Om man ska jämföra revolutionsåret 2011 med tidigare revolutionsår, så kan man ta fasta på de helt nya kommunikationstekniska inslagen, och då är det ju något helt nytt vi har sett. Men om man tänker på hur länge de absoluta enväldena har funnits i Nordafrika och Mellanöstern, så kanske det innevarande året mera påminner om Frankrike 1789, Ryssland 1917 eller Iran 1979.
Vad kommer det att bli av den arabiska våren? Kommer den att gå över snabbt som Pragvåren och annat som hände runt 1968, eller ännu värre, kommer den som de ryska och iranska revolutionerna att tas över av maktmonopolistiska partier och övergå i långvarig vinter igen?
Som vanligt innebär en revolution inte i sej några grundläggande samhällsförändringar, mer än att en gammal rutten bromskloss tas bort, och att en mängd gammalt bråte kommer upp i ljuset. Och det är inte första gången som konservativa, patriarkala krafter visar sej vara fortsatt starka. Vad som händer framäver beror ändå inte bara på inre förhållanden, utan väl så mycket på omvärldens reaktioner, om man prioriterar demokrati eller egna ekonomiska intressen.
Även om revolutioner i gamla monarkier och eller monarkiska republiker inte förändrar så mycket direkt, så är de ändå en första förutsättning för något nytt och ger hopp och möjligheter för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar