Folkhögskolan gränsade till Axevalla
hed, där vanligtvis hundratals hästar betade. Men heden var också
militärt övningsområde. Denna höst var den full med värnpliktiga. På
kvällarna satt de på staketet som avgränsade skolområdet och tittade in
på de 20 flickorna i det elevhem där också vi bodde. Killarna ropade
och gjorde diverse gester. Flickorna fnissade och skrek. Inom några år
var de sannolikt föräldrar till en ny generation som skulle bli mer
välutbildad än de och nu kan de vara far- eller morföräldrar till ännu
en generation.
Skara skolscen inledde sitt första verksamhetsår och Karin ingick i den första omgången elever. Vi anställde en flicka för att ta hand om Martin när jag hade undervisning och Karin var i Skara. Hennes föräldrar var stränga laestadianer och hon var mycket tyst. Jag brukade äta lunch hemma med henne och Martin. Hon sa ingenting och svarade bara med ja eller nej. Så det enda som hördes var tuggandet på knäckebröd. En gång satte jag på radiomusik. Då steg hon tyst upp och stängde av radion. Jag sa heller ingenting. Vi satt och tuggade. Men Martin tyckte om henne och bodde i hennes föräldrahem under höstlovet medan vi var i Stockholm hos min bror Jan. Senare hittade vi en dagmamma till Martin. Hon hade en pojke i ettårsåldern och var gift med en travkusk.
Skolan hade anställt en ny svensklärare som hette Barbro. Hon hade en halvårsgammal pojke. Hennes man Lasse studerade till veterinär. Vi kom att umgås ganska mycket eftersom vi hade likartade bekymmer och glädjeämnen
Under läsåret infördes femdagarsvecka i svenska skolor. Jag var skeptisk och undrade hur vi skulle kunna hinna med våra kurser. De flesta eleverna reste hem varje vecka och skolan var så gott som tom lördagar och söndagar vilket innebar en väsentlig arbetstidsförkortning.
Harry Martinssons Aniara hade utkommit i pocketupplaga och kostade 4.25. Vi startade en studiecirkel om människans framtid i rymdålderns och terrorbalansens tid.
Elevkåren hade samma ordförande som föregående år och jag övertalade honom att låta vinterlovets skidresa gå till Oslo i stället för Åre.
I Holmenkollen hyrde jag ett par enkla träskidor och åkte utför en lång, brant, hård sluttning under ständig acceleration tills jag naturligtvis föll. Skidor hade jag åkt varje vinter sen femårsåldern, men aldrig på det sättet. Jag gjorde inte om det.
Skara skolscen inledde sitt första verksamhetsår och Karin ingick i den första omgången elever. Vi anställde en flicka för att ta hand om Martin när jag hade undervisning och Karin var i Skara. Hennes föräldrar var stränga laestadianer och hon var mycket tyst. Jag brukade äta lunch hemma med henne och Martin. Hon sa ingenting och svarade bara med ja eller nej. Så det enda som hördes var tuggandet på knäckebröd. En gång satte jag på radiomusik. Då steg hon tyst upp och stängde av radion. Jag sa heller ingenting. Vi satt och tuggade. Men Martin tyckte om henne och bodde i hennes föräldrahem under höstlovet medan vi var i Stockholm hos min bror Jan. Senare hittade vi en dagmamma till Martin. Hon hade en pojke i ettårsåldern och var gift med en travkusk.
Skolan hade anställt en ny svensklärare som hette Barbro. Hon hade en halvårsgammal pojke. Hennes man Lasse studerade till veterinär. Vi kom att umgås ganska mycket eftersom vi hade likartade bekymmer och glädjeämnen
Under läsåret infördes femdagarsvecka i svenska skolor. Jag var skeptisk och undrade hur vi skulle kunna hinna med våra kurser. De flesta eleverna reste hem varje vecka och skolan var så gott som tom lördagar och söndagar vilket innebar en väsentlig arbetstidsförkortning.
Harry Martinssons Aniara hade utkommit i pocketupplaga och kostade 4.25. Vi startade en studiecirkel om människans framtid i rymdålderns och terrorbalansens tid.
Elevkåren hade samma ordförande som föregående år och jag övertalade honom att låta vinterlovets skidresa gå till Oslo i stället för Åre.
I Holmenkollen hyrde jag ett par enkla träskidor och åkte utför en lång, brant, hård sluttning under ständig acceleration tills jag naturligtvis föll. Skidor hade jag åkt varje vinter sen femårsåldern, men aldrig på det sättet. Jag gjorde inte om det.
På Nationalteatret såg vi Bert Brechts Den kaukasiska kritcirkeln med den unga Liv Ullman i rollen som Grusje. Hon var mycket bra.
