2019-04-04

Spårväg i Lund? — Ta förslaget på allvar!
av Gunnar Sandin (1989)


Här har vi den andra av de återvunna artiklarna. Även denna behandlar en av Lunds "eviga" frågor. 2020 blir spårvägen verklighet, vilket måste kallas en "evighetslång" väntan med tanke på att den första motionen i frågan är från 1905.
   Artikeln är skriven av en av VB:s grundare, Gunnar Sandin, och publicerades ursprungligen den 7 april 1989 i det årets nummer 13.



Det är spårvagnar som gäller i år. I Malmö förklarar socialdemokraterna efter ett studiebesök i Grenoble att spårvagnarna ska. återkomma till Malmö, fast de försiktigt tillägger "inom tio år". Och i Lund har gatu- och trafiknämndens ordförande, Lars Åström (s), överraskat allmänhet och övriga partier med sitt "idéförslag" om innerstadsspårvagnar.

 
Bland vpk-arna har reaktionen varit splittrad. Men det finns skäl att ge förslaget ett seriöst och positivt bemötande – om nu socialdemokraterna står fast vid det, vilket inte är alldeles säkert.

Vi har hört det förut
Åström föreslår alltså en enda linje om 6.5 km som ska gå i en invecklad slinga inom och runt stadskärnan var femte minut. Till detta behövs tio vagnar och 150 miljoner kr. Spårvagnarna ingår i en helhetslösning där bussarna från förorter och ytterstadsdelar får göra halt vid vallgatorna.
   För den lokalhistoriskt intresserade verkar detta bekant. Mycket riktigt. Den 14.9 1905 motionerade konsul Wilhelm Westrup om en spårvägsutredning. Själv lade han fram ett rätt detaljerat förslag som han fått hjälp med av bl a Sydkraft. Och Siemens. För en kvarts miljon skulle man få 3.6 km spår med tillhörande "öfverjordisk" ledningsanläggning, sju motorvagnar mm för drift på tre linjer, av vilka en hade 7.5-minuterstrafik. Den utredning som motionen föreslog hade en något annorlunda linjedragning och kostnaderna hade stigit till 360 000 kr.
   Axeln på det nyuppförda elverkets generator gjordes extra lång för att kunna driva även ett spårvägsaggregat, men annars stannade projektet på papperet. Samma sak skedde med ett förslag från 1913 som innehöll fyra linjer. Ett bestående resultat fick det dock: valven över Allhelgona Kyrkogata gjorde så höga att det skulle få plats en kontaktledning under dem.

Viktig skillnad
Det finns emellertid en viktig skillnad mellan dagens projekt och förslagen från seklets början. Deras spårvägar var trots sin korthet, linjer som förband stadskärna med ytterstadsdelar. Enligt den åströmska skissen ska alltså gasbussar från Norra Fäladen, Linero mm byta passagerare med spårvagnarna vid vissa terminalpunkter.
   Detta är också utgångspunkten för kritik från vpk-håll. Inom det partiet har det efter långa diskussioner börjat finnas en allmän insikt om att kollektivtrafiken i Lund inte kan vara uppbyggd på byten om den ska vara bra och attraktiv. Bussarna utifrån måste komma in till de centrala målpunktema.
   En annan kritik handlar om teknikvalet Nyanläggning av spårvägssystem brukar av ekonomiska skäl bara diskuteras för betydligt större städer än Lund. I Lund är trådbussar rimligare, säger man.

Smala vagnar
Klart är att inga egentliga jämfö relser kan göras utan ordentliga utredningar. Som sådana kan man varken räkna Lars Åströms utkast eller miljöpartiets trådbusskiss som gjordes härom året. Det är också osäkert om den stadstrafikutredning som enligt fullmäktiges beslut ska föreligga i augusti blir tillräckligt grundlig.
   Men Åström har rätt i att spårvagnar har vissa företräden framför trådbussar. De går stadigare, de ger ett mer urbant intryck, gnisslet mot skenorna skapar trivsel - de har kort sagt goda möjligheter att bli älskade av invånarna vilket är en stor fördel hos ett kollektivt trafiksystem. Och medan trådbussar byggs med 2.4 m breda standardchassin tillverkas det smalspåriga spårvagnar som skulle rymmas mycket lättare på stadskärnans smala gator.

Politik, Inte teknik
Men det viktiga är nog att i första hand se politiskt och inte tekniskt på frågan om stadstrafiken. Man kan beklaga att socialdemokraterna ·inte började med att diskutera och förankra sitt förslag inom den "nya majoriteten" utan valde att göra spårvagnarna till en överraskande profilfråga. Men vpk och mp borde ha den positiva utgångspunkten att det viktiga är att etablera ett eldrivet trafiksystem i Lund. Låt inte det bästa bli det godas fiende. För om s vill ha spårvagn finns det ju politiskt majoritet för detta. Det som börjar som ett par innerstadslinjer kan växa ut över hela stan och regionen, om bara den politiska majoriteten långsiktigt består.
   Fast frågan är väl om Lunds socialdemokrater, vid närmare eftertanke, är beredda att satsa 150 miljoner kr på sex och en halv km spårväg, förutom de pengar som går åt till bussgasen. Är det hela kanske bara ett överjordiskt hugskott från f d teol stud Lars Åström?

Inga kommentarer: