2022-11-17

Vad ska Sverige vara? av Gunnar Stensson

 

Före och under andra världskriget fördes en hård ideologisk kamp om vad Sverige skulle vara. Ola Larsmo skildrar den i sin koncentrerade bok Tio lektioner i svensk historia. (Kaunitz-Olsson, 2021).
   Han skriver ”Vi ser ett nytt högernarrativ växa fram, där riksdagspartier ägnar sig åt historieförvanskning. Idag vill alltså samtliga borgerliga partier utom C samarbeta med ett parti som vuxit fram ur den svenska nazi-rörelsen; det finns inget finare sätt att säga det på. Och historieskrivningen ska böjas därefter.”
   Sedan boken skrevs har M, KD och L vunnit valet tillsammans med SD och genomför nu SD:s politik enligt det avtal som förhandlades fram under en spritdränkt natt i slottet Blidö.

Ola Larsmo skriver: ” Smärtpunkten är och förblir hanteringen av dem som försökte fly från Nazitysklands allt tydligare utrotningspolitik.”
   Den första lektionen i boken utgår från Kristallnatten i november 1938, den pogrom då fjortonhundra synagogor och religiösa lokaler brändes ner, runt femtonhundra butiker vandaliserades och runt femtonhundra människor berövades livet.
   Svensk press skrev utförligt om pogromen. DN:s löpsedel hade texten ”SYNAGOGORNA BRINNA I TYSKLAND – judeförföljelserna stegras.” Till Sverige kom enligt Socialstyrelsen 900 flyktingar. Högerpressen skrev att flyktingarna var 19 000. Stängda gränser och återvandring krävdes.
   Fyra upprörda Uppsalastudenter uppvaktade statsminister Hansson för de judiska flyktingarnas sak. ”Uppsalastudenter villiga att hjälpa studentflyktingar” löd DN-rubriken. Högernationalisterna mobiliserade mot den judiska flyktinginvandringen. Det ledde till att de högernationella studenterna kallade till det så kallade Bollhusmötet 17 februari 1939. Där avgick flyktingmotståndarna med segern med röstsiffrorna 548 mot 349.

   Ola Larsmo analyserar Bollhusmötet och dess konsekvenser.

Ett liknande flyktingfientligt och antisemitiskt möte
ägde rum i Lunds universitet ett par veckor senare, den 6 mars 1939 och jag övergår till att berätta om det.
   Huvudförfattaren till Lunds historia Sverker Oredsson analyserar mötet i del tre av Lunds historia, kapitlet ”Lunds universitet under Europas mörka år.” Oredsson hade 1996 skrivit avhandlingen ”Lunds universitet under andra världskriget. Motsättningar, debatter och hjälpinsatser.”
   Sverker Oredsson: ”Den 6 mars ägde det mest bekanta kårmötet i Lunds studentkår rum; det blev herostratiskt ryktbart. Medicinalstyrelsen hade föreslagit att Sverige skulle ta emot tio tyskjudiska läkare, detta på grund av den förföljelse som judar i Tyskland utsattes för. I Stockholm hade den nazistiska studentsamman-slutningen arrangerat en stor protest mot förslaget. I Uppsala kallades till kårmöte mot förslaget. Sedan var det Lunds tur. På ett mycket välbesökt möte beslöt studentkåren med 724 röster mot 342 att man skulle skriva till Konungen och hemställa om att de tio judiska läkarna inte skulle få komma in i Sverige.”
   I Lunds Dagblad och Sydsvenskan fick Lunds studenter beröm. Nazitidningen Völkischer Beobachter uppmärksammade och berömde också beslutet.

1945 utsågs professor Johannes Lindblom till rektor vid Lunds universitet. Han var obesudlad av nazistiska sympatier. Den 4 oktober höll han sitt första stora tal som rektor. Han sa bland annat:
   ”Det som mest förvånat under dessa år av oerhörda överraskningar: att så många kloka och kunskapsrika människor lät så grundligt lura sig och inte redan från början förstod vad som skulle komma efteråt, vad konsekvenserna skulle bli av de nya, förment nyordnande lärorna.”


30 november 1987. Observera motdemonstranten.
Foto: Hagblom Foto

Kristallnatten uppmärksammas efter mer än åttio år fortfarande av Lunds demokratiska medborgare. Regeringens högerextremistiska flyktingpolitik har aktualiserat den.
   Högerextremisterna brukade fira 30 november, den dag då Karl XII stupade. Ur det firandet växte Sverigedemokraterna fram.
   2022 befinner vi oss åter vid en historisk brytningspunkt, ett nytt 30-tal har inletts.

PS. Självklart nämns Sverker Oredssons verk bland Ola Larsmos källor.

Inga kommentarer: