Betlehem Isaak fortsätter faderns kamp för frihet i Eritrea av Gunnar Stensson

På ytan tycks Esayas Afwerkis regim i Eritrea vara stabil och ohotad. Som om det inte finns en aktiv opposition. Detta är en illusion. Den finns i Eritrea och bland eritreaner världen över.
   Varje fredag, under parollen freedom fridays, sätter den eritreanska frihetsrörelsen Arbi Harnet upp affischer om människor som försvunnit när de ifrågasatt Esayas Afwerkis regin, de flesta försvann under åren 2001 och 2002.
   Affischerna sätts upp nattetid eftersom det är mindre risk att bli upptäckt. De finns längs hela den kända gatan Godena Harnet (frihetstorget) mitt i centrala Asmara.

" Samtidigt tror jag att vi måste organisera oss bättre för att rädda vårt lilla land. Nu dör eritreaner under flykten från det land de en gång var villiga att dö för.”
Ur Betlehem Isaaks brev till sin far Dawit Isaak på hans 50-årsdag. SDS 15/11
 
Fakta
Omedelbart efter terrordådet i New York 11 september 2001 utplånade Eritreas president Esayas Afwerki hela den demokratiska rörelsen i Eritrea. I den ingick eritreaner som under flera år deltagit i befrielsekampen och varit i landets ledning åren efter befrielsen. De fängslades, dödades eller tvingades i landflykt. Tidningsägare och journalister fängslades, bland dem Dawit Isaak.
   Det kunde ske i terrorattackens medieskugga. Esayas stödde George Bush och ställde sig på USA:s sida i the war on terror, som för hans del handlade om att utplåna demokratiförespråkarna. Han fick stöd från Israel.
   Under de tretton år som har gått sedan han gjorde sig till diktator har Esayas Afwerki utövat ett så skoningslöst förtryck att flyktingströmmen från det lilla Eritrea (3 till 4 miljoner invånare) är jämförlig med den från krigets Syrien och Irak. Eritreanerna utgör den näst största gruppen bland dem som söker sig till Sverige. De erhåller automatiskt uppehållstillstånd eftersom det är otänkbart att skicka dem tillbaka. Det gör bara Israel.
   Betlehem Isaak solidariserar sig i brevet öppet med den eritreanska oppositionen och fortsätter därmed Dawit Isaaks kamp för demokrati.