Ord och bild av Lucifer

Reklam, propaganda, visuell påverkan, ja det är svårt att finna rätta ord för att beteckna området, Det omfattar i varje fall också politisk affischkonst och förstamaj aktualiserade så klart det hela.

Allt behöver inte vara vackert
Man kan då börja med att diskutera om vi vill att affischer, reklam etc ska vara estetiskt tilltalande, konstnärligt värdefulla/acceptabla eller om det är viktigare att de är uppseendeväckande. Som jag har förstått saken är det många förståsigpåare som hävdar just detta: gärna fult, men framför allt ska det väcka uppseende, man ska lägga märke till det. Ett klassiskt exempel är affischen som skulle påminna oss om att nu gick vi över till högertrafik: ett ovanligt fult H i stor skala. Och omvänt: aldrig så vackra och genomtänkta politiska affischer ger få pluspoäng. Vid några av valen under 80-/90-.talen bjöd Vänsterpartiet in ett halvdussin konstnärer att göra affischer och fick för det många lovord på landets kultursidor. Men särskilt bra gick det inte i valet.

Vill vi verkligen totalrenovera?
Jag tänkte på det när jag såg Vänsterpartiet Lunds förstamajaffisch i år.  På blå-grön bakgrund står med vita eller gula bokstäver (”FÖRSTA MAJ 2016”) platser, namn på talare, tidpunkter och arrangörer i ca 10 stilsorter och storlekar. Det centrala är en färgbild på en stad (vilken?) vid en flodkrök omgiven av texten ”TOTALRENOVERA SVERIGE”. Snett över står med skrivstil i rött ”demonstrera” och runt omkring finns bilder av V-knappar av typ ”inga delade turer och ”avgiftsfri kollektivtrafik”. och en bild på Jonas Sjöstedt.
 

 

Det är ganska mycket att ta in från en affischbock och innehållet kräver nog uppemot en minut att ta till sig. I kanten hittar man upphovsmannens namn ”affischformgivning: OlaB”. jag har inget speciellt att säga OlaB – det här är så klart ett beställningsarbete från arrangörerna V Lund m.fl. och där ligger ansvaret. Jag uppfattar affischen som ett medvetet val av arrangörerna att göra något oväntat, fjärran från det traditionella bildspråket med röda fanor. Det är möjligt att det här är ett medvetet effektivt budskap i enlighet med den skola som säger att man når längst om man bryter mot alla normala regler. Men jag tror inte det. Jag uppfattar affischen som svårläst och förvirrande (förutom det sakliga felet att Sjöstedt talade i Stadsparken).

Tyska luftskepp från 30-talet
OK, så här kan det alltså bli och det är inte mycket att uppröras över. Men så har jag nu i ett antal år sett V Lunds kommunala månatliga ”Politiken” smyckas med bilder av luftskepp, s.k. Zeppelinare (eller är det spärrballonger?). Det handlar alltså om en typ av farkost som fick ett visst uppsving under 1930-talet i Tyskland och som manifesterade landets politiska och ekonomiska tillväxt. Zeppelinarnas popularitet tog slut sedan några av dem exploderade och brann upp och de saknar inte visst teknikhistoriskt intresse, men i grunden är zeppelinarna hopplöst ute. Varför de ska förekomma på V Lunds trycksaker har jag aldrig förstått och Politikens redaktion har aldrig förklarat. Kanske kan man tycka att de har vissa estetiska kvalitéer, som oväntade grafiska element, men också det är lite långsökt.
   Jag fruktar att det handlar om en brist på insikt om att en grafisk produkt med text och bild kräver en genomtänkt linje, med en sorts balans och harmoni mellan text och bild. Om man bara tar grafiska element och duttar ut dem som man tycker, blir det hela en lekstuga där de inblandade kan ha roligt, men där avsikten och helheten glöms bort.

Är sådant viktigt?
Vem bryr sig, säger någon?  Nej, det är väl inte så många. Tidvis har vi ritat och tryckt affischer själva, med spännande resultat, och det är inte amatörismen det är fel på. Men om reflekterande lundabor uppfattar att V Lunds intresse och ambitioner inte sträcker sig längre än till årets förstamajaffisch och zeppelinarkonsten i Politiken tror jag att det slår tillbaka mot oss.