En dag i slutet av maj kom en liten
traktor och rev bort en stor bit av gräsmattan mellan
Klostergårdsskolan och Virvelvindsvägen. Ett par dagar senare återvände
den för att så.
Plantor växte upp och blommade: liljekonvaljer,
prästkragar, blåklockor, röda vallmor, krusmynta och en mångfald
blommor utan namn. Brandgula solrosor, blå flockblommor, ringblommor,
gullvivor. Bin och håriga humlor flyger från blomma till blomma och
suger honung, liksom fjärilar, vita, bruna och gula.
Tiden går: försommar, högsommar, sensommar, höst. Blommor vissnar och nya gror, växer upp och slår ut.
Nu, i september, ser blomsterängen vissen ut på
avstånd, men när vi går intill och betraktar den med solen i ryggen ser
vi samma mångfald av örter och lysande färger, bin och fjärilar som
under högsommaren. Plötsligt hoppar två harar ut, vi har skrämt dem. Du
påminner mig om att bläsänderna återkommit till Höje år. Du såg deras
röda nackar och vita sidor i måndags.
Människor har trampat upp stigar bland blommorna och
plockat buketter. Det får man. Andra har ställt ut trädgårdsmöbler
intill ängen och någon ligger och solbadar. Det är varmt nu fast
morgonen var kall. Trädens skuggor blir allt längre.
Vi undrar om blomsterängen får vara kvar nästa år, om
alla dess örter får behålla sina rötter, om blomfröna sprider sig över
gräsmattorna runt omkring. I ett skuggigt hörn växer vita champinjoner
och vi plockar några i en brun påse som vi råkar ha med oss på väg hem
från COOP.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar