolpojkar som avslöjats för fusk. Finns det alternativ för ett fritt riksdagsval?
   Ja, Vänsterpartiet finns.
   Men som vi ser vågar inte ens en fri skribent Katrine Kielos gå hela vägen. Hon säger bara ”vi borde tala om det”.

”Vi måste prata om det fria skolvalet” skriver Karin Pettersson i Aftonbladets huvudledare följande dag (29/10). ”Måste” är skarpare än ”borde”. ”Prata” vardagligare än ”tala”. Så Karin Pettersson går ett kycklingfjät längre än Katrine Kielos.
   ”Vi lever nu med konsekvenserna av de naiva och ofärdiga reformer som genomfördes i skolan på 1990-talet. Kommunaliseringen, friskolereformen och det fria skolvalet skapade tillsammans en oreglerad skolmarknad där konkurrensen skulle garantera kvalitet. Så blev det inte. I stället fick vi sjunkande resultat, bristande styrning och skolföretag med vinstintresse som ledstjärna.”
   Hon nämner inte skolkatastrofens drivmedel: skolpengssystemet. Men den finns med i Robert Nybergs skämtteckning som illustrerar artikeln: Eleven säger: Om fröken inte är snäll så tar jag min skolpeng och går.
   Skolpengssystemet innebär att resurserna följer eleverna. Så skulle de dåliga skolorna konkurreras ut och de bra få större resurser. Men nu talar i stort sett alla skolpolitiker om att skolor som har elever med lågutbildade föräldrar eller invandrarelever ska få ökade resurser.
   Det innebär att man först utarmar invandrartäta skolor via skolpengen och därefter ger dem medel som ska göra det möjligt för dem att fortsätta.
   Man skulle vinna mycket på att helt enkelt slopa skolpengssystemet med dess inbyggda utslagningseffekt (och möjlighet för riskkapitalister att plundra skolor genom använda skolpengarna till räntebetalning) och istället styra skolan enbart med ekonomi, lärartilldelning, klasstorlek osv.

Karin Pettersson är också feg. ”Rätten att välja har ett oavvisligt värde” skriver hon. ”Och att gå tillbaka till det system vi hade före 1992 är inte aktuellt.” Varför det? Då stod svensk skola på topp.
   Begreppet ”rätten att välja” kan analyseras som jag skissartat prövat att göra med floskeln ”fritt skolval”. Mycket tyder på att flera skolkoncerner skulle slås ut om man helt enkelt tvingade dem att följa regler som redan finns (krav på skolgårdar, lämpliga lärosalar, skolbibliotek, matsalar osv).
   Nu definieras både ”rätten att välja” och ”det fria skolvalet” enligt skolföretagens och riskkapitalisternas intressen utan hänsyn till elevernas rättigheter.

Till slut. Det är skillnad på grundskola och gymnasium. Det går kanske att få rätsida på gymnasievalet, som alltid varit fritt, genom lämplig lagstiftning.
   Grundskolans problem är mycket djupare. I själva verket är den svenska skolkatastrofen i första hand en grundskolekatastrof.