Åttonde mars på Stortorget i Lund år 2019
Ståndaktigt spelade Röda kapellet
med stelfrusna fingrar på Stortorget i fredags. Bland de många talarna i
Lund denna åttonde mars märktes Hanna Gunnarsson från Vänsterpartiet,
den organisation som tillsammans med Miljöpartiet, Feministiskt
initiativ, SSU och V stod bakom mötet. Efteråt trotsade något hundratal
personer kylan och tågade centrum runt via stadsbiblioteket,
järnvägsstationen och Grand hotell, skanderande bland annat: Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!
Krav med historia
Kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön har snart femtio år på nacken. Redan på sjuttiotalet framfördes det såväl i riksdag som på gator och torg av socialdemokrater, vpk:are och övrig vänster. Så här såg en inledning och motivering till förslaget om sex timmars arbetsdag ut i en riksdagsmotion från socialdemokratiska kvinnor:
Motion 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. om sextimmarsdagens genomförande.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet väckte år 1972 som första organisation kravet på 6 timmars arbetsdag. Detta gav upphov till en debatt som fick ett ovanligt starkt genomslag. Sedan dess har såväl de stora löntagarorganisationerna som det socialdemokratiska partiet skrivit in 6-timmarsdagen som ett långsiktigt samhällsmål.
Vi har alltid sett 6-timmarsdagen som en förutsättning för vad vi kallat ett mjukare samhälle. Ett samhälle där vi orkar räcka till för människor även utanför den närmaste familjekretsen, där vi tar ansvar för vår gemensamma miljö, både den närmaste och för hela samhället. Ett liv i solidaritet, men utan direkt ekonomiskt beroende av varandra, för både män och kvinnor.
Långsiktigt samhällsmål
Ja, det må man säga. Om inte annat har långsiktigheten besannats. Är kravet på sex timmars arbetsdag mer omstörtande än kravet på allmän rösträtt? De som pläderade för rösträtt åt alla medborgare stred också under decennier såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt, men nådde målet. Majoritet för allmän rösträtt i riksdagen blev det till slut när hungersnöd drabbade delar av Sverige följt av kravaller och upprorsungar, när kriget rasade ute i Europa, en revolution genomfördes i Ryssland och Berlin radikaliserades. Hellre reform än revolution tänkte högern och de motsträviga då.
Morot och piska
Men ska det verkligen behövas både morot och piska för att genomdriva stora reformer som gynnar hela folket? Eller handlar det mera om att rösträttskampen drevs intensivare? Eller om skillnaden mellan samhällets sociala struktur nu och då, olika typer av klassamhälle? Den som lever får se. Ett förändrat politiskt landskap lär hur som helst ligga om hörnet.
Krav med historia
Kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön har snart femtio år på nacken. Redan på sjuttiotalet framfördes det såväl i riksdag som på gator och torg av socialdemokrater, vpk:are och övrig vänster. Så här såg en inledning och motivering till förslaget om sex timmars arbetsdag ut i en riksdagsmotion från socialdemokratiska kvinnor:
Motion 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. om sextimmarsdagens genomförande.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet väckte år 1972 som första organisation kravet på 6 timmars arbetsdag. Detta gav upphov till en debatt som fick ett ovanligt starkt genomslag. Sedan dess har såväl de stora löntagarorganisationerna som det socialdemokratiska partiet skrivit in 6-timmarsdagen som ett långsiktigt samhällsmål.
Vi har alltid sett 6-timmarsdagen som en förutsättning för vad vi kallat ett mjukare samhälle. Ett samhälle där vi orkar räcka till för människor även utanför den närmaste familjekretsen, där vi tar ansvar för vår gemensamma miljö, både den närmaste och för hela samhället. Ett liv i solidaritet, men utan direkt ekonomiskt beroende av varandra, för både män och kvinnor.
Långsiktigt samhällsmål
Ja, det må man säga. Om inte annat har långsiktigheten besannats. Är kravet på sex timmars arbetsdag mer omstörtande än kravet på allmän rösträtt? De som pläderade för rösträtt åt alla medborgare stred också under decennier såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt, men nådde målet. Majoritet för allmän rösträtt i riksdagen blev det till slut när hungersnöd drabbade delar av Sverige följt av kravaller och upprorsungar, när kriget rasade ute i Europa, en revolution genomfördes i Ryssland och Berlin radikaliserades. Hellre reform än revolution tänkte högern och de motsträviga då.
Morot och piska
Men ska det verkligen behövas både morot och piska för att genomdriva stora reformer som gynnar hela folket? Eller handlar det mera om att rösträttskampen drevs intensivare? Eller om skillnaden mellan samhällets sociala struktur nu och då, olika typer av klassamhälle? Den som lever får se. Ett förändrat politiskt landskap lär hur som helst ligga om hörnet.
Foto samtliga bilder: Ulrika Jakobsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar