Vinstjakten utarmar skolan av Gunnar Stensson

 

Hela 2020 debatterades den svenska skolan, i första hand nationellt men också lokalt i Skåne och Lund. Debatten har handlat om det fria valet, den ökande segregationen, den låga kvaliteten jämfört med övriga OECD-länder, friskolornas kösystem med utgångspunkt från den statliga utredningen En mer likvärdig skola, Lunds skolors allt lägre placering bland svenska skolor och det faktum att fritt sök i Skåne drabbar behöriga elever i Lund.
   Opinionen är kritisk, men det har beslutsfattarna hittills struntat i och antingen försvarat det rådande systemet eller förhållit sig passiva.
   Tills nu. Äntligen tycks debatten börja få effekt, även om till exempel Annie Lööf, C, och Nyamko Sabuni, L, verkar benhårt beslutna att låta det privata kapitalet fortsätta att ta makten över skolan.

Den svenska skolkatastrofen inleddes i och med riksdagsbeslutet om friskolereformen 1992, som grundades på en kort och slarvig utredning, Friskoleutredningen, proposition 1991/92:95.
   Friskolebeslutet överlät samhällets skyldighet att förse unga med utbildning till privata bolag. Bolagens syfte är enligt aktiebolagslagen att bereda ägarna vinst. Ledningens uppgift är att agera lojalt med bolaget. En friskolerektors främsta plikt är att se till ägarens vinstintressen. Han kan ogilla detta, men är tvungen att underkasta sig kapitalismens krav – eller avgå.
   Lagrådet fastslog vid sin granskning 2020 att friskole-bolagen inte är underkastade offentlighetsprincipen eftersom uppgifter till exempel om glädjebetyg kan skada deras vinstmöjligheter.
   Aktierna i skolbolagen kan säljas till vem som helst. Internationella Engelska skolan ägs av riskkapitalbolaget Peutinger AB, som ägs av Ramatuelle Holdings IIAB, som ägs av Stiftelsen The Hans and Barbara Bergström Foundation i Florida, Stiftelsen Paradigm Capital Value och Stiftelsen Paradigm Value Fund SICAV i Luxemburg. (SDS 18/1).
   Det är många riskkapitalister som delar skolpengspro-fiten och som är glada att slippa offentlighetsprincipen.
   Den 10 januari 2021 skrev Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse en stor, väl underbyggd rapport om den svenska skolans förfall under de 28 år som gått sedan friskolebeslutet 1992. Läs den, inför kommande debatter och förhoppningsvis nya beslut!

 

 

John Bauer-skolornas skandalartade konkurs 2013 har aktualiserats genom konkursboets krav på ytterligare skolpengar från de kommuner där skolorna fanns, däribland Malmö. Konkursboet kräver Malmö på 3,4 miljoner. Ägarna hade tagit ut 100 miljoner redan innan de sålde de misskötta skolorna till ett riskkapitalbolag för ytterligare 350 miljoner. Riskkapitalbolaget hade vid sin konkurs fem år senare skulder på 1 miljard. Och nu vill konkursboet alltså ha ytterligare 3,4 miljoner från Malmö. Se Emma Leijnses SDS-artikel Malmö krävs på miljoner till skola som inte finnsden 14/1.
   Konkurrensskolan är en vampyr vars girighet skadat 100 000-tals svenska skolungdomar.

20 liberaler krävde i ett debattinlägg i Expressen att kommunala skolor skulle få mer skolpengar av kommunerna än friskolorna. Eftersom ordförande i Lunds Barn- och skolnämnd Mia Honeth, L, var en av undertecknarna frågade Sydsvenskans Alexander Kubrijanko vad ställningstagandet innebar för skolorna i Lund.
   Mia Honeth svarade att kommunen har ansvar för utbildningen även när friskolor går i konkurs och därför behöver större resurser. Skolpengen bör alltså vara någon procent större för de kommunala skolorna än för friskolorna.
   En minimal reform! Och ännu inte genomförd. Men den innebär att den nyliberala inlandsis som förlamat svensk skola i mer än två decennier börjar röra sig. Den processen kan accelerera och få oväntade konsekvenser.