Före och under andra världskriget fördes
en hård ideologisk kamp om vad Sverige skulle vara. Ola Larsmo skildrar
den i sin koncentrerade bok Tio lektioner i svensk historia. (Kaunitz-Olsson, 2021).
Han skriver ”Vi ser ett nytt högernarrativ växa fram, där
riksdagspartier ägnar sig åt historieförvanskning. Idag vill alltså
samtliga borgerliga partier utom C samarbeta med ett parti som vuxit
fram ur den svenska nazi-rörelsen; det finns inget finare sätt att säga
det på. Och historieskrivningen ska böjas därefter.”
Sedan boken skrevs har M, KD och L vunnit valet tillsammans
med SD och genomför nu SD:s politik enligt det avtal som förhandlades
fram under en spritdränkt natt i slottet Blidö.
Ola Larsmo skriver: ” Smärtpunkten är och förblir hanteringen av dem som försökte fly från Nazitysklands allt tydligare utrotningspolitik.”
Den första lektionen i boken utgår från Kristallnatten i november
1938, den pogrom då fjortonhundra synagogor och religiösa lokaler
brändes ner, runt femtonhundra butiker vandaliserades och runt
femtonhundra människor berövades livet.
Svensk press skrev utförligt om pogromen. DN:s löpsedel hade
texten ”SYNAGOGORNA BRINNA I TYSKLAND – judeförföljelserna stegras.”
Till Sverige kom enligt Socialstyrelsen 900 flyktingar. Högerpressen
skrev att flyktingarna var 19 000. Stängda gränser och återvandring
krävdes.
Fyra upprörda Uppsalastudenter uppvaktade statsminister Hansson
för de judiska flyktingarnas sak. ”Uppsalastudenter villiga att hjälpa
studentflyktingar” löd DN-rubriken. Högernationalisterna mobiliserade
mot den judiska flyktinginvandringen. Det ledde till att de
högernationella studenterna kallade till det så kallade Bollhusmötet 17
februari 1939. Där avgick flyktingmotståndarna med segern med
röstsiffrorna 548 mot 349.
Ola Larsmo analyserar Bollhusmötet och dess konsekvenser.
Ett liknande flyktingfientligt och antisemitiskt möte ägde rum i Lunds universitet ett par veckor senare, den 6 mars 1939 och jag övergår till att berätta om det.
Huvudförfattaren till Lunds historia Sverker Oredsson analyserar
mötet i del tre av Lunds historia, kapitlet ”Lunds universitet under
Europas mörka år.” Oredsson hade 1996 skrivit avhandlingen ”Lunds universitet under andra världskriget. Motsättningar, debatter och hjälpinsatser.”
Sverker Oredsson: ”Den 6 mars ägde det mest bekanta
kårmötet i Lunds studentkår rum; det blev herostratiskt ryktbart.
Medicinalstyrelsen hade föreslagit att Sverige skulle ta emot tio
tyskjudiska läkare, detta på grund av den förföljelse som judar i
Tyskland utsattes för. I Stockholm hade den nazistiska
studentsamman-slutningen arrangerat en stor protest mot förslaget. I
Uppsala kallades till kårmöte mot förslaget. Sedan var det Lunds tur.
På ett mycket välbesökt möte beslöt studentkåren med 724 röster mot 342
att man skulle skriva till Konungen och hemställa om att de tio
judiska läkarna inte skulle få komma in i Sverige.”
I Lunds Dagblad och Sydsvenskan fick Lunds studenter beröm.
Nazitidningen Völkischer Beobachter uppmärksammade och berömde också
beslutet.
1945 utsågs professor Johannes Lindblom till rektor
vid Lunds universitet. Han var obesudlad av nazistiska sympatier. Den 4
oktober höll han sitt första stora tal som rektor. Han sa bland annat:
”Det som mest förvånat under dessa år av oerhörda överraskningar:
att så många kloka och kunskapsrika människor lät så grundligt lura sig
och inte redan från början förstod vad som skulle komma efteråt, vad
konsekvenserna skulle bli av de nya, förment nyordnande lärorna.”
30 november 1987. Observera motdemonstranten.
Foto: Hagblom Foto
Kristallnatten uppmärksammas efter mer än
åttio år fortfarande av Lunds demokratiska medborgare. Regeringens
högerextremistiska flyktingpolitik har aktualiserat den.
Högerextremisterna brukade fira 30 november, den dag då
Karl XII stupade. Ur det firandet växte Sverigedemokraterna fram.
2022 befinner vi oss åter vid en historisk brytningspunkt, ett nytt 30-tal har inletts.
PS. Självklart nämns Sverker Oredssons verk bland Ola Larsmos källor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar