Röda Kapellet spelade och Lunds
allmänna sångförening sjöng. Vårtalet av Karin Stensson hade formen av
19 haikudikter och lästes av Erika Stensson
Höst, vinter, vår.
19 steg till Valborg
1
Träden talar lågt:
Må vi uthärda kylan
lövlösa, med hopp.
2
De gula bladen
fulla av höstens väta
Själen vill andas
3
Mörkret molar
Sorgtoner glider i vinden
Plötsligt:
”Hej mormor”
4
Ett två tre fyra
Räkna inte dina steg,
rör dig som barnet
5
Milt, rått, grått
De malliga råkorna
retar med sin blick
”Det här är mitt gräs.
Du trivs visst bäst i gruset.
Vad hittar du där?
6
När vaknar våren?
Den sträcker sig och gäspar
Tyst! Stör mig inte!
7
Dammsugarens sus
som en stillsam ljummen vind
väcker vårlängtan.
8
En kall vind finns kvar
mellan ryggen och tröjan
Hur får jag bort den?
9
Jag hör steg bakom
Mina steg förföljer mig.
Har jag gått för fort?
10
En äggkopp med snödroppar Längtar de ut till kylan?
De har ju sällskap
”Var är rötterna?”
De har inget fäste nu
Var hör de hemma?
”Var är mina fötter?”
De svävar i ingenting
vill ha jordkontakt.
11
Solen sökte mig.
Vi möttes på hemvägen.
Jag kände mig utvald.
12
Ge upp hårda vind!
Låt de svaga komma ut
och smek dem varligt.
13
Trög som en degklump,
övermjölad med motstånd.
Kom och knåda mig!
14
Törstigt längtande
med osynliga tungor
lapar vi vårsol
15
Solen pressas upp
av otåliga krafter
Kom fram och värm mig!
16
Vart är vi på väg?
Ett fåtal går på gator av guld,
resten kliver i sågspån.
17
Violers ögon
ler tillitsfullt ur gräset,
krossas av foten.
18
En fågels lockrop
ett ivrigt kärleksfullt svar
som följs av tystnad
19
April!
Lura oss inte!
Blomma! Ge nytt liv och lust.
Vi har överlevt!
Nu är våren här!
Ett fyrfaldigt leve för våren!
Den leve!
En äggkopp med snödroppar Längtar de ut till kylan?
De har ju sällskap
”Var är rötterna?”
De har inget fäste nu
Var hör de hemma?
”Var är mina fötter?”
De svävar i ingenting
vill ha jordkontakt.
11
Solen sökte mig.
Vi möttes på hemvägen.
Jag kände mig utvald.
12
Ge upp hårda vind!
Låt de svaga komma ut
och smek dem varligt.
13
Trög som en degklump,
övermjölad med motstånd.
Kom och knåda mig!
14
Törstigt längtande
med osynliga tungor
lapar vi vårsol
15
Solen pressas upp
av otåliga krafter
Kom fram och värm mig!
16
Vart är vi på väg?
Ett fåtal går på gator av guld,
resten kliver i sågspån.
17
Violers ögon
ler tillitsfullt ur gräset,
krossas av foten.
18
En fågels lockrop
ett ivrigt kärleksfullt svar
som följs av tystnad
19
April!
Lura oss inte!
Blomma! Ge nytt liv och lust.
Vi har överlevt!
Nu är våren här!
Ett fyrfaldigt leve för våren!
Den leve!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar