Den kultiverade överklassrasismen av Gunnar Stensson

Flertalet av VB:s läsare minns nog skandalen med de apatiska flyktingbarnen omkring 2005. Vi påmindes om den härom året när Gellert Tamas bok ”De apatiska – om makt, myter och manipulation” kom ut.
   Dåvarande migrationsminister Barbro Holmberg, S, tillsatte en utredning om de apatiska flyktingbarnen där huvudansvaret låg hos hennes vän och granne Marie Hessle. Utredningen kom fram till att de apatiska barnen simulerade och mycket väl kunde utvisas.
   Barbro Holmberg yttrade bland annat att det ”skulle vara en humanitär katastrof” om de apatiska flyktingbarnen fick stanna i Sverige.
   Kritiken blev häftig. Hon fick stöd av dåvarande socialminister Morgan Johansson, S, Lund. De båda statsråden anklagades för ministerstyre.
   Bland de experter som fick Barbro Holmbergs uppdrag att utreda fanns läkaren Thomas Jackson.
   Nu går han med i det främlingsfientliga ”Svenskarnas parti”. Det är ”en nödvändig profilering mot den mångkultur jag jämt och ständigt kritiserat”, säger Jackson.
   Johannes Jakobsson på tidskriften Expo påminner om, att ”Svenskarnas parti” är arvtagare till det nazistiska partiet ”Nationalsocialistisk Front”.
   Thomas Jackson tänkte först engagera sig i Sverigedemokraterna, men uppfattade dem som otillräckligt främlingsfientliga.
   ”Jag har begärt att Sverigedemokraterna ska engagera sig, men det gör de inte. De andra partierna är det ingen idé att höra av sig till.”
   Barbro Holmberg gav Thomas Jackson chansen att påverka invandringspolitiken genom att ge honom makt över de apatiska flyktingbarnen. Den makten förflyktigades efter lång politisk strid. Då gick den frustrerade Thomas Jackson in i ”Svenskarnas parti”.

Överklassen brukar annars skämmas för att gå med i öppet främlingsfientliga eller nazistiska organisationer. Det är lite skamligt att kopplas till gatans och nätets rasism och främlingsfientlighet. Språket är för vulgärt. Anhängarna står för lågt på den sociala skalan.
   Därför har en akademisk, mer högreståndsbetonad vokabulär och teoribildning utformats. Den utvecklas på universiteten, i akademiska avhandlingar och i tidskrifter som Axess. VB 10 behandlade förra veckan begreppen arisering och arabisering.
   Vi är sedan lång tid bekanta med Samuel Huntingtons ”Clash of Civilizations” Civilisationernas kamp, som den svenska upplagan kallas. Den flyttar fokus från ras till kultur och religion. Under 2000-talets krig mot muslimerna, kallat ”War on Terror”, har den utgjort en intellektuell ram. Den används också i SD:s kamp mot ”arabiseringen”
   Den brittiske filosofen Roger Scruton introducerade ordet ”oikofobi” (av grekiskans oikos – hem och fobos – fruktan). Det gav honom möjlighet att på ett ”anständigt” sätt plädera för främlingsfientlighet och rasism. Sina motståndare betecknar han som oikofober – bärare av ett nationellt självhat. Möjligen hämtade han inspiration från Israel där extremistpartiernas angriper medlemmar i den israeliska fredsrörelsen för att vara ”självhatande judar”. Roger Scruton har kontakt med den högerextrema rörelsen i Europa. Han har framträtt som talare bland annat i Belgiens Vlaams Belang.
   En person som använder sig av såväl Samuel Huntington som Roger Scruton för att underbygga en främlingsfientlig politik är professor Svante Nordin i Lund.
   Hans stora bok ”Filosoferna. Det västerländska tänkandet sedan år 1900”, Atlantis 2011, hyllades för sin lärdom i både DN och Sydsvenskan och belönades med, just det, Axess stora pris för årets bästa fackbok.
   Det ger honom en plattform för att oemotsagd argumentera för nationalism och främlingsfientlighet. Kodordet är alltså oikofobi – nationellt självhat.
   En tidig oikofob, också han professor i Lund, var Esaias Tegnér som i sin stora Sång den 5 april 1836 fastslår:
”All bildning står på ofri grund till slutet.
Blott barbariet var en gång fosterländskt.”