Jag talade kortfattat om skolan och hur
den har kapsejsat. Några kapellmedlemmar bad mig skriva ner vad jag
sagt och lägga i Veckobladet.
I Vänsterpartiets politiska material ingår det mesta av den vederhäftiga kritik som kan riktas mot organiseringen av den svenska skolan efter kommunalisering och privatisering genom friskolor.
Veckobladet nr 25 augusti 2017 har en utmärkt artikel i ämnet, ”Så förstörde extrema nyliberaler den svenska skolan” av Gunnar Stensson. ”En forskargrupp från Columbia-universitetet i New York bestående av Alli Klapp, Samuel Abrams och Henry Levin analyserar den svenska skolpolitiken i den nyutgivna boken Utbildningsekonomi. Om lärandets värde, Natur och Kultur 2017.”
Detta är den mest koncisa och förödande kritik jag har sett om vad som skett med den svenska skolan. På så sätt har jag ingenting att tillägga. Mitt budskap hade samma innebörd.
Jag tog dock upp en aspekt som kanske inte betonas så starkt i debatten. Vad är det vi lär eleverna och deras föräldrar, inte så mycket i ord, som i själva formen för skolan. Jo, att det är fritt fram och ta för sig, när de privata skolorna är ordnade på det sättet att de kan tjäna pengar genom att bara ta in de mest begåvade eleverna.
Detta handlar om medborgarskapet och den övergripande socialiseringen till gemenskap och solidaritet i samhället. Den som ska vägleda oss i livet och våra gemensamma institutioner i deras handlande. Om det inte finns något i institutionerna som inte är eller kan outsourcas vad finns då kvar av samhällsmoral och ansvar? De s k beställarna har inget att luta sig mot när köp och sälj urholkar deras själar. De förväntas ju själva köpa och sälja vid sidan om sitt officiella värv. Var tog ämbetsmannaetiken och den sociala demokratin vägen i den offentliga sektorn. Inget regelsystem i värden kan ersätta den etiken.
När inte konfirmationen och inte värnplikten finns längre så är skolan den enda gemensamma norm-skapande institutionen i samhället. Om skolan skjuts i sank hotar anarki.
Vi lever i ett demokratiskt styrt marknadssamhälle, som historiskt skapat den faktiska grunden för både materiellt överflöd och för en relativt jämlik fördelning av det goda. I Sverige har det varit en kapitalism med mänskligt ansikte tack vare arbetarrörelsen och de andra moderna folkrörelserna.
Nu hotas allt av en s.k. fri marknad där klyftorna ökar samtidigt med användningen av fossila bränslen och en miljöförstöring, som hotar själva den biologiska existensen.
För att undvika en nästan total kollaps krävs ett utbrett upplyst egenintresse, som styr utvecklingen mot en jämnare fördelning och en hållbar konsumtion. Annars hotar ”the Tragedy of the Commons” där ingen tar ansvar för helheten utan bara skyller på att de inte är värre syndare än andra.
Marknadssamhället har inget fungerande alternativ i vårt samhälle. Om inte vår uppfostran av barnen skapar en moral som styr marknaden rätt har vi ingen chans att påverka samhället i rätt riktning.
Skolan måste nationaliseras igen, precis som skedde på 1950-talet.
I Vänsterpartiets politiska material ingår det mesta av den vederhäftiga kritik som kan riktas mot organiseringen av den svenska skolan efter kommunalisering och privatisering genom friskolor.
Veckobladet nr 25 augusti 2017 har en utmärkt artikel i ämnet, ”Så förstörde extrema nyliberaler den svenska skolan” av Gunnar Stensson. ”En forskargrupp från Columbia-universitetet i New York bestående av Alli Klapp, Samuel Abrams och Henry Levin analyserar den svenska skolpolitiken i den nyutgivna boken Utbildningsekonomi. Om lärandets värde, Natur och Kultur 2017.”
Detta är den mest koncisa och förödande kritik jag har sett om vad som skett med den svenska skolan. På så sätt har jag ingenting att tillägga. Mitt budskap hade samma innebörd.
Jag tog dock upp en aspekt som kanske inte betonas så starkt i debatten. Vad är det vi lär eleverna och deras föräldrar, inte så mycket i ord, som i själva formen för skolan. Jo, att det är fritt fram och ta för sig, när de privata skolorna är ordnade på det sättet att de kan tjäna pengar genom att bara ta in de mest begåvade eleverna.
Detta handlar om medborgarskapet och den övergripande socialiseringen till gemenskap och solidaritet i samhället. Den som ska vägleda oss i livet och våra gemensamma institutioner i deras handlande. Om det inte finns något i institutionerna som inte är eller kan outsourcas vad finns då kvar av samhällsmoral och ansvar? De s k beställarna har inget att luta sig mot när köp och sälj urholkar deras själar. De förväntas ju själva köpa och sälja vid sidan om sitt officiella värv. Var tog ämbetsmannaetiken och den sociala demokratin vägen i den offentliga sektorn. Inget regelsystem i värden kan ersätta den etiken.
När inte konfirmationen och inte värnplikten finns längre så är skolan den enda gemensamma norm-skapande institutionen i samhället. Om skolan skjuts i sank hotar anarki.
Vi lever i ett demokratiskt styrt marknadssamhälle, som historiskt skapat den faktiska grunden för både materiellt överflöd och för en relativt jämlik fördelning av det goda. I Sverige har det varit en kapitalism med mänskligt ansikte tack vare arbetarrörelsen och de andra moderna folkrörelserna.
Nu hotas allt av en s.k. fri marknad där klyftorna ökar samtidigt med användningen av fossila bränslen och en miljöförstöring, som hotar själva den biologiska existensen.
För att undvika en nästan total kollaps krävs ett utbrett upplyst egenintresse, som styr utvecklingen mot en jämnare fördelning och en hållbar konsumtion. Annars hotar ”the Tragedy of the Commons” där ingen tar ansvar för helheten utan bara skyller på att de inte är värre syndare än andra.
Marknadssamhället har inget fungerande alternativ i vårt samhälle. Om inte vår uppfostran av barnen skapar en moral som styr marknaden rätt har vi ingen chans att påverka samhället i rätt riktning.
Skolan måste nationaliseras igen, precis som skedde på 1950-talet.
Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder. handlar
om hur och när detta har skett och vilken betydelse det har för
mänskligheten – och för jorden. Makten över planeten innebär ett ansvar
för planeten och hur vi tar det ansvaret är avgörande för människornas
framtid.
Fältström är doktorand på Sweden Water Research och forskar om förebyggande åtgärder för att minska föroreningar till vatten.
och under vilka villkor? Vad har det hittills betytt för svensk
poltik och vad har det haft för effekter hittills, tre år senare?
