Nu är det val igen, den här gången till Europaparlamentet. Då finns det ett antal goda skäl för att gå och rösta.
Rösträtt
För det första har man rösträtt. Det är ingen trivialitet. Rösträtt i fria och all-männa val är en hårt tillkämpad rättighet som är värd att ta vara på. Självfallet ska man rösta.
Hur man röstar spelar så klart roll. Det rullar fram en högervåg över Europa och den är värd att försöka motverka.
Valet gäller samman-sättningen av en försam-ling i Bryssel eller Stras-bourg, och vad som händer där har vi inte så stora möjligheter att följa. Men då och då får vi punktvisa rapporter om förslag som har godkänts av församlingen.
Vidare är det väl så att valresultatet tolkas som en opinionsyttring över det politiska läget i landet. Den socialdemokratiska ledningen begick ett groteskt och i min tro katastrofalt misstag genom att skriva under på en borgerlig politik och det kommer nog att märkas. Men låt oss betrakta några fakta: EU styrs väsentligen av en kombination av tre instanser.
Ministerrådet
Det här rådet består av ministrar från vart och ett av EU: s medlemsländer. Vilken minister beror på vilken typ av fråga det handlar om, men inte sällan är det regeringschefer som företräder respektive land. Det finns sedan speciella regler, t.ex. om att besluten måste omfattas av minst 16 procent av länderna med minst 65 procent av EU:s befolkning
EU-kommissionen
Detta är den enda instansen som kan föreslå nya lagar. Medlemmar är de utsedda EU-kommissionärerna, en från varje land. De i sin tur är utsedda efter att ha nominerats av EU-länderna och föreslagits av Europeiska Rådet, se nedan.
EU-parlamentet.
Valet är demokratiskt och äger rum samtidig över hela Europa.
Men det här handlar inte om val i en demokrati. Församlingen har möjlighet att acceptera eller förkasta förslag som den ställs inför. Men den har ingen rätt att själv föra fram förslag.
Till detta kommer det Europeiska rådet som består av ländernas regeringschefer, som möts i toppmöten fyra gånger om året. Här diskuteras EU:s långsiktiga utveckling. Europeiska utrikestjänsten består av ländernas diplomatiska representanter till EU. Ja, jag hoppas att jag har fått med det viktigaste och att det är någorlunda korrekt.
Svårgripbart
Det är slående hur komplicerat och svårgenomträngligt det hela är och hur svårt det för oss vanliga väljare att greppa systemet.
Det avgörande i allt det här är att det finns inget sätt att politiskt uttrycka sitt missnöje med EU:s beslut. Det finns ingen regering att lyfta bort som i ett politiskt nationellt val. Inget politiskt ansvar. Tja, det skulle väl i så fall vara att gå ur EU? Medborgarna protesterar väl tydligast genom att inte rösta. När hälften av svenska röstberättigade helt enkelt blir hemma måste man väl se detta som en protest?
Ödesval?
Vad gör då politikerna? Jo vi får höra. t.o.m. från V-politiker att det är så viktigt att rösta, vi står inför ett “ödesval”. Tala om missbruk av ord. Snart får vi väl höra att nästa kyrkoval är ett ödesval.
Nej det är inget ödesval, det är så att vi av goda skäl inte bryr oss så mycket, inte ens om det finns en eller två v-representanter bland de 751 i EU-parlamentet i Bryssel. Uppmaningen från den här spalten är enkel: gå och rösta, men tro inte att det är ett ödesval.
Rösträtt
För det första har man rösträtt. Det är ingen trivialitet. Rösträtt i fria och all-männa val är en hårt tillkämpad rättighet som är värd att ta vara på. Självfallet ska man rösta.
Hur man röstar spelar så klart roll. Det rullar fram en högervåg över Europa och den är värd att försöka motverka.
Valet gäller samman-sättningen av en försam-ling i Bryssel eller Stras-bourg, och vad som händer där har vi inte så stora möjligheter att följa. Men då och då får vi punktvisa rapporter om förslag som har godkänts av församlingen.
Vidare är det väl så att valresultatet tolkas som en opinionsyttring över det politiska läget i landet. Den socialdemokratiska ledningen begick ett groteskt och i min tro katastrofalt misstag genom att skriva under på en borgerlig politik och det kommer nog att märkas. Men låt oss betrakta några fakta: EU styrs väsentligen av en kombination av tre instanser.
Ministerrådet
Det här rådet består av ministrar från vart och ett av EU: s medlemsländer. Vilken minister beror på vilken typ av fråga det handlar om, men inte sällan är det regeringschefer som företräder respektive land. Det finns sedan speciella regler, t.ex. om att besluten måste omfattas av minst 16 procent av länderna med minst 65 procent av EU:s befolkning
EU-kommissionen
Detta är den enda instansen som kan föreslå nya lagar. Medlemmar är de utsedda EU-kommissionärerna, en från varje land. De i sin tur är utsedda efter att ha nominerats av EU-länderna och föreslagits av Europeiska Rådet, se nedan.
EU-parlamentet.
Valet är demokratiskt och äger rum samtidig över hela Europa.
Men det här handlar inte om val i en demokrati. Församlingen har möjlighet att acceptera eller förkasta förslag som den ställs inför. Men den har ingen rätt att själv föra fram förslag.
Till detta kommer det Europeiska rådet som består av ländernas regeringschefer, som möts i toppmöten fyra gånger om året. Här diskuteras EU:s långsiktiga utveckling. Europeiska utrikestjänsten består av ländernas diplomatiska representanter till EU. Ja, jag hoppas att jag har fått med det viktigaste och att det är någorlunda korrekt.
Svårgripbart
Det är slående hur komplicerat och svårgenomträngligt det hela är och hur svårt det för oss vanliga väljare att greppa systemet.
Det avgörande i allt det här är att det finns inget sätt att politiskt uttrycka sitt missnöje med EU:s beslut. Det finns ingen regering att lyfta bort som i ett politiskt nationellt val. Inget politiskt ansvar. Tja, det skulle väl i så fall vara att gå ur EU? Medborgarna protesterar väl tydligast genom att inte rösta. När hälften av svenska röstberättigade helt enkelt blir hemma måste man väl se detta som en protest?
Ödesval?
Vad gör då politikerna? Jo vi får höra. t.o.m. från V-politiker att det är så viktigt att rösta, vi står inför ett “ödesval”. Tala om missbruk av ord. Snart får vi väl höra att nästa kyrkoval är ett ödesval.
Nej det är inget ödesval, det är så att vi av goda skäl inte bryr oss så mycket, inte ens om det finns en eller två v-representanter bland de 751 i EU-parlamentet i Bryssel. Uppmaningen från den här spalten är enkel: gå och rösta, men tro inte att det är ett ödesval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar