1966 gav den unge C H Hermansson ut sin bok En ny vänster.
Äntligen en kommunistisk ledare som krävde demokrati, samarbete med den
internationella solidaritetsrörelsen och frigörelse från
Sovjetdiktaten! Trots en jävla oordning på partikongressen blev SKP VPK
ett år senare.
20 augusti 68 krossade sovjetiska stridsvagnar Pragvåren, den
rörelse som kämpade för socialism med ett mänskligt ansikte. En enda
svensk partiledare krävde att Sverige skulle bryta förbindelserna med
Sovjet: C H Hermansson.
Strax därpå var det val. Jag röstade för första gången på VPK.
Partiet hamnade långt under den ännu inte uppfunna fyraprocentsspärren
men blev kvar i riksdagen tack vare mandat i första kammaren.
Under Vietnam-åren fram till 1976 gällde enhetsfronten mot
USA-imperialismen och jag hade som många andra undvikit att organisera
mig partipolitiskt.
CH hade avgått och Lars Werner var partiledare. Sovjetunionen
stödde den breda falang partimedlemmar som motsatte sig den nya
politiken. På gatorna i Lund sålde de Norrskensflamman i konkurrens med
CH-trogna VPK:are som sålde Ny Dag. Det var kampåren mot
flammaniterna. Själv sålde jag förstås Vietnambulletinen.
Maoisterna la ner FNL-rörelsen 76 och försökte överföra de
politiska och ekonomiska resurserna till Kampuchea. De blundade för Pol
Pots folkmordspolitik som redan då var uppenbar. Beppo Persson och jag
bildade tillsammans med många andra ”Solidaritet med Vietnam”.
Jag blev medlem i VPK Lund vars majoritet stödde
CH:s eurokommunistiska linje. Jag invaldes i Lunds kongressdelegation.
Hela hösten 77 debatterade vi, bland annat i Veckobladet, utformningen
av ett Demokratiskt manifest som tog avstånd från Sovjetunionen och
dess satelliter. Våra starkaste motståndare var Daniel Kallos och
Svante Nordin. Vi kallade dem traditionalister. En av våra inspiratörer
var Jörn Svensson.
Stora delegationer från Sovjetunionen och flera öststater
välkomnades till kongressen i Folkets hus i Stockholm. Jörn uppmanade
oss att ligga lågt. Det vägrade vi. Vi hade ett långt, omsorgsfullt
förberett tal som Kitten Anderberg och jag skulle framföra.
Kongressledningen såg till att vi fick hålla det inför en nästan tom
sal. Gäster och flertalet kongressdelegater var ute och åt.
CH studerade de ekonomiska strukturerna och skrev Monopol och storfinans: de femton familjerna, där
han tillämpade marxismens idéer på det svenska samhället och föregrep
Piketty, vars huvudtes är att ekonomisk koncentration leder till
stagnation och till den populism som idag förhärjar de europeiska
länderna, Ryssland och USA.
CH tog också initiativ till studiecirkelverksamheten kring Peter
Weiss ”Motståndets estetik”, 1976 utgiven på Arbetarkultur, partiets
bokförlag.
79 gjorde VPK Lund ett rekordval och kunde besätta 60 kommunala ansvarsposter. På riksnivå fick partiet 5,6 procent.
När general Gomulka den 13 december 81 genomförde en militärkupp i
Polen för att stoppa demokratirörelsen och fackföreningen Solidarnosc
valde VPK Lund samma väg som CH gjort i augusti 68: vi bröt offentligt
med Sovjet och satellitstaterna. Jag ringde under pågående möte i
partilokalen vid Bredgatan in beskedet till Lars Werner (på den tiden
kunde man nå alla människor med ett enkelt telefonsamtal). Han klagade
över en menisk i knäet.
Efter Sovjetunionens sammanbrott tio år senare fanns det bara en
väg för partiet. VPK blev VP. CH:s nya vänster hade uppstått, som han
förutsagt 25 år tidigare.
Gudrun Schyman tillförde en feministisk dimension och partiet nådde tolv procent i EU-valet 1995.
Politiska och ideologiska bakslag följde men CH:s huvudlinje gäller än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar