Bilden ovan togs av Claes Fleming och visar delar av den stora åhörarskaran som samlats efter vänsterpartiets tåg för att höra Jonas Sjöstedts tal.
Socialdemoktarerna höll till på Mårtenstorget. Demonstrationen var så tidig att jag missade den. Talen var stillsamma och ganska långt från elda massorna typen. Deras kaffeservering var dock av högsta klass med ett rikt utbud av kaffebröd. Nästan som i forna dar när vänstern hade café i stadshallen, fast nu var det köpekakor då var det hembakat. Ett tidens eller ett politiskt tecken?
Men det förstamajtal som publiceras nedan är det tal som Nils Littorin höll vid kommunisternas samling på Stortorget tidigare på dagen. Skälen att Publicera detta är två; för det första var det bra och för det andra var det få som hörde det på plats. Det var ett klassiskt förstamajtal som Nils Littorin höll som jag tycker förtjänar en läsning, fast tal egentligen skall höras.
red
För 13 år sedan var Lunds gator
fyllda till bredden med protesterande människor, upprörda och i
solidaritet med Iraks folk, med barnen i Basra, kvinnor och civila i
Baghdad protesterade vi mot Bush planer på att bomba landet tillbaka
till medeltiden.
Vi varnade då för att Saddam var en tyrann men att USA imperialismens bomber och planer på att så sönder Irak, och uppmuntra religiöst och etnisk splittring var ett mycket värre alternativ för Iraks folk. För hela mellanöstern.
Och vi fick rätt.
I en studie i brittiska Lancet 2006, tre år efter att våra demonstrationer visat sig vara otillräckliga och bilderna på USA:s koncentrationsläger i Abu Graib kolporterats ut över världen, visades att Över en halv miljon beräknades ha dött som en följd av kriget. Att läggas till den halva miljon barn som dött redan innan kriget under det lågintensiv krig som USA och Storbritannien fört ändå sedan det första gulfkriget 1991 och som Madeleine Albright, när hon fick frågan om sanktionerna som lett till 0,5 miljoners barns död tyckte var värt priset så svarade hon "Ja, jag tror det."
Idag 10 år senare kan man konstatera att imperialismens taktik att söndra och härska lyckats. I en fortsättning på kriget har USA nu satt sig på oljan via en militariserad ambassad, världens största, med 11000 anställda och inhyrda legoknektar på flera tusen man som fortfarande utgör de verkliga härskarna över landet.
Exxonmobile, Brittish petroleum och Shell heter vinnarna. De västerländska oljebolag som var mest aktiva i att stödja sina regeringars krigsinsats har inte tack vare massiv folklikt missnöje ännu fullt ut privatiserat den irakiska oljan men väl fått enormt fördelaktiga kontrakt på irakisk olja.
Samtidigt förbjuds facklig organisering och fattigdomen breder ut sig i det Irak som en gång var en välfärdsstat. Senast igår sprängde sig en fanatisk självmordsbombare och tog 20 människor med sig. Detta är USA-imperialismens ansikte mina vänner! Detta är den kaos som kallas för frihet av imperialismens apologeter i Sverige som mangrant stödde invasionen.
Men då 2003 var allt enklare. Vänstern var någotsånär enad i sitt krigsmotsånd och demonstrerade sida vid sida för det som var rätt och riktigt.
Sen kom Libyen. Och sedan Syrien.
Kanske någon tittar förvånat på Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet här i Lund i eftermiddag. Vad fan hände? Vad hände med talet om fred och vad hände med att stå upp för små länders rätt?
Men faktum är att Vänsterpartiet, som röstade för att sända svensk trupp till Afghanistan, röstade i riksdagen för att Sverige skulle delta i det väpnade angreppet, i strid med FN stadgan, mot Libyen. Man anklagade 2011 i oppositionsställning Carl Bildt för att inte kräva hårdare sanktioner mot Syrien. Faktum är att Vänsterpartiet i alla de imperialistiska krig som Sverige direkt eller indirekt deltagit i under 2000 talet har ställt sig sida vid sida med moderater och folkpartister, sida vid sida med den svenska borgarklassen i dess krigshets.
Att miljöpartiet och socialdemokraterna gått samma väg kanske förvånar mindre. Visst är jag stolt över att tillhöra ett parti som agerar i de ryska och jugoslaviska socialdemokraternas anda från 1900 talets början. Då arbetarrörelsen i de olika europeiska länderna vid krigsfara skulle "utnyttja all den makt och alla de medel, som organisationen och proletariatets styrka satte i deras händer, för att förhindra kriget".
Men detta löfte från den andra internationalens medlemmar sveks av de tyska och europeiska arbetarpartierna och man ställde sig sida vid sida med den nationalistiska överheten och skickade ut sina väljare att slaktas i skyttegravarna i broderkriget 1914-1918.
Men framför allt så är det oroande att dessa partier som talar vitt och brett om solidaritet, minskade klyftor och fred på 1 maj inte förmår stå upp mot sin egen härskande klass. Inte förmår stå upp mot den vänsterländska kapitalism som gör anspråk på att dominera varje hörn av världen.
Resultatet ser vi i de 150 000 flyktingar som kom till Sverige förra året. Är det inte höjden av hyckleri, höjden av historielöshet och en självvald blindhet att ingen utom ett litet parti som vårt under förra hösten pekade på flyktingkatastrofens orsak. De två politiska läger som dominerat debatten, de rasistiska SD och de humanistiska Refugees welcome. Ingen av dessa pekar ut den nakne kejsaren, elefanten i rummet.
Utan västs stöd åt de så kallade rebellerna i Syrien med och med kungadiktaturen Saudiarabien och fascisterna i Turkiet som närmsta kumpaner, hade den arabiska våren i Syrien aldrig förvandlats till ett krig där civilbefolkningen flytt i miljoner. Utan politiskt, ekonomiskt och militärt stöd hade de utländska jihadisterna aldrig lyckats skapa det skräckvälde, aldrig lyckats destabilisera Syrien.
Denna skräckhistoria av destabilisering och folkfördrivning hos stater, som samtidigt klär sig i vackra ord av mänskliga rättigheter, bör inte förvåna någon. Det är samma cyniska och människoföraktande imperialism som vi känner igen från stödet till Latinamerikanska dödsskvadroner på 80-talet, napalmbomber över Vietnam på 70-talet, folkmord i Filipinerna på 60-talet och från den 50 åriga blockaden mot Kubas folk och den snart 50 åriga ockupationen av Palestina.
Här är grunden till att barn från Afghanistan fyller hela klassrum i svenska skolor. Här är grunden till flyktingkrisen. Den som ingen vågar prata om. Men här finns också lösningen. Lösningen är inte att Sverige härbärgerar alla de som flyr från de krigszoner som skapas. Lösningen är inte att Sverige att ta emot 150 000 flyktingar om året.
Men det är trots allt inte hållbart att miljoner människor lämnar sina hem. Inte minst på grund av det ekonomiska sortering som genom flyktingsmugglar skojeriet gör att bara de med pengar eller där familjen har råd att skuldsätta sig kan köpa en biljett hit.
Nej, Lösningen på flyktingkrisen finns i Syrien, i Irak, i mellanöstern och i Afrika.
Bara genom fred och en politik som ser till att människor kan leva kvar i sina hemländer och bygga upp dessa till likvärdiga medlemmar av den internationella gemenskap som vi alla tillhör.
Det är knappast så att Damaskusborna gått runt och väntat på att nåt ska hända så att de kan flytta till Rosengård. Tvärtom älskar de sitt hemland och bara ett krig och utländsk intervention har fått dem på flykt.
Här kommer också vår roll in - genom en kamp för fred, kamp mot NATO och kamp mot att fler flyktingar skapas. bekämpa orsaken till flyktingkatastrofen, bekämpa krigen. Genom att sätta stopp för Sveriges aktiva roll som ockupant i Afghanistan, som NATO bas och som ekonomiska bidrag till jihadister och få stopp på det hyckleri som omger den.
– Det är internationell solidaritet. Det är att visa verklig solidaritet.
Vi ska givetvis ta emot människor som flyr och ge dem en fristad men att göra det utan att lyfta ett finger mot orsaken till flykten, det är hyckleri.
Samtidigt blev agendan hos Reinfeldt, Annie Lööf och alla andra borgare som ville att vi skulle öppna våra hjärtan snabbt klar. Inget ont som inte har nåt gott med sig tänkte de när vi andra förfärades över drunknade flyende i medelhavet. Flyktingarna ska användas som lönedumpande sänke, där de i den senaste migrationsöverenskommelsen under hot om utvisning ska hitta ett jobb, och genom Annie Lööfs sänkta ingångslöner för nyanlända bli till en andra klassens lönearbetare. Ett A och B lag på arbetsplatsen där resultatet blir att lönerna pressas nedåt. Apartheid light.
Det är samma gamla borgerliga skåpmat som tidigare presenterats i form av rea på ungdomar i form av sänkta löner för ungdomar. Det viktiga är inte vilken grupp som fungerar som sänke, utan att någon gör det.
Så blir invandringen en smart affärside inte bara för skrupellösa utsugare som Bert Karlsson och flyktingkapitalisten Jan Emanuel utan enligt nordamerikansk modell en segregerad arbetsmarknad där mexikaner, eller i vårt fall Syrier och irakier används för att splittra klassens sammanhållning.
Detta måste avvisas, i Sverige ska svenska löner och villkor gälla. I slutändan handlar det om den svenska modellen och varför inte kräva en politisk strejk som ett varnande finger mot varje försök att permanenta den situation med lönedumpning och svartarbete som vi redan idag ser på byggen runt om i Sverige.
Som luttrad politiker blev jag ändå förvånad över den hänsynslösa och fullständigt cyniska lek med människoliv på Mall of Scandinavia som avslöjades i Uppdrag granskning förra veckan som de svenska byggföretagen med Peab i spetsen uppvisade.
Den unge facklige bara 23 årige förtroendevalde
elektrikern som hade gjort sitt jobb. Varnade om uppenbara risker,
igenbommade nödutgångar och rena brandfaror. Samtidigt som utländska
firmor med öststatare jobbar dygnet runt och både sover och äter inne på
bygget. Som moderna slavar. Vi varnade då för att Saddam var en tyrann men att USA imperialismens bomber och planer på att så sönder Irak, och uppmuntra religiöst och etnisk splittring var ett mycket värre alternativ för Iraks folk. För hela mellanöstern.
Och vi fick rätt.
I en studie i brittiska Lancet 2006, tre år efter att våra demonstrationer visat sig vara otillräckliga och bilderna på USA:s koncentrationsläger i Abu Graib kolporterats ut över världen, visades att Över en halv miljon beräknades ha dött som en följd av kriget. Att läggas till den halva miljon barn som dött redan innan kriget under det lågintensiv krig som USA och Storbritannien fört ändå sedan det första gulfkriget 1991 och som Madeleine Albright, när hon fick frågan om sanktionerna som lett till 0,5 miljoners barns död tyckte var värt priset så svarade hon "Ja, jag tror det."
Idag 10 år senare kan man konstatera att imperialismens taktik att söndra och härska lyckats. I en fortsättning på kriget har USA nu satt sig på oljan via en militariserad ambassad, världens största, med 11000 anställda och inhyrda legoknektar på flera tusen man som fortfarande utgör de verkliga härskarna över landet.
Exxonmobile, Brittish petroleum och Shell heter vinnarna. De västerländska oljebolag som var mest aktiva i att stödja sina regeringars krigsinsats har inte tack vare massiv folklikt missnöje ännu fullt ut privatiserat den irakiska oljan men väl fått enormt fördelaktiga kontrakt på irakisk olja.
Samtidigt förbjuds facklig organisering och fattigdomen breder ut sig i det Irak som en gång var en välfärdsstat. Senast igår sprängde sig en fanatisk självmordsbombare och tog 20 människor med sig. Detta är USA-imperialismens ansikte mina vänner! Detta är den kaos som kallas för frihet av imperialismens apologeter i Sverige som mangrant stödde invasionen.
Men då 2003 var allt enklare. Vänstern var någotsånär enad i sitt krigsmotsånd och demonstrerade sida vid sida för det som var rätt och riktigt.
