Det finns ett bostadskvarter i Lund som är
världsberömt. Det byggdes på femtiotalet efter ritningar av Jörn Utzon,
ni vet han med operan i Sidney. Till Lund kommer arkitektstudenter
från hela världen. Inte för att sitta på Domkyrkan. Den är fin, men den
har konkurrens av många kyrkor i Europa som är betydligt genuinare än
domkyrkoarkitekten Zettervalls rekonstruktion av medeltiden. Husen i
Planetstaden är unika.
Som sig bör har dessa bostadshus alla tänkbara skydd. I
detaljplanen, som är juridiskt bindande, är området k-märkt med bland
annat en precisering om att taket ska vara lagt med rött och enkupig
tegel. Husen är också q-märkta med föreskrifter om de flacka taken och
de särpräglande skorstenarna. I kommunens kultur-miljöprogram
uppmärksammas området som särskilt värdefullt.
Nu vill en av ägarna placera solpaneler på sitt hus.
Stadsbyggnadskontoret och stadsantikvarien föreslår självklart avslag.
Men byggnadsnämnden kan besluta om avvikelser från den juridiskt
bindande detaljplanen. Och tyvärr. Majoriteten av partierna i
byggnadsnämnden har inte så stort intresse för byggnadskultur. De
röstade emot sin kompetenta förvaltning med hänvisning till att det
behövs tillskott i energiförsörjningen.
Kommunens ledning har inte precis
ansträngt sig för att få till fler solpaneler. De kunde börjat lägga på
kommunens egna hus. Även om kommunen inte får ställa så kallade
särkrav på byggherrar finns stora möjligheter att vid markanvisning,
detaljplanering och bygglov förhandla kring önskemål om till att
integrera solceller i byggandet. Tänk så många tak det finns där
panelerna inte alls skulle störa: stora industrier och parkeringshus.
Man skulle som i Frankrike kunna kräva solcellstak över större
parkeringsplatser. Kommunen är i alla fall delägare i ett framsynt
bolag, Kraftringen, som har tagit initiativ och byggt solpanelspark
utanför Klippan, där fåren går och betar under panelerna. Det skulle
kunna bli många fler sådana.
Samhällets elproduktion måste öka och solceller är
jättebra, men det innebär inte att solceller måste ligga just på små
kulturhistoriskt mycket intressanta byggnader. De som röstar för detta
drivs nog inte i första hand av intresse för samhällets elproduktion
utan av driften att i alla lägen värna den makt som de anser bör följa
med privat äganderätt.
En familj som köper och bosätter sig i kulturhistoriskt
arv bör ta konsekvenserna av detta och respektera byggnaden de fått
ynnesten att förvalta. De kan visserligen inte privatekonomiskt dra
nytta av egen elproduktion, men de kan enkel bidra till ökad produktion
av grön el genom att köpa in sig i en solcellspark eller ännu enklare
kryssa för grön el när man köper från Kraftringen.
Ann Schlyter, för v i byggnadsnämnden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar