1:a maj! Med de ljuva tonerna i örat från sista
april-bålet på St Hans tågar vi under de röda fanorna, som så ofta
förr, mot Stadsparken och tal av Jonas Sjöstedt. Det är trevliga
återseende – fint att vår generation är med ett litet tag till.
Kylan har vikt för solens sprängkraft. Nu, när vi inte längre behöver klaga över och uthärda ”denna torra och kalla vår” behövs våra krafter på annat håll.
I Köpenhamn visas en utställning över den smygande radioaktiva förgiftningen av vår jord. Provsprängningar och små läckor från alla kärnkraftverk och forskningsanläggningar – Lund bidrar snart med en läcka: ESS. Snart är vi alla självlysande. Då behövs kanske inte något slutförvar.
I Tyskland säljer ”vi” ut brunkolet till tjeckiska riskkapitalister. Det går inte, enligt Åsa Romson, att stoppa på grund av de regler som statliga Vattenfall följer – en av flera fatala insatser av den borgerliga regeringen.
Frågan är om inte denna handfallenhet inför regelverken i stället stoppar Miljöparitets närvaro i riksdag och regering. Eller som Veckobladets redaktör Göran uttrycker saken: ”En Fridolin med en brunkålsbit på bordet i debatten inför 2014 års val. Kan det bli ett mera brutalt slut på ett miljöparti?”
Som tur är miljörörelsen större och verkar genom många strömningar och organisationer. Dags att föra upp alla frågorna igen i den offentliga debatten och agitationen.
Jonas Sjöstedt hade ett guldläge och han tog verkligen chansen. Det är ingen tvekan om att vänstern har flera viktiga alternativ till den borgerliga politik som nu förs. Vi uppmanades att gå med i V eller ungdomsförbundet. Det är nog bra men för att bli en kraft att räkna med krävs faktiskt en mycket bredare insats. Vi måste verka överallt i alla de organisationer och rörelser som är systemkritiska idag – grenar av den internationella rättviserörelsen. Fi kan bli ett riksdagsparti om vi ställer upp för dem. De behövs!
Det krävs en djupare av analysen av staten och kapitalismen. Vi måste frigöra oss från föreställningen att den fria marknaden nu hotar att förgöra staten. Ingenting är mera felaktigt. Statliga regler och byråkrati är i dag djupt sammanflätad med finanskapitalismen och annat rofferi.
Nya regler avtalas hela tiden som nischar in företag i monopol kring olika varor och tjänster. Tänk bara på Stockholms taxi som har avtal med Riksdagen och förser kunderna med kontakter med prostituerade. Det kallas beställare och utförare!
Utvärderingen består av kvantitativt mätbara prestationer, benämnt ”New Public Management”. Snart är det mesta underkastat denna ytliga och missvisande praktik.
Allting kan utnyttjas, korrumperas och blir svart som natten, som nu senast när det visar sig att Högskoleprovet är till salu för 100 000 kr. Studenter är uppgivna. ”Om de sedan klarar av att utbilda sig till läkare, må det väl vara hänt” som en student uttryckte det i Dagens Eko idag.
Man kan tro att jag anmärker på händelser i marginalen och att staten egentligen står för det goda, det gemensamma och styrs av en ämbetsmannaetik. Men det onda sitter idag djupare än så och det går inte bara att ”renovera” bort, som det stod i huvudparollen för första majtåget.
Vi har aldrig haft så många regler som idag och fler hjälper inte mot detta monster av privata och offentliga byråkratier i symbios. När fjärde AP-fonden är delägare i riskkapitalet Nomad Foods och alltså delaktiga i beslutet att lägga ner Findus i Bjuv kan denna sammanflätning inte bli tydligare.
Korrumperade politiker och tjänstemän har vi så det räcker och när de får sluta blir de anställda på höga poster i det s k fria näringslivet. Undrar om tjänstemannen som läcker högskoleprovet kan infångas. Blir hen straffad, finns det säkert en bra bonus från den maffia som säljer tjänsten på nätet.
Regelrätt sammelsurium med andra ord. Dags för omstart för en radikal analys av det samhälle vi nu lever i. En bra början är att läsa David Graebers bok Reglernas utopi – Om teknologi, enfald och byråkratins hemliga fröjder (Göteborg: Daidalos 2015)!
Kylan har vikt för solens sprängkraft. Nu, när vi inte längre behöver klaga över och uthärda ”denna torra och kalla vår” behövs våra krafter på annat håll.
I Köpenhamn visas en utställning över den smygande radioaktiva förgiftningen av vår jord. Provsprängningar och små läckor från alla kärnkraftverk och forskningsanläggningar – Lund bidrar snart med en läcka: ESS. Snart är vi alla självlysande. Då behövs kanske inte något slutförvar.
I Tyskland säljer ”vi” ut brunkolet till tjeckiska riskkapitalister. Det går inte, enligt Åsa Romson, att stoppa på grund av de regler som statliga Vattenfall följer – en av flera fatala insatser av den borgerliga regeringen.
Frågan är om inte denna handfallenhet inför regelverken i stället stoppar Miljöparitets närvaro i riksdag och regering. Eller som Veckobladets redaktör Göran uttrycker saken: ”En Fridolin med en brunkålsbit på bordet i debatten inför 2014 års val. Kan det bli ett mera brutalt slut på ett miljöparti?”
Som tur är miljörörelsen större och verkar genom många strömningar och organisationer. Dags att föra upp alla frågorna igen i den offentliga debatten och agitationen.
Jonas Sjöstedt hade ett guldläge och han tog verkligen chansen. Det är ingen tvekan om att vänstern har flera viktiga alternativ till den borgerliga politik som nu förs. Vi uppmanades att gå med i V eller ungdomsförbundet. Det är nog bra men för att bli en kraft att räkna med krävs faktiskt en mycket bredare insats. Vi måste verka överallt i alla de organisationer och rörelser som är systemkritiska idag – grenar av den internationella rättviserörelsen. Fi kan bli ett riksdagsparti om vi ställer upp för dem. De behövs!
Det krävs en djupare av analysen av staten och kapitalismen. Vi måste frigöra oss från föreställningen att den fria marknaden nu hotar att förgöra staten. Ingenting är mera felaktigt. Statliga regler och byråkrati är i dag djupt sammanflätad med finanskapitalismen och annat rofferi.
Nya regler avtalas hela tiden som nischar in företag i monopol kring olika varor och tjänster. Tänk bara på Stockholms taxi som har avtal med Riksdagen och förser kunderna med kontakter med prostituerade. Det kallas beställare och utförare!
Utvärderingen består av kvantitativt mätbara prestationer, benämnt ”New Public Management”. Snart är det mesta underkastat denna ytliga och missvisande praktik.
Allting kan utnyttjas, korrumperas och blir svart som natten, som nu senast när det visar sig att Högskoleprovet är till salu för 100 000 kr. Studenter är uppgivna. ”Om de sedan klarar av att utbilda sig till läkare, må det väl vara hänt” som en student uttryckte det i Dagens Eko idag.
Man kan tro att jag anmärker på händelser i marginalen och att staten egentligen står för det goda, det gemensamma och styrs av en ämbetsmannaetik. Men det onda sitter idag djupare än så och det går inte bara att ”renovera” bort, som det stod i huvudparollen för första majtåget.
Vi har aldrig haft så många regler som idag och fler hjälper inte mot detta monster av privata och offentliga byråkratier i symbios. När fjärde AP-fonden är delägare i riskkapitalet Nomad Foods och alltså delaktiga i beslutet att lägga ner Findus i Bjuv kan denna sammanflätning inte bli tydligare.
Korrumperade politiker och tjänstemän har vi så det räcker och när de får sluta blir de anställda på höga poster i det s k fria näringslivet. Undrar om tjänstemannen som läcker högskoleprovet kan infångas. Blir hen straffad, finns det säkert en bra bonus från den maffia som säljer tjänsten på nätet.
Regelrätt sammelsurium med andra ord. Dags för omstart för en radikal analys av det samhälle vi nu lever i. En bra början är att läsa David Graebers bok Reglernas utopi – Om teknologi, enfald och byråkratins hemliga fröjder (Göteborg: Daidalos 2015)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar