Staffan Lindberg har gått bort.
Veckobladets läsare har under en tid kunnat ta del av hans analyser och
reflektioner. Insiktsfulla, alltid intressanta.
Staffan inledde sitt akademiska liv som antropolog, men flyttade snart över till sociologen. Tillsammans med kollegan Göran Djurfeldt bildade han en mycket aktiv forskningsmiljö kring fattigare länders utvecklings-problematik. 1968-händelserna skapade en djup klyfta inom sociologen, som ännu levde kvar när jag flyttade till Lund 1990. Staffan skapade ett utrymme för min verksamhet som samtidigt överbryggade klyftan. Ett skickligt drag som visade hans stora sociala kompetens.
Staffan inledde sitt akademiska liv som antropolog, men flyttade snart över till sociologen. Tillsammans med kollegan Göran Djurfeldt bildade han en mycket aktiv forskningsmiljö kring fattigare länders utvecklings-problematik. 1968-händelserna skapade en djup klyfta inom sociologen, som ännu levde kvar när jag flyttade till Lund 1990. Staffan skapade ett utrymme för min verksamhet som samtidigt överbryggade klyftan. Ett skickligt drag som visade hans stora sociala kompetens.
Staffan när han presenterade sin bok förra året.
I ett av våra många samtal om vänsterpolitik gjorde Staffan klart att våldet i Sovjetunionen gjorde det helt omöjligt att gå med i VPK. Men hjärtat till vänster hade han, och forskningsinriktningen styrdes av ett djupt engagemang för de fattiga i ’utvecklingsländerna’. Han blev specialist på Indien, drev Sydasienbulletinen och skapade senare det viktiga forskarnätverket SASNET för att förstärka kontakterna mellan forskarmiljöerna i Sverige och Sydasien. Antologin Miraklet Indien och dess baksida (med Lars Eklund, 2018) blev hans sista bidrag.
Vad som också gjorde Staffan så speciell var hans omtanke om sina doktorander. Alltid tillgänglig för teoretiska diskussioner hjälpte han dem i allt praktiskt. Med stor empati gav han sitt stöd till de som behövde.
I Röda kapellet gladdes vi åt att Staffan erbjöd sig att tala i våra appellmöten på Mårtenstorget. I Veckobladet inledde han sitt deltagande som krönikör under rubriken I skogkanten/Vanaprashta*, där vi under december fick del av hans reflektioner från ett sista besök i sitt kära Indien.
* Vanaprastha “is part of the Vedic ashram system, which starts when a person hands over household responsibilities to the next generation, takes an advisory role, and gradually withdraws from the world.” Allt enligt Wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar