Ett universitetssjukhus i Höjeådalen? av Gunnar Stensson

När jag 1970 studerade kulturgeografi för professor Nils Lewan var den förestående kommunsammanläggningen en stor konfliktfråga i Lund liksom i övriga Sverige.
   Lewan argumenterade för att åtminstone Knästorps och Flackarps församlingar måste höra till Lund. Kanske också Hjärup och Lomma. I de områdena bodde en stor del av de som arbetade i Lund. Särskilt irriterade det honom att det var rikstelefon till Flackarp strax söder om Klostergården. Rikstelefon var dyrt jämfört med lokaltelefon.
   Vi vet vad resultatet blev, när frågan avgjordes 1974. Knästorp och Flackarp tilldelades Staffanstorp. Lomma blev egen kommun.
   Indelningen rikstelefon-lokaltelefon försvann visserligen snart som konfliktanledning, men vi har haft rader av konflikter med Staffanstorp gällande våra närområden. De senaste åren har det bland annat handlat om Staffanstorps ambitioner att bebygga åkermarken i Flackarp och Höjeådalen. 

Nu föreslår Sonesson, M, i Staffanstorp att det nya universitetssjukhuset ska byggas i Höjeådalen. (SDS 16/11). Ett argument är närheten till Klostergårdsstationen, alltså samma skäl som tidigare motiverat förslaget att Staffanstorp skulle bygga en ny stadsdel där. Marken ligger i Staffanstorps kommun, men jag antar att Lunds nej väger tungt.
   Sonessons alternativa förslag för placeringen är åkermarken mellan väg 108 och Hjärup. Där är nog Lunds inflytande mindre.
   Förslagen är sannolikt inte seriösa, men kan tänkas utgöra utspel för att påminna om Staffanstorps inflytande och eventuellt vara en inledning till helt andra projekt.

Ska vi beklaga att kommunen Staffanstorp existerar? 1970 verkade det fullt möjligt att hela området skulle tilldelas Lund, och det var inte bara professor Nils Lewan som förespråkade det. Lund förlorade. Skadade det Lunds utveckling?
   Vi kanske inte ska vara så missnöjda med utgången ändå.
   Utanför Lunds gränser ansamlas rika skatteplanerare som utnyttjar Lunds arbetstillfällen och infrastruktur utan att betala för institutionerna. De bekostas av Lunds skattebetalare.
   Vad skulle hänt om de blivit väljare i Lund och fått inflytande över Lundapolitiken?
   Frågan är inte ny. Den ställdes redan på 1970-talet. Och den kanske påverkade beslutet.
   Det skulle sannolikt inneburit att ”Lund fått en orubblig borgerlig majoritet”, som Oredsson skriver i Lunds stads historia. Hur hade Lund då utvecklats de gångna 50 åren?
   Nu är Lund en relativt progressiv stad. Kommunen vågar ta stora beslut. Här förbjuds varken regnbågsflaggor eller slöjor. Inte heller trakasseras flyktingar och hänvisas till husvagnar på slätten när vinterblåsten viner.
   Så vi får nog vara nöjda med att kommunsamman-slagningsbeslutet blev som det blev.