Vattenpromenad i Källby våtmark 14/11 av Gunnar Stensson

Inifrån köket förefaller mörkret kompakt, men när jag kommer ut märker jag att gryningen närmar sig. Månen lyser svagt över Korpvallen. Hundratals nyvakna kajor svärmar över Klostergården.
   I dagvattenskulverten intill järnvägen rinner vattnet sakta baklänges från Höje å upp mot stan. Det regnade ett par millimeter igår kväll. Stormen häromdagen piskade upp tunga vågor som rullade in genom Höje ås mynning i Lomma och upp mot Trolleberg.
   När jag står på plattformen nedanför odlingslotterna  ser jag vattnet alldeles under fötterna. Den gamla kvarnrännan där Källby mölla en gång låg är fylld till bredden. Dammen omedelbart söder om Källbybadet har blivit tillhåll för en stor koloni bläsänder. Kulverten under vägen till kvarnrännan ligger under vattenytan. En hög gräs och grenar markerar var vattnet sugs ner. Skulle en olycklig anka kunna dras ner?
   Stigen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars ligger delvis under vatten. Det strömmande vattnet eroderar bort gruset. Här paddlade folk kanot i somras.
   De farande molnen färgas långsamt roströda. Himlen mellan dem är  glasaktigt citronförgad. Jag går österut på vallen intill Källbybadet. Vattnet glänser i våtmarkerna på ömse sidor om ån. Vid gångbron strömmar det mäktigt över fördämningen in i kvarndammen.
   De höga lyftkvarnarna vid bygget börjar svänga sina armar högt över träden i Sankt Lars. De har röda varningslampor, antagligen för att varna lågflygande plan. All vegetation är undanröjd från en  väldig platt grusyta, randad av schaktmaskinernas vattenfyllda spår.
   Tidigare fanns här höga pilevallar med 50 år gamla träd vilkas rotsystem absorberade vattnet och höll kvar jorden. Längre bort låg en tät dunge med gamla körsbärsträd. Träden dämpade blåsten
   Det är möjligt att gå på stigen längs med ån här, även om den är täckt med stora pölar och gräset intill glittrar av vatten. Stövelmiljö. Dräneringsrören som Riksbyggen lagt ut för att dika ut våtmarken ligger helt under vatten och åvattnet rinner genom dem upp mot det som kallas Källby ängar. Håvbryggan omedelbart söder om byggarbetsplatsen stårr helt under vatten. Det är djupt och strömmen är stark. Olyckliga Sankt Lars-interner dränkte sig då och då i  ån.
   Nu har himlens röda färg övergått till smutsgult. Det är ljusare. De grå betongstrukturerna som ska förvandlas till stadsvillor och radhus växer sakta, byggelement för byggelement. Hittills är det bara en del av det gamla BUP-området som bebyggs.
   Riksbyggen borde nöja sig med det och restaurera pilevallarna och den gamla BUP-trädgården för att få bukt med vattnet och gyttjan som husfundament och schaktmaskiner halkar omkring i. Då skulle deras  tal om hus ”inbäddade i grönska” kunna bli sann. Kanske puffas de åt rätt håll av den vikande  konjunkturen.
   Längs den nyanlagda breda asfaltvägen vänder jag norrut mot Klostergården. De höga husen ser nakna och brutala ut där de avtecknar sig mot himlen ovanför mig, helt berövade den grönska som de tidigare badade i. Vattnet står högt i gatubrunnarna.
   Väderleksrapporterna lovar fortsatta regnskurar och hårda vindar.