Sonett om hemtjänsten
Jag ligger i min säng med svullna tarmar
och väntar på en tydlig reaktion
och tiden går, snart börjar magen larma,
då kommer en fantastiskt god person,
som får igång min kropp, som väcker den
och släpper in den nya dagens fläktar,
varpå hon börjar fredagsstädningen,
som snart blir färdig utan att hon jäktar.
Och spisen blänker, golvet har hon torkat
Hon säger: ”Hej, nu är det dags att gå.
Jag kommer snart tillbaks, gör inget korkat,
emellan molnen lyser himlen blå.”
Jag sätter på mig nya rena kläder
och ute tycks det vara skapligt väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar