I krönikan om en vårpromenad i södra Lund i
förra VB berättade jag, hur jag en vecka efter Palme-mordet råkade möta
Joachim Lenz på Sveavägen. Det är sant. Vi var båda skakade, där vi
stod bland de vissnade blommorna på mordplatsen en marsmorgon 1986.
Jag skrev också att jag den gången var på väg till FNL-gruppernas styrelsemöte. Det är inte sant. Styrelsemötet ägde rum 1976, tio år före Palme-mordet. Jag hade stigit av nattåget från Lund och var på väg längs Sveavägen mot ABF-huset. I minnet har de två vintermorgnarna blivit en, trots att det ligger tio år mellan dem.
Orsaken till min oro 1976 var att den maoistiska majoriteten i FNL-gruppernas styrelse ville flytta solidariteten från Vietnam till Pol Pots Demokratiska Kampuchea. Jag kunde inte hindra dem. Det innebar slutet för den svenska Vietnamrörelsen. De fick ett par år senare betala ett högt pris när Pol Pots folkmord, som i själva verket länge varit känt, avslöjades i slutet av 1970-talet. De förlorade all trovärdighet.
De Förenade FNL-grupperna lades ner. I augusti tog Beppo Persson och jag initiativ till bildandet av Solidaritet med Vietnam i Lund. Det var en lokal, ganska vital organisation som ordnade en rad möten de närmaste åren.
1976 var ett ödesår för Olof Palme och socialdemokratin. Det socialdemokraterna förlorade riksdagsvalet för första gången på mer än 40 år. Palme kom inte tillbaka till statsministerposten förrän efter jordskredssegern 1982.
Många FNL:are i Lund anslöt sig till VPK. Även jag. Dittills hade vi uppfattat FNL-grupperna som en enhetsfront utan partipolitisk anknytning. Nu tycktes VPK vara den säkraste garanten för det fortsatta Vietnam-arbetet.
Jag skrev också att jag den gången var på väg till FNL-gruppernas styrelsemöte. Det är inte sant. Styrelsemötet ägde rum 1976, tio år före Palme-mordet. Jag hade stigit av nattåget från Lund och var på väg längs Sveavägen mot ABF-huset. I minnet har de två vintermorgnarna blivit en, trots att det ligger tio år mellan dem.
Orsaken till min oro 1976 var att den maoistiska majoriteten i FNL-gruppernas styrelse ville flytta solidariteten från Vietnam till Pol Pots Demokratiska Kampuchea. Jag kunde inte hindra dem. Det innebar slutet för den svenska Vietnamrörelsen. De fick ett par år senare betala ett högt pris när Pol Pots folkmord, som i själva verket länge varit känt, avslöjades i slutet av 1970-talet. De förlorade all trovärdighet.
De Förenade FNL-grupperna lades ner. I augusti tog Beppo Persson och jag initiativ till bildandet av Solidaritet med Vietnam i Lund. Det var en lokal, ganska vital organisation som ordnade en rad möten de närmaste åren.
1976 var ett ödesår för Olof Palme och socialdemokratin. Det socialdemokraterna förlorade riksdagsvalet för första gången på mer än 40 år. Palme kom inte tillbaka till statsministerposten förrän efter jordskredssegern 1982.
Många FNL:are i Lund anslöt sig till VPK. Även jag. Dittills hade vi uppfattat FNL-grupperna som en enhetsfront utan partipolitisk anknytning. Nu tycktes VPK vara den säkraste garanten för det fortsatta Vietnam-arbetet.
Fakta om Vietnam, USA, Kina
Visst stödde Kina Vietnam under Vietnam-krigets första år. Men i början 1970-talet slöt Kina det så kallade pingpong-avtalet med Nixons USA. Vietnam isolerades. Kina stödde i stället Pol Pot i Kampuchea. Efter Vietnamkrigets slut anföll Kina Vietnam 1979. Vietnam lyckades slå tillbaka den kinesiska invasionen. Det är mot den bakgrunden man ska se maoisternas kupp mot den svenska Vietnam-rörelsen 1976.
Nu ökar spänningen mellan Vietnam och Kina inte minst på grund av Kinas aggressiva politik i Sydkinesiska sjön och konflikten om Paracel-öarna. Obama-regimen har visserligen eftersträvat goda relationer med Kina, men samtidigt på många sätt ökat stödet till Vietnam. USA:s allierade som Sydkorea och Japan upplever också det ökade hotet från Kina. Frågan är hur USA väljer att förhålla sig i framtiden. Nicole Clifford har skrivit ett par intressanta artiklar under rubriken ”Kina eller Vietnam USA:s dilemma”. SvD 1/3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar