Jag vill bara uppehålla mig vid ett faktum som kommit fram de senaste veckorna. Jag tänker då inte uppehålla mig vid kommissionens ordförande, dess främste företrädare, Jean-Claude Juncker. Han har kritiserats, en kritik som tippas blåsa över på en eftermiddag. Och problemet är inte Junckers person.
Det handlar om att en av medlemsstaterna, Luxemburg, har som ”affärsidé” (Olle Lönnaeus i torsdagens Sydsvenska) att tillhandahålla finansiella tjänster för aggressiv skatteplanering. Mångnationella företag som Ikea och MacDonalds kan den vägen komma ner till mindre än en procent i beskattning på sina vinster. Det finns väl en del som unnar företagen detta. Men det avgörande är att det man därigenom undandrar företagens hemländer – vanligen andra EU-länder – stora belopp i skatteintäkter. Alltså, ett land i EU sysslar med att systematiskt bestjäla andra länder på den skatt företagen skulle betala. Tar då staten Luxemburg alla dessa pengar? Nej, det skulle väl vara alltför grovt. Företagen får behålla pengarna mot att betala Luxemburgs bankväsen en andel för mottagna juridiska och skattetekniska tjänster. Det räcker långt, Luxemburgs bankväsen har expanderat kraftigt i många år och landet är fyllt av brevlådeföretag.
Jag hade föreställt mig att det bakom EU fanns en idé om en viss grad av solidaritet och samverkan. Ja, samverkan finns det förvisso och alla tjänar på det här systemet utom skattebetalarna i de länder vars företag det gäller. Det är vi som betalar Luxemburgs generositet.
Det är för mig ofattbart att detta kan få pågå, år efter år och att vi sitter nöjda i en ekonomisk union som tillåter ett sådant systematiskt svindleri på de andra staternas bekostnad.
Av vad jag har sett är det ingen som på allvar ifrågasätter denna ordning – man nöjer sig med att säga att Juncker väl är mindre lämpad som EU-kommissionens ordförande. Men det är ju EU som system som är problemet. Vänsterpartiet och SD tycks ha invändningar mot luxemburgaren Juncker som har varit med och byggt upp skattesmitandet, men det tycks råda tvekan om ifall Vänsterpartiet vill protestera samman med SD.
Det hela är förstås en jävla praktskandal. En sådan union kan man väl inte vara medlem i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar