2014-02-20

Endast Vänsterpartiet har en trovärdig skolpolitik
av Gunnar Stensson

Pisa-rapporten bekräftar vad alla redan visste: att den svenska skolan, som ännu 1995 var världsledande, har blivit sämre och sämre, i synnerhet efter 2007. Det förvånande är inte att den blivit sämre, det förvånande är att den på så kort tid har blivit sämst i den utvecklade delen av världen så att den nu hjälplöst kravlar omkring på bottnen av en gatubrunn tillsammans med den chilenska skolan och kanske någon annan rånad skola.

Leif Lewin, professor i statskunskap, fick av Jan Björklund uppgiften att ta reda på hur det kunde gå så illa. Utredningen, som kom den 10 februari, bekräftade vad de flesta experter tjatat om i åratal.
   Den slog fast att de två huvudorsakerna var:
Kommunaliseringen, som Göran Persson genomdrev 1991. Kommunaliseringen slog sönder den sammanhållna skolan och gjorde den beroende av kommunala småpåvar i fattiga och rika kommuner som skar ner skolanslagen samtidigt som de ökade lärarnas arbetsuppgifter och försämrade deras lön.
Friskolereformen, som Carl Bildt och Beatrice Ask genomdrev ett par år senare. Vinstdrivna friskolekoncerner gavs möjlighet att driva skola med hjälp av skolpengen och det fria skolvalet. Konkurrensen drev fram en galopperande betygsinflation. Lärarna hunsades uppifrån av ägare och rektorer och trakasserades nedifrån av föräldrar och elever. Sydsvenskan rapporterade (13/2) hur mycket pengar det är som står på spel. Academedia t. ex. tog ut 467 miljoner från 77 friskolor i underställda bolag. Friskolorna stoppar all insyn i ekonomin, eftersom vinsten är diktator i deras hierarkiska system (Amnell i Sydsvenskan 14/2). Skurups kommun klagade härom dagen över hur dess utgifter för gymnasisterna fyrdubblats på ett år och att all kommunal planering blivit omöjlig sedan man hamnat i skolkoncernernas våld.

Men det är inte längre nödvändigt att öda energi på att stapla bevis, som alla med insikt tvingats göra under de gångna åren utan att politikerna lyssnat. Saken är klar. Strukturfelen är kända. Nu gäller det att undanröja dem.

Panik har utbrutit i riksdagen. Alla skyller ifrån sig. Jan Björklund som i åratal ägnat sig åt småreparationer på det sjunkande skeppets överbyggnad har åtminstone ett radikalt krav, som han delar med Vänsterpartiet: förstatliga skolan! Så skulle vi åter kunna närma oss målet: en sammanhållen, jämlik skola av hög kvalitet. Tyvärr ställer inget annat parti upp på förslaget
   Ja, FP, förstatligande kan hjälpa, förutsatt att vi avskaffar det ”fria” valet som det är utformat idag, avskaffar skolpengen, avskaffar konkurrensen, avskaffar betygsinflationen och reklamen och förbjuder vinstuttagen. Men det vill inte Jan Björklund.

FP, M, C och KD flaxar omkring som skrämda höns. De har följe av en halt tupp, S, och den ledsna gåsen MP som suckar: ”Förlåt! Vi ville ju så väl.”
   De vägrar (utom då FP) att förstatliga skolan. De vägrar att förbjuda friskolornas vinst. Flosklerna korsar varandra. ”Vem som är huvudman spelar ingen roll. Vi fokuserar på skolans problem.” ”Utan vinst kan ingen driva skolverksamhet.”
   Förslagen yr som dun och fjädrar: extra skolår, sommarläsning, ny lärarutbildning, fler centrala prov, central provrättning, ökad kontroll, nya kursplaner, ökad insyn, långsiktiga ägare, högre lärarlöner, ännu högre lärarlöner, bättre lärarhögskolor, fler miljoner, miljarder... statlig kontroll. Staten ska styra genom bidrag. Staten ska hota med vitesföreläggande. Förlamande byråkrati är konkurrenssystemets ständiga följeslagare.
   Utanför hönsburen väntar räven. Den slickar sig om munnen.

Pisa-mätningen visar en skola i fritt fall. Leif Lewins utredning klargör orsakerna: kommunaliseringen och friskolereformen. Nu är det hög tid att handla!
   Vänsterpartiet är ensamt om att förespråka en konsekvent politik för att undanröja skolans destruktiva strukturer. Bort med kommunaliseringen! Bort med vinstintresset!
   Bara på den grunden kan den svenska skolan åter upprättas. Men det räcker inte med en fast grund.  På grunden måste en överbyggnad resas. Det är ett långsiktigt, krävande, komplicerat arbete. Men vi har gjort det en gång: när vi skapade den svenska grundskolan, den som nu ligger i ruiner.

Inga kommentarer: