Feminism och rasism av Lars-Åke Henningsson

Som jag ser det, går inte rasism och feminism ihop som politiska ställningstaganden. Om man är motståndare till den ena sortens förtryck, bör man vara motståndare också till den andra. Riktigt så enkelt är det förstås inte i den politiska verkligheten.
   T ex kan ju nationalistiska rörelser, inklusive nationella befrielserörelser, mycket väl vara inte bara starkt chauvinistiska utan också utpräglat patriarkala. Det kan man förklara mot bakgrund av att ett nationellt arv mycket väl kan vara starkt konservativt, men också av att motståndskampen lätt får en machoprägel, inte minst när den blir väpnad.
   Feminismen har i allmänhet ett betydligt bredare perspektiv , vilket bl a kommer till uttryck igenom begreppet ”intersektionalitet”, som introducerades på 90-talet.

Hedersvåldet
Att kvinnor inom ett högerpopulistiskt riksdagsparti försöker att använda sej av hedersvåldet för att nedsvärta särskilt muslimer och araber, det är knappast något att förvåna sej över. Att Vänsterpartiet i Malmö för inte så länge sen, enligt vad jag läst om i Sydsvenskan angående diskussioner i kommunfullmäktige där, hade problem att förhålla sej rationellt till hedersvåld är desto mera anmärkningsvärt.
   Även om hedersvåld är mest känt i samband med kvinnoförtryck i Mellanöstern, så är det inte alls begränsat, vare sej geografiskt eller som riktat mot kvinnor. I grund och botten handlar det om släktgrupper som konkurrerar om samma rörliga naturresurser, i första hand boskap. På grund av rörligheten är det svårt att upprätthålla en direkt kontroll, utan kontrollen baseras på hot. Det gäller att sätta sej i respekt, att förvara sin ”heder”. Hedersvåld handlar alltså om att hävda sina anspråk på en svårförsvarad äganderätt.
   Kvinnor kan höra till det som ingår i en sådan patriarkal släktkontroll, eftersom familjer kommer överens om utbyte av kvinnor för äktenskap, men kvinnor behöver inte vara indragna i en ”hederskultur” på det sättet, som är typiskt för klansamhällen.
   Hedersvåldet bland boskapsskötarna i Vilda västern var t ex inte alls förknippat med samma slags släktstrukturer, även om det hade en viktig del av sin kulturella bakgrund i de brittiska herdefolkens klaner. Förutom naturligtvis i all filmdramatik, lever väl idag hedersvåldet främst vidare i USA genom vapenfixeringen och beredskapen att använda vapnen när man känner sej eller sin egendom hotad. Det nu uppmärksammade mordet på sjuttonåringen Trayvon Martin är bara det senaste hedersmordet med rasistiska förtecken i raden av många andra, som begåtts när en man kände sin egendom hotad och kränkt av blotta närvaron av en främmande person.

Känsligt perspektiv
Ett ur vänsterståndpunkt rimligt förhållningssätt är att tränga bakom ideologiska dimridåer till bakomliggande ekonomiska maktförhållanden. Det som gör det perspektivet känsligt i sammanhanget är väl att de ekonomiska förhållandena är knutna till de kulturella, och att hederskulturer förs vidare av olika etniska och nationella grupper. Ett resultat av omgörningen  av marxismen till leninism är ju just detta, att ekonomiska konfliktperspektiv väsentligen ersatts med nationella konfliktperspektiv, som lätt får etniska kopplingar. Den här formen av leninism kanske dröjer sej kvar i Malmö? 
   Man kan också tänka sej att spåra en variant av feminismen, som försöker gripa över mer än vad den har täckning för. I ett förnekande av hedersvåldets särskilda karaktär kan man väl urskilja schablonen om alla män som ”talibaner”. En generellare, intersektionell analys, naturlig i vänstersammanhang, kräver betydligt mer nyansering än så.
   Att begreppet hedersvåld kan användas i rasistiska sammanhang, det är klart, men det kan feminism också. Här i Lund inträffade nyligen det märkliga att man i ett icke-rasistiskt sammanhang hade inbjudit Kajsa Ekholm-Friedman att ensam tala om ett ämne som berörde kvinnors mänskliga rättigheter. De som bjöd in henne var uppenbarligen helt obekanta med svensk nutidshistoria!
   Om EU fortsätter att utvecklas i riktning mot Festung Europa, och inte lyckas komma tillrätta med dagens ekonomiska problem, och den risken finns definitivt, så kan demokrati och mänskliga rättigheter lätt få en ideologisk karaktär av privilegier för en gated community, precis som det redan är på en del andra håll i världen.