Varför nej till folkomröstning om spårvagn? av Ulf Nymark

Upprördheten hos en del spårvägsmotståndare över att det inte blev ett beslut om kommunal folkomröstning är stor. (Se ett exempel på hatisk upprördhet på annan plats i VB). En folkomröstning tycktes ju för dem vara det enda halmstrå de hade att gripa efter. Det kan därför finnas skäl att redogöra för varför jag och Miljöpartiet i kommunfullmäktige röstade emot förslaget om folkomröstning.

Bra – i vissa lägen
Rent principiellt tycker vi i Miljöpartiet att kommunala folkomröstningar kan vara ett bra demokratiskt redskap som i vissa lägen kan komplettera den parlamentariska demokratin. Det kan vara fallet när:
– en för kommunen ny fråga av stor vikt kommer på dagordningen för beslut utan att frågan varit föremål för debatt i en ordinarie valrörelse.
– en politisk fråga skär rakt igenom parti- och blockgränser och/eller där ingen klar politisk majoritet finns i fullmäktige.
– en fråga kan avgöras med ett enkelt nej eller ja.
Ingen av dessa tre situationer föreligger i fallet om spårväg i Lund.

Diskuterat i flera valrörelser
Utbyggnaden av Brunnshög, inklusive spårvagnstrafik, har livligt ventilerats i minst två valrörelser och ingått i den översiktliga planeringen sedan åtminstone år 2010. Sju av de tio partier som idag finns i fullmäktige gick tydligt både 2010 och 2014 till val på att bygga ut Brunnshög och förse den nya stadsdelen med spårtrafik. I senaste valet fick dessa partier sammanlagt drygt 80 % av lundabornas röster. När antispårvägsagitatorerna hävdar att lundaborna inte har getts möjlighet att uttrycka sin åsikt är detta alltså ett osant påstående. När det gäller den tredje punkten ovan låtsas antispårvägspartiet FNL och deras sympatisörer att frågan om kollektivtrafikförsörjning av Brunnshög enbart handlar om huruvida resorna ska ske på spår eller på asfalt. I själva verket handlar frågan om hur staden Lund ska växa och hur vi vill att det framtida Brunnshög ska gestalta sig.

Bantade klimat- och trafikmål
Ett nej till spårvagn innebär att Lund måste skära ner sina ambitiösa klimat- och trafikmål, eftersom ett spårvagnslöst Lund innebär att fler väljer bilen som transportmedel med åtföljande ökning av avgasutsläpp och trängsel. Ökad trängsel kommer också med de 24 meter långa superbussar som måste sättas in om vi inte startar spårvagnstrafik.

Redan avgjord fråga
Det finns alltså inget enkelt ja eller nej till spårvagn. Den politiska majoritet som förespråkar spårtrafik som ett viktigt element i byggandet av den nya stadsdelen Brunnshög där 40 000 – 50 000 personer i framtiden kommer att bo eller verka – har tydligt redovisat sina mål och planer för stadsdelen. Konsekvenserna av att säja nej förtigs av FNL och andra spårvägsmotståndare.
Det i nuläget mest tyngande argumentet mot att genomföra en folkröstning kanske trots allt är att det är saknar all rim och reson att lägga ut ca 8 miljoner kronor på en folkomröstning i en fråga som inte bara är grundligt utredd och genomdiskuterad. Den är också redan avgjord.
Ulf Nymark, Miljöpartiet

NOT: Texten ovan är en lätt bearbetning av en insändare som publicerats i Lokaltidningen.