Sen kom Libyen. Och sedan Syrien.
Kanske någon tittar förvånat på Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet här i Lund i eftermiddag. Vad fan hände? Vad hände med talet om fred och vad hände med att stå upp för små länders rätt?
Men faktum är att Vänsterpartiet, som röstade för att sända svensk trupp till Afghanistan, röstade i riksdagen för att Sverige skulle delta i det väpnade angreppet, i strid med FN stadgan, mot Libyen. Man anklagade 2011 i oppositionsställning Carl Bildt för att inte kräva hårdare sanktioner mot Syrien. Faktum är att Vänsterpartiet i alla de imperialistiska krig som Sverige direkt eller indirekt deltagit i under 2000 talet har ställt sig sida vid sida med moderater och folkpartister, sida vid sida med den svenska borgarklassen i dess krigshets.
Att miljöpartiet och socialdemokraterna gått samma väg kanske förvånar mindre. Visst är jag stolt över att tillhöra ett parti som agerar i de ryska och jugoslaviska socialdemokraternas anda från 1900 talets början. Då arbetarrörelsen i de olika europeiska länderna vid krigsfara skulle "utnyttja all den makt och alla de medel, som organisationen och proletariatets styrka satte i deras händer, för att förhindra kriget".
Men detta löfte från den andra internationalens medlemmar sveks av de tyska och europeiska arbetarpartierna och man ställde sig sida vid sida med den nationalistiska överheten och skickade ut sina väljare att slaktas i skyttegravarna i broderkriget 1914-1918.
Men framför allt så är det oroande att dessa partier som talar vitt och brett om solidaritet, minskade klyftor och fred på 1 maj inte förmår stå upp mot sin egen härskande klass. Inte förmår stå upp mot den vänsterländska kapitalism som gör anspråk på att dominera varje hörn av världen.
Resultatet ser vi i de 150 000 flyktingar som kom till Sverige förra året. Är det inte höjden av hyckleri, höjden av historielöshet och en självvald blindhet att ingen utom ett litet parti som vårt under förra hösten pekade på flyktingkatastrofens orsak. De två politiska läger som dominerat debatten, de rasistiska SD och de humanistiska Refugees welcome. Ingen av dessa pekar ut den nakne kejsaren, elefanten i rummet.
Utan västs stöd åt de så kallade rebellerna i Syrien med och med kungadiktaturen Saudiarabien och fascisterna i Turkiet som närmsta kumpaner, hade den arabiska våren i Syrien aldrig förvandlats till ett krig där civilbefolkningen flytt i miljoner. Utan politiskt, ekonomiskt och militärt stöd hade de utländska jihadisterna aldrig lyckats skapa det skräckvälde, aldrig lyckats destabilisera Syrien.
Denna skräckhistoria av destabilisering och folkfördrivning hos stater, som samtidigt klär sig i vackra ord av mänskliga rättigheter, bör inte förvåna någon. Det är samma cyniska och människoföraktande imperialism som vi känner igen från stödet till Latinamerikanska dödsskvadroner på 80-talet, napalmbomber över Vietnam på 70-talet, folkmord i Filipinerna på 60-talet och från den 50 åriga blockaden mot Kubas folk och den snart 50 åriga ockupationen av Palestina.
Här är grunden till att barn från Afghanistan fyller hela klassrum i svenska skolor. Här är grunden till flyktingkrisen. Den som ingen vågar prata om. Men här finns också lösningen. Lösningen är inte att Sverige härbärgerar alla de som flyr från de krigszoner som skapas. Lösningen är inte att Sverige att ta emot 150 000 flyktingar om året.
Men det är trots allt inte hållbart att miljoner människor lämnar sina hem. Inte minst på grund av det ekonomiska sortering som genom flyktingsmugglar skojeriet gör att bara de med pengar eller där familjen har råd att skuldsätta sig kan köpa en biljett hit.
Nej, Lösningen på flyktingkrisen finns i Syrien, i Irak, i mellanöstern och i Afrika.
Bara genom fred och en politik som ser till att människor kan leva kvar i sina hemländer och bygga upp dessa till likvärdiga medlemmar av den internationella gemenskap som vi alla tillhör.
