Ryska revolutionen fortsätter av Gunnar Stensson

Revolutionen i Ryssland inleddes långt före 1917 och har gått in i en ny fas efter sovjetväldets fall.
   Imperiet måste dö är titeln på ett stort historieverk med vittnesskildringar inifrån den ryska revolutionen, samman-ställda av den ryske författaren och journalisten Michail Zygar och utgivet av Ordfront 2018.
   Det gläder mig att på omslaget läsa en rekommendation av Nadja Tolokonnikova, Pussy Riot, och en annan av Svetlana Aksijevitj. Dessa ryska kvinnor och jag har alltså nyligen suttit och läst samma bok.
   Sekelskiftet 1900 var en genombrottstid i Ryssland och kunde ha lett till en helt annan utveckling än den som faktiskt inträffade. Ekonomin växte explosionsartat, nybyggda järnvägar band samman det väldiga imperiet och en ny klass av mäktiga företagare hade växt fram efter livegenskapens avskaffande. De tävlade om makten med adeln och den ortodoxa kyrkan som bar upp tsarens envälde. I storstäderna samlades arbetarklassen. Folkmängden i Moskva och framför allt Sankt Petersburg ökade blixtsnabbt, på samma sätt som i vår tids metropoler.

Rysk kultur blomstrade. Författare som Tolstoj, Dostojevski, Tjechov och Gorkij förde fram demokratiska idéer, lästes av många, utsattes för enväldets förtryck och censur, men var mycket aktiva och inflytelserika.
   Rysk teater var världsledande, med namn som Stanislavskij, som bland annat skrev den inflytelserika boken ”En skådespelares arbete med sig själv”.
   Rysk musik (Rimskij-Korsakov, Stravinskij, Sjostakovitj) spelades i världens konsertsalar.
   Rysk opera och balett firade triumfer och turnerade i Berlin, Paris, London och New York med uppsättningar som den revolutionerande ”Våroffer”.
   Samtidigt umgicks medlemmar av tsaren och hans familj med syskon och kusiner i de brittiska och danska kungahusen,
   Ryska intellektuella, i många fall stödda av ryska kapitalister, spred liberala och marxistiska idéer, förföljdes, fördrevs till Sibirien eller landsförvisades, men återvände ihärdigt, ofta efter svåra strapatser.

   Underjordiska revolutionära partier som Socialistrevolutionärerna, de liberala Kadetterna och det marxistiska Bund, Rysslands socialdemokratiska parti, bildades, splittrades, förföljdes, infiltrerades och kämpade politiskt, tidvis med terrormetoder som möttes av regimens kontraterror.
   En viktig del av rysk intelligentia var judar, som stod utanför Rysslands traditionella system och utsattes för tsarstödda pogromer.
 

Den ryska tsarens soldater skjuter skarpt mot ryska arbetare som demostrerar utanför Vinterpalatset i Sankt Petersburg i Ryssland 22:a januari 1922.

Nationella katastrofer som nederlaget i kriget mot Japan 1905, den blodiga söndagen i Petersburg och den värsta av alla, första världskriget, ledde till 1917 års revolution.
   Över hela detta katastrofala, kaotiska skeende härskade enväldiga, okunniga och inkompetenta tsarer med hjälp av byråkrater, som ibland var mäktiga, men oftast bara utgjorde en belastning.
   Den allt starkare folkopinionen tvingade trots allt fram vissa reformer som bildandet av provinsstyrelser, zemstvos, med begränsad makt, och en sorts riksdag, duman.
   Finland var en självstyrande del av det ryska imperiet och Europas mest demokratiska stat som bland annat införde kvinnlig rösträtt 1906, före alla andra länder. Ryska revolutionärer fann ofta en fristad innanför den finska gränsen. Viborg låg bara några mil från Sankt Petersburg.

Lenin dolde sig flera gånger i Finland. Vid ett tillfälle tvingades han fly från Finland till Estland över Finska vikens is. Hela tiden mumlade han: Vilket idiotiskt sätt att dö på! Men isen höll.
    Hans liv i Europa var mer omväxlande än man föreställer sig. Till exempel vistades han några månader hos Gorkij på Capri och bevittnade hur Gorkij försökte förvandla marxismen till en sorts religion, dock utan gud. Sedan for han med sin fru Krupskaja och sin svärmor till Paris, där den ryska baletten firade sina triumfer. Han lyckades få en miljonär att satsa ett stort belopp på Pravda. Under världskriget fastnade han i Schweiz som många andra ryska revolutionärer.
   1917 reste han i en plomberad vagn genom Tyskland och Sverige. Han steg av vid Finlandsstationen i Sankt Petersburg och inledde det revolutionära arbetet. 
   1918, ett år efter maktövertagandet, skadades han svårt då en socialistrevolutionär som hette Fanni Kaplan sköt honom med tre revolverskott.
 

Tsar Nikolaj II efter abdikationen
 

Bolsjevikernas maktövertagande 1917 berodde till stor del på tillfälligheter. En annan utveckling hade varit möjlig. Inbördeskriget som pågick i sex år och vari trupper från en rad europeiska länder deltog satte outplånliga spår i det ryska samhället. Fyra miljoner ryssar dog i striderna och sex miljoner svalt ihjäl.
   Michail Cygar ser både den långa sovjetiska perioden och Putins tjugoåriga imperium som en fortsättning av det gamla tsar-Ryssland. Revolutionen fortsätter. Imperiet måste dö.
   Trumps imperium blir allt mer likt Putins .
    ”Vi tycks ha glömt bort konsten att se tillbaka på det förflutna och lära något av det”, skriver Nadja Tolokonnikova som hoppas att ”vi inte ska förlora våra minnen och därmed våra huvuden”.