Vår tids kapitalism förutsätter att staten skyddar det privata ägandet. Ägandet koncentreras eftersom vinsten på kapital är större än BNP-tillväxten. Majoriteten av medborgarna är löntagare som måste arbeta för sin försörjning och drivs att öka sin konsumtion för att upprätthålla efterfrågan. Alla tävlar mot alla vilket leder till ständig tillväxt, långt utöver jordens resurser. Människan beskrivs som en individualistisk, egoistisk, girig, ansvarslös och våldsam varelse.
Kapitalismens människosyn uppfattas som realistisk. Men kanske är den falsk. Kanske är människan i grunden god. Vad skulle det innebära för vår samhällsuppfattning?”I
grunden god” är titeln på Rutger Bregmans optimistiska historia om människans natur (Natur och Kultur 2020). Antropologer har visat att den unga arten människa under större delen av sin historia har levt som samlare och jägare i små grupper präglade av ömsesidig tillit och samarbete. När jordbruket – och städerna – tog över uppstod jordägande, det fasta boendet, domesticerandet av djur, hierarkierna, patriarkatet, folkökningen, krigen, pandemierna och med industrialiseringen utrotningen av arter, utarmningen av jordarna, den snabba förbrukningen av jordens förråd av fossiler och den klimatupphettning som hotar mänsklighetens överlevnad.
Det hade inte behövt gå så och utvecklingen kan vändas. Bregman visar att de studier och experiment som genomförts för att bevisa den kapitalistiska människosynen är fejkade, att endast ett fåtal av världskrigens soldater riktade sina vapen mot motståndarna och att den amerikanska fängelsekulturen motverkar sitt syfte liksom just in time-administrationens övervakningssamhälle.
Rutger Bregmans framställning ger gång på gång aha-upplevelser och är hela tiden roande. Hans förslag till åtgärder mot hat, rasism och fördomar är realistiska och hans analys av hur en verklig demokrati kan utformas för att möta vår tids överväldigande klimathot tankeväckande och konstruktiv.
Framställningen är full av historikers, samhällsvetares och filosofers tankar och formuleringar om människan. Den grundar sig ytterst på en insikt som uppenbarades för den franske upplysningsfilosofen och författaren Rousseau,
när
han var på väg till ett fängelse för att besöka sin vän Diderot,
nämligen att ”människan till naturen är god och att det är den här
typen av inrättningar (fängelser) som gör människor onda”.Rousseau utvecklade sin insikt i en essä som vann första pris i akademin i Dijon:
”Den förste som inhägnade ett markområde, bestämde sig för att säga detta tillhör mig och fann människor tillräckligt enfaldiga för att tro honom, var den egentliga grundaren av det civiliserade samhället. Akta er för att lyssna på denne bedragare; ni är förlorade om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och att jorden inte tillhör någon.”
Den sanningen måste vara utgångspunkten när vi står inför uppgiften att rädda vår sköra jord från fossilupphettningen och de som driver på den.
PS. Fredrik Gertten intervjuade Rutger Bregman i Sydsvenskan den 10/1 under rubriken ”Cynismen är den största gåvan till folk med makt”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar