2013-03-07

Demokratisk vänster av Sven-Hugo Mattsson

Det är i dagarna sju år sedan Demokratisk Vänster såg dagens ljus. Jag vill minnas att vi satt ett gäng på John Bull och tog det formella beslutet att göra så. Det var samma dag som Sveriges herrar tog sitt andra OS-guld i ishockey, tv:n stod på och jag var nog bara halvt närvarande, i bägge aktiviteterna.
   Vi kunde nu börja utforma en politik, fri från dogmer, fri från en partiledning. Jag vill inte påstå att DV:s födelse innebar drag under galoscherna, för att uttrycka mig grevligt. Men vi blev snabbt några tiotal medlemmar. Vi fick in, genom gåvor, lån och medlemsavgifte, så mycket pengar till valrörelsen, att vi häpnade. Vi kunde genomföra en god valrörelse. Genom gott arbete fick vi ut valbroschyrer till ca hälften av hushållen i Lund.
Valet 2006
Vi fick ett mandat vid valet 2006, jag hade nog förväntningar på ett något högre röstetal, men vi fick åtminstone ett mandat och kunde fortsätta. Och som vi fortsatte, som alltid när ett nytt parti kommer in blir debatten bredare. DV lade massor med motioner och interpellationer, frågan om hemlösheten diskuterades livligare än tidigare. Miljöfrågorna fick en ny dimension, det rödgröna arbetet stärktes.
   Verksamheten breddades, DV ordnade en massa seminarier med utgångspunkt från de fyra ben vi stod. Möten om jämställdhet, internationell solidaritet, miljön och så vidare. Vi hade ambitioner att anordna möten i alla Lunds stadsdelar, vi bjöd in andra organisationer. Allt gick uppåt. (Här kan jag inflika att vi i vår skall ha ett möte med författaren Nina Björk, under rubriken från hennas bok ”Lyckliga i alla sina dagar”, håll utkik).

Valet 2010
För mig blev valet 2010 en besvikelse. Vi var nu betydligt mer kända än vid valet 2006 och kunde genomföra en komplett valrörelse, trots en begränsad numerär. Jag hade nog räknat med att DV skulle ta två mandat här. För det hade vi behövt ungefär dubbelt så många röster som vid valet 2006, vi hade behövt nästan fyra procent jämfört med 1.8 procent 2006. Så trots en uppgång kände jag besvikelse. Det var nog här någonstans luften gick ur partiet, så kände jag det. Återigen fick vi jobba utan att ha så mycket att säga till om. Återigen var vi utstängda från de flest nämnder och i de viktigaste hade vi bara ersättarplatser. Lägg till det att vi, de rödgröna, fortsatt var i minoritet.
Nu
Redan för ett år sedan fanns en motion till DV:s årsmöte om att lägga ner verksamheten, dock med utgångspunkten att gå in i Vänsterpartiet. Nu har ju aldrig detta varit på agendan, DV är faktiskt inte en avknoppning av Vänsterpartiet. Visst är det många av oss som har ett förflutet i V, men bara så. De flesta av DV:s medlemmar har aldrig varit med i V, det finns en form av missuppfattning här.
   Sen dess har vi haft ett möte, i höstas, med frågan om vi skall ställa upp i valet 2014. Frågan är om vi har personella tillgångar för att klara en valrörelse. Resultatet av mötet blev att vi bordlade frågan till årsmötet som hålls 19 mars. Sen dess har vi haft ytterligare ett möte där vi ordentligt diskuterade frågan, på ett styrelsemöte i februari, där alla medlemmar var inbjudna. Men som sagt avgörandet sker 19 mars.
   DV har tillräckligt med pengar för att ställa upp i valet, vi har en lokal, vi har massor med erfarenhet för att genomföra ett val, så infrastrukturen finns där.
   Men verksamheten och antalet medlemmar har gått ner dramatiskt på senare tid. Det är länge sen vi hade ett appellmöte, det är ännu längre sedan vi var ute i en stadsdel och presenterade oss. Det blir nog inte så att vi kommer att visa oss i alla stadsdelar. Medlemsantalet har gått ner från 40 till en bit under 30. Vi befinner oss i det läget där partimedlemmarnas genomsnittålder blir ett år högre för varje år. Vi befinner oss i det läget där medlemmarna blir färre, av tidens obönhörliga gång, därför att vi inte blir fler, därför att ungdomar inte lockas av ett parti som bara ställer upp i kommunalvalet. Faktum är att vi blir mer än ett år äldre per år eftersom några yngre har försvunnit. Faktum är att de som har ett uppdrag i DV, närmar sig 65 år i snitt. Från fel håll dessutom som Marx hade uttryckt det, Groucho då, inte Karl.

Årsmötet
På årsmötet kommer frågan upp, igen, om DV skall ställa upp i valet nästa år. Vi kan så klart bordlägga frågan en gång till, men jag tror att det vore olyckligt eftersom vi nog snabbt måste ta ett beslut för att diskutera hur vi skall gå vidare. Det är alltså inte frågan om att lägga ner DV. Så, du som bryr dig, kom på årsmötet, alla är välkomna, det är dock bara partimedlemmar som får rösta.

Inga kommentarer: