Mötets tema var Makt.
Talarna: Owe Svensson om medborgarlön, Hanna Gunnarsson om klimatpolitik och EU valet, Helena Falk om makten i kommunalpolitiken och Bengt Hall om kungens makt och behovet av republik. Nedan kan du läsa Owes appelltal om medborgarlön.
Talarna: Owe Svensson om medborgarlön, Hanna Gunnarsson om klimatpolitik och EU valet, Helena Falk om makten i kommunalpolitiken och Bengt Hall om kungens makt och behovet av republik. Nedan kan du läsa Owes appelltal om medborgarlön.
Annie Lööf sa för en tid sedan att den största 
klassklyftan
finns mellan de som arbetar och de som inte har något arbete. Jag
håller med henne. Jag har själv formulerat mig så vid flera tillfällen.
Det är klart att det finns en annan klassklyfta också, den som handlar
om de som placerar sina pengar i Panama, som vi sjöng om nyss. Men jag
kommer att tala om dem som står utanför arbetsmarknaden, de
anställningslösa.
För det är ju så att om du har en anställning med avtalsenlig lön får du regelbundet din lön varje månad, det är t ex förutsättning för att bli godkänd på hyresmarknaden. Du har reglerad arbetstid, betald semester, du får arbetsgemenskap och kanske utbildning och andra förmåner, arbetsgivaren betalar till din framtida pension etc., etc. Står du utanför den fasta anställningen saknar du dessa välsignelser.
Till de anställningslösa hör förutom de som lever på olika former av bidrag, alla de som går på olika typer av osäkra jobb: vikariat, timanställningar eller de som tillhör gig-ekonomin och som förväntas att ha egen firma och själva stå för sina sociala utgifter och som får kortare eller längre uppdrag utan garantier och trygghet. Till detta kommer den svarta arbetsmarknaden.
Vad gör då våra politiker åt detta? Ja, inget av dagen partier företräder de anställningslösa. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är stolta arbetarpartier och företräder de som har en anställning och är med i facket. De borgerliga hackar på dem som går på bidrag och framhåller att villkoren måste skärpas och att bidragasfusket måste stävjas. Alla partier har samma budskap, från höger till vänster. Vi måste få folk i jobb säger man och så strider om metoderna för att få folk i arbete.
Men alla vet att de kommer att misslyckas med detta. Politiska åtgärder påverkar bara siffrorna för sysselsättning i marginalen.
Alla vet att det alltid kommer att finnas människor som inte klarar av arbetsmarknadens krav.
Alla vet att det finns de som har sjukdomar som sjukvården inte förstår sig på och som försäkringskassan inte godkänner för sjukersättning.
Alla vet att det finns de som har sjukdomar som sjukvården förstår sig på, men som är kroniska eller kräver långa rehabiliteringstider med ständig kamp med Försäkringskassan om stöd.
Alla vet att det finns många som aldrig kommer att få en fast anställning eller som kommer att kunna försörja sig på näringsverksamhet. Och detta problem kommer inte att bli bättre i framtiden.
Kort sagt: alla vet att ett betydande antal människor måste offras på marknadsekonomins altare.
Jag vill inte acceptera detta och därför pläderar jag för medborgarlön. En medborgarlön för alla från slott till koja. En medborgarlön som räcker till mat, kläder och husrum, samt en smula kultur och hälsovård. Jag vill hävda att det inte är någon utopi och jag tror inte att det behöver bli så dyrt som många befarar. Helt enkelt på grund av att nästan alla försörjs idag med pengar någonstans ifrån, lön, bidrag, näringsverksamhet eller kapital. Det handlar om att omorganisera pengaflöden och utbetalningar och göra en del av utbetalningarna ovillkorade.
Det är inte enbart samhällets olycksbarn som kommer att kunna dra nytta av medborgarlön.
Nyetablerade kulturarbetare kan utveckla sin verksamhet utan behöva försörja sig på annat arbete samtidigt.
Medborgarlönen kan vara en trygghetsfaktor när man vill utveckla en näringsverksamhet som kanske inte i början är så lönsam att den tillåter att man tar ut lön.
Studenter får råd att gå några terminer och studera humanistiska eller samhällsorienterande ämnen innan de fördjupar sig i sina yrkesstudier. De slipper den tentaångest som beror på att man måste samla ett visst antal poäng för att få studiemedel.
Kort sagt: Medborgarlön kommer att många positiva effekter. Tyvärr har inget av de politiska partierna denna fråga på sitt program, men jag menar att det är hög tid att man forskar och utreder hur medborgarlön skulle kunna realiseras.
Nu ska vi spela en lite vemodig mollvals som heter ”Hör maskinernas sång”. Sången om den tekniska utvecklingen, automatisering, robotisering, artificiell intelligens och dess inverkan på den framtida arbetsmarknaden. Fundera medan vi spelar!
klassklyftan
finns mellan de som arbetar och de som inte har något arbete. Jag
håller med henne. Jag har själv formulerat mig så vid flera tillfällen.
Det är klart att det finns en annan klassklyfta också, den som handlar
om de som placerar sina pengar i Panama, som vi sjöng om nyss. Men jag
kommer att tala om dem som står utanför arbetsmarknaden, de
anställningslösa. För det är ju så att om du har en anställning med avtalsenlig lön får du regelbundet din lön varje månad, det är t ex förutsättning för att bli godkänd på hyresmarknaden. Du har reglerad arbetstid, betald semester, du får arbetsgemenskap och kanske utbildning och andra förmåner, arbetsgivaren betalar till din framtida pension etc., etc. Står du utanför den fasta anställningen saknar du dessa välsignelser.
Till de anställningslösa hör förutom de som lever på olika former av bidrag, alla de som går på olika typer av osäkra jobb: vikariat, timanställningar eller de som tillhör gig-ekonomin och som förväntas att ha egen firma och själva stå för sina sociala utgifter och som får kortare eller längre uppdrag utan garantier och trygghet. Till detta kommer den svarta arbetsmarknaden.
Vad gör då våra politiker åt detta? Ja, inget av dagen partier företräder de anställningslösa. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är stolta arbetarpartier och företräder de som har en anställning och är med i facket. De borgerliga hackar på dem som går på bidrag och framhåller att villkoren måste skärpas och att bidragasfusket måste stävjas. Alla partier har samma budskap, från höger till vänster. Vi måste få folk i jobb säger man och så strider om metoderna för att få folk i arbete.
Men alla vet att de kommer att misslyckas med detta. Politiska åtgärder påverkar bara siffrorna för sysselsättning i marginalen.
Alla vet att det alltid kommer att finnas människor som inte klarar av arbetsmarknadens krav.
Alla vet att det finns de som har sjukdomar som sjukvården inte förstår sig på och som försäkringskassan inte godkänner för sjukersättning.
Alla vet att det finns de som har sjukdomar som sjukvården förstår sig på, men som är kroniska eller kräver långa rehabiliteringstider med ständig kamp med Försäkringskassan om stöd.
Alla vet att det finns många som aldrig kommer att få en fast anställning eller som kommer att kunna försörja sig på näringsverksamhet. Och detta problem kommer inte att bli bättre i framtiden.
Kort sagt: alla vet att ett betydande antal människor måste offras på marknadsekonomins altare.
Jag vill inte acceptera detta och därför pläderar jag för medborgarlön. En medborgarlön för alla från slott till koja. En medborgarlön som räcker till mat, kläder och husrum, samt en smula kultur och hälsovård. Jag vill hävda att det inte är någon utopi och jag tror inte att det behöver bli så dyrt som många befarar. Helt enkelt på grund av att nästan alla försörjs idag med pengar någonstans ifrån, lön, bidrag, näringsverksamhet eller kapital. Det handlar om att omorganisera pengaflöden och utbetalningar och göra en del av utbetalningarna ovillkorade.
Det är inte enbart samhällets olycksbarn som kommer att kunna dra nytta av medborgarlön.
Nyetablerade kulturarbetare kan utveckla sin verksamhet utan behöva försörja sig på annat arbete samtidigt.
Medborgarlönen kan vara en trygghetsfaktor när man vill utveckla en näringsverksamhet som kanske inte i början är så lönsam att den tillåter att man tar ut lön.
Studenter får råd att gå några terminer och studera humanistiska eller samhällsorienterande ämnen innan de fördjupar sig i sina yrkesstudier. De slipper den tentaångest som beror på att man måste samla ett visst antal poäng för att få studiemedel.
Kort sagt: Medborgarlön kommer att många positiva effekter. Tyvärr har inget av de politiska partierna denna fråga på sitt program, men jag menar att det är hög tid att man forskar och utreder hur medborgarlön skulle kunna realiseras.
Nu ska vi spela en lite vemodig mollvals som heter ”Hör maskinernas sång”. Sången om den tekniska utvecklingen, automatisering, robotisering, artificiell intelligens och dess inverkan på den framtida arbetsmarknaden. Fundera medan vi spelar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar