Spårvagn, ja tack av Ann Schlyter

Den ideella föreningen Spårvagnsstäderna hade årsmöte i Lund. Jag blev utsedd från Tekniska nämnden att delta. Utanför Grand möttes jag av demonstranter mot spårväg. För snart femtio år sen stod jag själv med plakat och krävde "Stopp för Genombrottet"och "Full insyn i stadsplanefrågor". Att jag var med om att stoppa denna motorväg rätt igenom Lund är jag fortfarande stolt över, liksom att jag vägrade delta i någon av aktionerna mot Öresundsbron. Jag undrar hur spårvägsmotståndarna kommer att se tillbaka på sitt ställningstagande. Jag är för spårvagnen, men har svårt att förstå de enorma känslosvallen. Alla vill vi väl att Lund ska förbli en vacker och miljömässigt hållbar stad med möjligheter för en bra vardag för sina invånare? För detta krävs en väl fungerande kollektivtrafik som måste planeras utifrån en trolig tillväxt. Jag har efter att satt mig in i frågan blivit övertygad om att en mix av färdmedel, där spårvagnen ingår är optimalt för Lund. Jag blir sårad när motståndarna utmålar mig och andra politiker och alla tjänstemän som okunniga, okänsliga och odemokratiska. Det är kusligt att få argument om att motståndarna står för folket. Vad står då de folkvalda politikerna för? Redan under förra milleniet var spårvägen med i översiktplanen och när busslinjerna drogs gjordes det uttalat med tanke på framtida spårväg. Men det är klart, så här i elfte timmen kan man ångra att inte offentlig insäljning av planerna startat tidigare med allmänna debatter och dyligt.

Superbuss i Malmö

I föreningen spårvagnsstäderna samarbetar 16 kommuner för att förbättra sin kollektivtrafik med spårvagn som en del. Det handlar om standardisering i utformning och finansiering, dvs önskan att inte enbart spårvägarna iStockholm ska få statsbidrag. I styrelsen invaldes många kommunalråd, några från miljöpartiet men inga faktiskt inga vänstern, trots att partiet är spårvagnsvänligt.
   Vi fick se många vackra bilder från den stora mängden av nya spårvägar i Tyskland och Frankrike, fula breda bilvägar var nu till hälften gröna spår. Superbussarna i Malmö presenteades som ett steg mot spårvagnar där. Sen kom paneldabatten.
   Karin Svensson Smith inledde paneldebatten med visionen om en klimatsmart stad och att spårvagn är en viktig del i den, bland annat för att grönskan kring spåren tar emot regnvatten ovh motverkar översvämningar.  Sverker Oredsson, som representerade spårvägsmotståndarna  tyckte att det blev för dyrt med en miljard och ville att kommunen skulle stödja Botaniska trädgården istället. Nu är kommunens del av kostnaden 360 miljoner, så argumenteringen var inte så stringent. Av det menade Mats Helfrid att man kanske kunde få privata aktörer och grannkommuner att bidra. Det är mycket pengar, men i mitt tycke en väl genomtänkt investering. Spårväg är dyrt initialt, men bussar och bussbanor slits och kräver mer underhåll.  Anders Almgren tog ett bredare stadsutvecklings- persektiv och pekade på att i många städer, till exempel Bergen, fanns ett stort motstånd mot spårvagn, men när den väl fanns, är folk glada och vill ha utbyggnad med fler linjer.

Spårvagn i Bergen