Det är knappast så att Damaskusborna gått runt och väntat på att nåt ska hända så att de kan flytta till Rosengård. Tvärtom älskar de sitt hemland och bara ett krig och utländsk intervention har fått dem på flykt.
Här kommer också vår roll in - genom en kamp för fred, kamp mot NATO och kamp mot att fler flyktingar skapas. bekämpa orsaken till flyktingkatastrofen, bekämpa krigen. Genom att sätta stopp för Sveriges aktiva roll som ockupant i Afghanistan, som NATO bas och som ekonomiska bidrag till jihadister och få stopp på det hyckleri som omger den.
– Det är internationell solidaritet. Det är att visa verklig solidaritet.
Vi ska givetvis ta emot människor som flyr och ge dem en fristad men att göra det utan att lyfta ett finger mot orsaken till flykten, det är hyckleri.
Samtidigt blev agendan hos Reinfeldt, Annie Lööf och alla andra borgare som ville att vi skulle öppna våra hjärtan snabbt klar. Inget ont som inte har nåt gott med sig tänkte de när vi andra förfärades över drunknade flyende i medelhavet. Flyktingarna ska användas som lönedumpande sänke, där de i den senaste migrationsöverenskommelsen under hot om utvisning ska hitta ett jobb, och genom Annie Lööfs sänkta ingångslöner för nyanlända bli till en andra klassens lönearbetare. Ett A och B lag på arbetsplatsen där resultatet blir att lönerna pressas nedåt. Apartheid light.
Det är samma gamla borgerliga skåpmat som tidigare presenterats i form av rea på ungdomar i form av sänkta löner för ungdomar. Det viktiga är inte vilken grupp som fungerar som sänke, utan att någon gör det.
Så blir invandringen en smart affärside inte bara för skrupellösa utsugare som Bert Karlsson och flyktingkapitalisten Jan Emanuel utan enligt nordamerikansk modell en segregerad arbetsmarknad där mexikaner, eller i vårt fall Syrier och irakier används för att splittra klassens sammanhållning.
Detta måste avvisas, i Sverige ska svenska löner och villkor gälla. I slutändan handlar det om den svenska modellen och varför inte kräva en politisk strejk som ett varnande finger mot varje försök att permanenta den situation med lönedumpning och svartarbete som vi redan idag ser på byggen runt om i Sverige.
Som luttrad politiker blev jag ändå förvånad över den hänsynslösa och fullständigt cyniska lek med människoliv på Mall of Scandinavia som avslöjades i Uppdrag granskning förra veckan som de svenska byggföretagen med Peab i spetsen uppvisade.
Han blev omplacerad, utfryst av företaget.
Stefan Löfven är upprörd. Ylva Johansson är ännu mera upprörd. De kräver att Sveriges byggindustrier tar sitt ansvar.
Tar sitt ansvar... hur många gånger har vi inte hört det?
Här behövs lagstiftning. Att den firma som ska bygga hålls ansvariga för arbetsmiljön. Att facken tar upp kampen mot förslumningen av arbetslivet.
Här behövs också att vi kräver att svenska kollektivavtal gäller i Sverige. Att vi tar kamp mot den EU-anpassade arbetsmarknad där det står fritt för kapitalet att importera arbetskraft för att konkurrera med skitlöner.
Låt oss göra som britterna! Kräv en omröstning om EU och ett Swexit!
Stoppa arbetskraftsimporten!
Sverige ut ur EU!
På samma sätt som när Stefan Löfven tillåter riskkapitalbolag att plundra skola, vård och omsorg. Och säger åt dem att inte göra så mycket vinst. Det är ungefär som att släppa in räven i hönsgården, bara räven lovar att bli vegetarian först.
Det är att göra sig dummare än man är. Det är att hålla för ögonen och låtsas att man är blind för de den enda drivkraft som kapitalet har: maximal profit.
Jag kommer och tänka på vad en av de uppsagda på Findus i Bjuv sa i en intervju i Proletären. Efter att över 400 får gå och i detta dråpslag mot bygden, men som för de nya ägarna kanske betyder en extra nolla i bokslutet.
– Det borde vara olagligt.
Låt oss stanna vid den tanken. Det borde vara olagligt. I ett socialistiskt Sverige är det ingen tvekan om att det vore olagligt att lägga ner och flytta sådan verksamhet som är samhällsnyttig. I ett socialistiskt Sverige skulle samhället ta över fabriken i Bjuv om inte kapitalet längre klarar att ansvaret.
Men vi har ingen socialistisk regering. Socialistisk fackförening. Det vi får matat är stora ord och pompösa uttalanden. "Jag känner en oerhörd ilska över att riskkapitalister ännu en gång kan leka med människors arbete utan att någonsin behöva se de anställda i ögonen, säger Karl-Petter Thorwaldsson."
Men tomma tunnor skramlar som bekant mest. För vad är hans lösning? Ingenting alls. Bara Att vädja till riskkapitalets goda hjärta?
Det är en socialdemokratisk kärleksförklaring som förblir obesvarad.
Därmed inte sagt att en politisk styrning av välfärden är en garant för att det ska fungera. Titta på min arbetsgivare - eller arbetsköpare - Region Skåne.
Vi som arbetar i sjukvården har tvingat vänja oss vid ständig kris. Brist på vårdplatser, brist på personal och ett uppskruvat arbetstempo. Lönerna och villkoren för personalen är så såliga att allt fler flyr Regionen - till Norge, till kommunen eller till något av de bemanningsföretag som lever som asgamar på sjukvården.
Men i andra ändan - bland de som kontrollerar och styr och ställer är det goda tider. I andra ändan växer Region Skånes byråkrati okontrollerat.
Under de senaste 15 åren har antalet Skåningar vuxit med nästan 200 000 personer. Samtidigt har antalet undersköterskor i Region Skåne minskat med cirka 1000. Sjuksköterskor ligger ungefär stilla och läkare har ökat något. Under samma period har antalet inom administration och ledning ökat med 2000 personer. Regionens budget har fördubblats. Man har byggt ett helt nytt huvudkontor i fashionabla västra hamnen så att de 149 politikerna och tusentals byråkraterna nu kan pendla till det andra huvudkontoret i Kristianstad och sedan ta flyget till Region Skånes egna Brysselkontor.
Man har 140 sk kommunikatörer anställda. 170 Strateger. I toppen står 31 miljoner kronor i frikostiga fallskärmsavtal och väntar på den 12 hövdade hydra som utgör koncernledningen. Man delar ut 2 miljoner i fallskärm till Jonas Rastad för att ha lämnat en organisation i kaos efter sig. Nuvarande regiondirektör har en nätt månadslön på 170 000 kronor och högste höns bland politikerna Henrik Fritzon har 85 000
Hur har dessa herrar mage att tala om orimliga lönekrav, om orimliga krav på arbetsmiljö?
De borde ta på sig ett par gummihandskar och praktisera på en medicinavdelning innan de yttrar sig.
Vi vill vända på steken.
– Halvera antalet politiker!
– Anställningsstopp för byråkrater!
– Ge en sjuksköterskelön till tjänstemän och politiker!
Hela Region Skånes baktunga byråkrati är på väg att sänka Regionens ekonomi och här behövs rationaliseras i grunden.
Skär ner i byråkratin - pengarna till vården!
Förbjud bemanningsföretagen!
Och Stoppa privatiseringen av sjukvården, vi vill inte ha ett amerikanskt system där plånboken avgör tillgången på vård.
Det sistnämnda kan vi börja med redan idag. Bara den politiska viljan finns. Det har faktiskt Lunds kommun visat i ett tillfälle av välsignad klarhet när man i år tog tillbaka ett flertal äldreboenden från fd skandalföretaget Carema i kommunal regi, lovade de anställda fast tjänst.
Nu återstår bara två privata äldreboenden och vi lovar att vi stödjer alla insatser att freda de gamla från riskkapitalisternas vanvård.
Så vill jag passa på att skicka en hälsning till Carl Gustaf Folke Hubertus Bernadotte. Då och då hörs rop på att Du ska abdikera. För att låta söta Victoria ta över tronen. Jag håller inte med. Du är den mänskliga inkarnationen av en förfallen, depraverad, elitistisk överklassinstitution och passar därför alldeles utmärkt på den tron som bör vältas med dig.