Karl Erik Proft satte upp George Bernhard Shaws komedi Ödets man på
Skara skolscen. Den handlar om Napoleon och har ett pacifistiskt tema.
Teatereleverna visade sig bångstyriga och Profts ganska auktoritära
ledarstil fick mothugg, bland annat i form av en strejk. En av
eleverna, Bernt Ström, bildade en fackförening för eleverna. Han
hamnade några år senare på den nygrundade Norrbottensteatern i Luleå.
Läsåret på Axevalla slutade redan den 15 maj. Jag hade sökt ny anställning på Framnäs folkhögskola i Öjebyn utanför Piteå och fick snart besked om att jag kunde börja 1 september.
Framnäs folkhögskola var berömd för sina fleråriga musikkurser under ledning av skickliga instrumentalister. Eleverna undervisades dels enskilt i sina instrument och dels i samspel i skilda grupperingar. Det gavs ofta offentliga konserter och ibland reste musikgrupper på turnéer.
Musikeleverna kom från hela Sverige. Där fanns också en allmän linje med tre årskurser. På Framnäs skulle jag alltså undervisa, både i allmänna linjen och musiklinjen. Karin skulle få tillfälle att arbeta med teater och sångspel.
Vi bodde kvar i det tomma elevhemmet under sommaren. Mina föräldrar och fyra yngsta syskon firade semester hos oss och bodde i de tomma elevrummen. Också Karins syster Ingrid besökte oss med sin tvååriga son Jan och sin man Göran. Hon var lågstadielärare i Måttsund utanför Luleå och gladde sig över att vi skulle flytta till Framnäs, bara fyra mil från Måttsund.
Vi hade några festliga och innehållsrika sommarveckor i Axevalla och Västergötland innan det blev tid att stiga på tåget och börja den långa resan.
Karin hade ju tillbringat ett år utanför Boden och jag en sommar med skogsplantering i Avaviken utanför Arvidsjaur, så vi visste vad som väntade. Det var mer än 24 enformiga timmar, mestadels med låg tallskog och vitmossa utanför fönstren. Martin hade lärt sig gå och höll på att springa ifrån oss under ett uppehåll i Umeå.
Solen sken den eftermiddag då vi steg av tåget i Öjebyn. En vaktmästare från skolan väntade på perrongen med bil. Han talade en blandning av pitebondska och svenska och skjutsade oss till Prytzska, en oregelbunden tvåvånings träkåk mitt i Öjebyn. Vi skulle bo på andra våningen. Det var ungefär en kilometer till skolan. Det var slut med att vakta på elever.
Läsåret på Axevalla slutade redan den 15 maj. Jag hade sökt ny anställning på Framnäs folkhögskola i Öjebyn utanför Piteå och fick snart besked om att jag kunde börja 1 september.
Framnäs folkhögskola var berömd för sina fleråriga musikkurser under ledning av skickliga instrumentalister. Eleverna undervisades dels enskilt i sina instrument och dels i samspel i skilda grupperingar. Det gavs ofta offentliga konserter och ibland reste musikgrupper på turnéer.
Musikeleverna kom från hela Sverige. Där fanns också en allmän linje med tre årskurser. På Framnäs skulle jag alltså undervisa, både i allmänna linjen och musiklinjen. Karin skulle få tillfälle att arbeta med teater och sångspel.
Vi bodde kvar i det tomma elevhemmet under sommaren. Mina föräldrar och fyra yngsta syskon firade semester hos oss och bodde i de tomma elevrummen. Också Karins syster Ingrid besökte oss med sin tvååriga son Jan och sin man Göran. Hon var lågstadielärare i Måttsund utanför Luleå och gladde sig över att vi skulle flytta till Framnäs, bara fyra mil från Måttsund.
Vi hade några festliga och innehållsrika sommarveckor i Axevalla och Västergötland innan det blev tid att stiga på tåget och börja den långa resan.
Karin hade ju tillbringat ett år utanför Boden och jag en sommar med skogsplantering i Avaviken utanför Arvidsjaur, så vi visste vad som väntade. Det var mer än 24 enformiga timmar, mestadels med låg tallskog och vitmossa utanför fönstren. Martin hade lärt sig gå och höll på att springa ifrån oss under ett uppehåll i Umeå.
Solen sken den eftermiddag då vi steg av tåget i Öjebyn. En vaktmästare från skolan väntade på perrongen med bil. Han talade en blandning av pitebondska och svenska och skjutsade oss till Prytzska, en oregelbunden tvåvånings träkåk mitt i Öjebyn. Vi skulle bo på andra våningen. Det var ungefär en kilometer till skolan. Det var slut med att vakta på elever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar