En chans att slippa Super-Jas? av Lucifer

Som försvarsvän gläder jag mig förstås över att Saab, Bildt och Försvarsdepartementet har gjort bort sig igen. Deras klumpiga inhopp i den schweiziska politiken kan kanske medverka till att det inte blir några Super-Jas sålda och därmed inte heller några att konstruera och tillverka för Sverige. Det skulle kunna innebära att den sanslösa satsningen på svensk flygindustri som kan härledas åtminstone till mitten av 1960- talet skulle kunna få ett slut. Jo, det var ju när Viggen skulle byggas som sossarna sa: javisst, det är en dyr och tveksam satsning, men av hänsyn till sysselsättning etc så får det gå för den här gången. Jaha, och sen på 1980-talet så var det dags för Jas-projektet och det var ju tveksamt, det kunde många hålla med om, men det fick ju bli. Och nu på 2010-talet handlar det om Super-Jas, en kraftigt utbyggd variant av grundkonceptet som man har tänkt sig att det svenska försvaret ska köpa.

Affärsplanen
Svenska försvaret, finns det och har det råd att köpa? Nej, det finns inte, man har i huvudsak lagt ner det. Vad som finns är några flygflottiljer och ett stort antal Jas i förråd som man inte har råd att flyga och heller inte har piloter till. Men kanske kan man sälja dem på en stor realisation och köpa nya fräscha plan för pengarna? Dvs. de nya blir så dyra att ta fram så det krävs att det är fler som vill vara med och betala. Och så har man sagt: för att svenska flygvapnet ska få Super-Jas så måste vi sälja till fler. Med hjälp av storartade industriavtal skulle då planen till Schweiz i stort sett byggas i Schweiz. Men det är klart, ingenjörerna skulle förstås sitta i Linköping. Ja, det har förresten varit tal om en liknande affär med Brasilien, men den verkar tillfälligt hejdad.

Ett annat försvar

Och här öppnar sig alltså en chans: vi skulle genom att stoppa den groteska satsningen på svensk flygindustri få pengar över för att bygga ett elementärt militärt och civilt försvar för Sverige. Det skulle förstås kräva allmän och lika värn- och samhällsplikt om så där 3-5 månader, det skulle kräva rätt mycket ny materiel, men den är billigare än den sortens materiel som krävs om man ska leka stormakt. Det är ju ingen överhängande krigsfara, men på sikt kan allting hända, och den typ av försvar som har visat sig mest framgångsrikt de senaste 60 åren är en lågintensiv folkligt motståndsrörelse ungefär som den bedrivits i Irak och Afghanistan mot amerikanerna. Den är inte så heroisk eller vacker, men inkräktare brukar ha svårt för den och ger sig av efter ett tag. Guerillaromantik? Nej, vanligt arméfolk brukar tala för det här i motsats till flygvapengossarna som bara vill likna USA.

Svårsålt
Ja, sen är det ju svårt att hänga upp en industris framtid på att de ska sälja dyra militärflygplan. Det krävs rätt mycket mutor för att vinna över de andra som vill sälja dyra flygplan och det krävs att USA gillar att man säljer och vem man säljer till. Annars är det ganska hopplöst.
   Vem vill då fortsätta som hittills? Jo, Wallembergsfären förstås, de har kammat hem huvuddelen av våra försvarspengar i femtio år. Men också metallarbetarna i Linköping: de bar bra betalt, bra utbildning, säkra jobb (åtminstone hittills). Och Ingenjörssverige är förstås stolt över vårt lilla land som hänger med på ett kvalificerat teknikområde. Och den tongivande eliten inom försvar och säkerhetspolitik: de vill kunna dricka cocktails på jämställd fot med sina gelikar i USA och Frankrike, och kan vi sen bara gå med i Nato också så är lyckan fullständig.

Vad kan göras?
Finns det alternativ? Ja, vad gäller försvarsutformning är saken klar: om vi lämnar Jas-linjen får vi ett allsidigare och bättre försvar. Tekniknördarna borde kunna nöja sig med lite drönarutveckling – det är ju modernare och billigare och Saab är väl redan på god väg. Men visst, vad gör man med 10,000 upprörda metallare på Östgötaslätten med länsstyrelsen, LO och S bakom sig. Det skulle kräva att Saab började ägna sig åt något annat högteknologiskt. Robotar, järnvägar, vad vet jag.
   Oddsen är naturligtvis emot en förändring, särskilt med den S-regering som kan förväntas. Det skulle behövas en S-ledd tankegrupp som vågade tänka nytt . Men någon sådan kan inte skönjas.