Visst är jag emot dig personligen, som den gamle anarkisten. Men det är monarkin jag vill åt. Ditt uppnästa överklassliv, som dokumenterad horbock och Sveriges största enskilda bidragstagare som personligen lägger beslag på 9 miljoner om året, av hovets totalt 123 miljoner, tjänar som symbol för klassamhället.
Kanske är det just som sådan symbol som det borgerliga Sverige vill ha dig kvar. Du symboliserar den ärvda makt som även Wallenberg, Stenbeck och Bonniers åtnjuter, men i det fördolda
För vår del vill vi välta dig kung Carl Gustaf av tronen. Som ett litet steg mot den demokrati som blir full först när Wallenberg & Co visas ut från styrelserummen. Avsätt kungen! Avskaffa monarkin!
Den indiska frihetshjälten och tänkaren Gandhi utmålas ofta av den nordamerikanska filmindustrin, eller av borgerliga tyckare som en pacifist. Det stämmer inte. Gandhi sa att du måste göra motstånd, och att det var en plikt att göra motstånd. Att inte slå tillbaka om man blev attackerad såg han som en feghet så usel, att den betraktas som en ännu större synd än den mest djävulska aggression.
Hur ska vi då betrakta, om vi för ett ögonblick lånar Gandhis glasögon, det svenska folket och den svenska arbetarklassen. Hur syndfulla har vi då inte varit de senaste årtiondena? Med vilken blick av avsky hade inte en Gandhi tittat på oss?
De välfungerande och statligt ägda företagen, som hade som syfte att skapa billiga och säkra transporter, telefonförbindelser och energikällor har sålts ut.
Med skådespelaren Stellan Skarsgård frågar jag; Varför är det bättre att Sverige ägs än att Sverige äger?
Höjde vi ens en hand för att värja oss när våra barns skola eller våra morföräldrars trygghet lades ut på marknaden att säljas till lägstbjudande.
Gandhis filosofi sträcker sig längre än så. Enligt honom är en proteströrelses roll inte att övertyga folk om någonting nytt. Utan att få folk att agera utifrån vad de redan vet är rättfärdigt. Och det är här det svåra börjar. Vårt uppdrag är inte att tala om för svenska folket hur lurade de blivit av överklassen, det vet de i regel. Det räcker med att säga Panama. Eller att lyssna på Moderaterna som vill göra oannonserade kontrollbesök hos samhällets fattiga för att se att de inte myglar, samtidigt som samhällstoppen och Bo Lundgren själv - avslöjats gång på gång som de största skattesmitarna och fuskarna.
Det räcker med att ställa de 47 miljarder kronorna i utdelning till de tre storbankernas aktieägare, eller de skenande direktörslönerna som nu är över 50 gånger mer än en arbetarlön, mot de fattigpensioner, det hån och förnedrande besked om fattigdom efter 65 år som kommer som ett besked från pensionsmyndigheten och som gjort 200 000 svenska pensionärer att leva under EU:s fattigdomsgräns.
Detta vet vi redan. Men när ska dessa pensionärer i trupp marschera, som folket nu gör i Frankrike mot attackerna på tryggheten, mot bankerna och kräva sina pengar tillbaka? En pensionärs-ockupation av Nordea! En tantmarsch mot SEB! Ett gubb-rån mot Swedbank!
En bred majoritet är redan motståndare till privatisering av välfärden. Svenskarna säger definitivt nej till vinstutdelning inom vården, skolan och omsorgen. Ändå är Sverige det enda land i världen som tillåter riskkapitalbolag att plundra skolsektorn, vända uppochner på kunskapsbegreppet och segregera skolan i fattiga och rika och i invandrare och svenskar. Det vet vi redan, men hur ska vi göra för att få svenska folket, som är enade med oss kommunister i så många frågor att gå från tanke till handling. Från snack till verkstad. Från att knyta näven i fickan till att knyta den i luften. Hur ska vi göra politik i Gandhis mening?
Jag har inga färdiga svar på den frågan. Men jag vet att vi måste börja här, i Lund. Jag vet att vi måste börja nu, idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar