Till minnet av Rachel Corrie av Gunnar Olofsson

För nionde året i rad anordnas en fotbollsturnering i den palestinska staden Rafah i södra Gaza till minne av Rachel Corrie – den 23-åriga amerikanska fredsaktivist som 2003 kördes över och dödades av en israelisk bulldozer när hon försökte hindra israelerna från att förstöra palestinska hem. Årets turnering äger rum den 7 juni och omfattar 32 olika lag från alla delar av Gaza.
   Syftet med turneringen är enligt arrangörerna att, förutom att hylla minnet av Rachel Corrie, för ett ögonblick dra de ungas intresse från det eländiga livet i Gaza till någonting positivt som ger hopp om framtiden. En del av fotbollslagen har också namn efter städer som rensats på sin palestinska befolkning – detta för att hålla vid liv drömmen för palestinierna att, i enlighet med FN:s resolution 194, kunna återvända till sin jord.
 

 

Rachel Corries föräldrar, Cindy och Craig Corrie, berättar att Rachel som ung flicka var väldigt aktiv i ett fotbollslag, och förtjust i spelet. För dem är turneringen en inspiration att deltaga i ”firandet av av den fantastiska anda hos de som spelar, organisatörerna som har en vision och supportrarna som kommer och hejar på sina favoritlag”.
   Ja, fotbollen är en internationell kraft för gemenskap mellan folk och nationer. Varför agerar inte Fotbollsförbundet för att hjälpa palestinierna att utöva sin sport - och protesterar när den israeliska ockupations-makten förstör palestinska fotbollsanläggningar och arresterar palestinska spelare för att hindra dem att nå sina matcher? Och varför följer inte COOP Sverige initiativet från COOP i Rachel Corries hemstad Olympia att sluta saluföra israeliska produkter så länge ockupationen består - utan fortsätter att saluföra ockupationsprodukter?