Hugo Chavez är död och sörjs av många
människor. Han försökte det nästan omöjliga: att låta Venezuelas
fattiga få del av oljerikedomarna. Han bytte olja mot tusentals läkare
från Cuba som tog plats på de nyöppnade klinikerna. Han organiserade
ett solidariskt Latinamerika som kunde stå upp mot USA och han blev så
klart hatad och motarbetad av alla dem som stödjer och hyllar USA:s
politik, och de är många, både i Venezuela och Sverige
Chavez var inte en god administratör eller helgjuten statsledare. Nej, han schabblade bort en massa pengar på udda projekt, och Venezuelas ekonomi mår sedan länge inte särskilt bra. Han var heller inte så fin i kanten mot den medelklass som förr kunde gotta sig åt överflödet från oljeinkomsterna och som med USA:s hjälp gjorde ett allvarligt kuppförsök för några år sen
Det hade förstås varit bra om Chavez hade varit en riktig ljusgestalt, en sån som sätter yttrandefriheten och de demokratiska rättigheterna högst av allt i alla lägen, Nu var han en gammal militär som förvisso inte förföljde några oliktänkande, men som nog inte levde upp till Folkpartiets ideal, inte olik Fidel Castro på Cuba, en av hans vänner. Han förstatligade oljebolagen och blev snabbt ovän med kapitalets stora TV-bolag och dagstidningar. Som svensk socialist kände jag mig rätt främmande för honom när han i ett nästan två timmars tal i Köpenhamn härom året talade om Venezuela och världen. Då var Evo Morales från Bolivia mycket mer tilltalande, inte så bombastisk och stor i käften. Men det är inte oss Chavez var ledare för.
Chavez är värd att hyllas därför att han försökt lyfta sitt lands befolkning ur fattigdom och beroende. Det hade närmast varit skamligt om han hade hyllats av Carl Bildt vid sin död. Nu fick han några överseende ord och det var vad man kunde vänta. Det var länge sen vi hade en Palme som ibland kunde säga något viktigt vid sådan här tillfällen. Men den svenska politiska offentligheten ägnar sig sedan länge åt att ställa in sig hos den makt Chavez ville frigöra sig ifrån. Vi andra minns en folkledare.
Sten H.
Chavez var inte en god administratör eller helgjuten statsledare. Nej, han schabblade bort en massa pengar på udda projekt, och Venezuelas ekonomi mår sedan länge inte särskilt bra. Han var heller inte så fin i kanten mot den medelklass som förr kunde gotta sig åt överflödet från oljeinkomsterna och som med USA:s hjälp gjorde ett allvarligt kuppförsök för några år sen
Det hade förstås varit bra om Chavez hade varit en riktig ljusgestalt, en sån som sätter yttrandefriheten och de demokratiska rättigheterna högst av allt i alla lägen, Nu var han en gammal militär som förvisso inte förföljde några oliktänkande, men som nog inte levde upp till Folkpartiets ideal, inte olik Fidel Castro på Cuba, en av hans vänner. Han förstatligade oljebolagen och blev snabbt ovän med kapitalets stora TV-bolag och dagstidningar. Som svensk socialist kände jag mig rätt främmande för honom när han i ett nästan två timmars tal i Köpenhamn härom året talade om Venezuela och världen. Då var Evo Morales från Bolivia mycket mer tilltalande, inte så bombastisk och stor i käften. Men det är inte oss Chavez var ledare för.
Chavez är värd att hyllas därför att han försökt lyfta sitt lands befolkning ur fattigdom och beroende. Det hade närmast varit skamligt om han hade hyllats av Carl Bildt vid sin död. Nu fick han några överseende ord och det var vad man kunde vänta. Det var länge sen vi hade en Palme som ibland kunde säga något viktigt vid sådan här tillfällen. Men den svenska politiska offentligheten ägnar sig sedan länge åt att ställa in sig hos den makt Chavez ville frigöra sig ifrån. Vi andra minns en folkledare.
Sten H.
Venezuelas president Hugo Chavez är död.
Latinamerikas folk sörjer. Den amerikanska tidningen The Washington Post
sammanfattar hans gärning i få ord:
”En begåvad, karismatisk talare med god förmåga att kommunicera med de fattiga massorna. Hugo Chavez lyckades få stöd i en rad folkomröstningar som skapade en ny konstitution och tillät honom att ta kontroll över alla viktiga institutioner – från lagstiftning till det statliga oljebolaget”.
Han hade inte bara förmåga att kommunicera. Han fick de fattigas stöd och kunde därför revolutionera deras liv genom att ge dem tillgång till social välfärd och skolor i ett land som tidigare plågats av de rikas klassdiktatur. Hans betydelse för den latinamerikanska vänstervågen kan knappast överskattas.
Demokratisk vänster planerar att sätta fokus på Kuba och Venezuela första maj.
Gunnar Stensson
”En begåvad, karismatisk talare med god förmåga att kommunicera med de fattiga massorna. Hugo Chavez lyckades få stöd i en rad folkomröstningar som skapade en ny konstitution och tillät honom att ta kontroll över alla viktiga institutioner – från lagstiftning till det statliga oljebolaget”.
Han hade inte bara förmåga att kommunicera. Han fick de fattigas stöd och kunde därför revolutionera deras liv genom att ge dem tillgång till social välfärd och skolor i ett land som tidigare plågats av de rikas klassdiktatur. Hans betydelse för den latinamerikanska vänstervågen kan knappast överskattas.
Demokratisk vänster planerar att sätta fokus på Kuba och Venezuela första maj.
Gunnar Stensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar