Den 3 juli var en kvävande het dag i Älghult. Vi
flydde in i vårt lilla torp och stängde fönster och dörrar. De två
stora hundarna låg utsträckta på golvet och andades tungt. Solen
gassade utanför våra fördragna fönster. Klockan närmade sig fyra.
Plötsligt mörknade det ute. Det var som om solen slocknat. Strax
därpå började slagregnet ösa ner. Plåttaket dånade. Ur den öppna spisen
började stora vita hagel spruta ut över golvet. Vi ställde in en hink
som fylldes med hagel och regnvatten som kom genom skorsten. En blixt
följdes av dån som om en jättebyggnad rasat ner från himlen. Sedan
följde en ihållande kanonad av blixtar och åskslag. Ängen blev vit av
hagel, men sedan upphörde haglandet. I stället vällde kallt vatten ut
över marken. Efter någon timme började skyfallet upphöra. Temperaturen
hade sjunkit 15 grader. Plötsligt sken solen.
Torpet var helt omgivet av en vattenyta som sträckte sig över
ängens gräs och in i skuggorna mellan skogsdungens aspar och ekar.
Byggnaden vilar på en stengrund som lyfter den ett par decimeter över
marken på det sätt som är vanligt med gamla hus i Småland. Vattnet
kluckade under golvet men rummet var torrt, frånsett de smältande
hagelkornen som kommit ur den öppna spisen.
Vi tog på stövlarna och gick ut. Vid grinden forsade bäcken över
vägen. Mossen vid Haga hade förvandlats till en djup sjö. Över vägen
till Höneström dånade Svarte bäck som en bred älv och en skummande
vattenyta bredde ut sig under tallarna. Det var svårt att hålla
balansen i den starka strömmen.
Böcker och möbler har förstörts av översvämningen på Älghults bibliotek. Foto: Frida Lindhe SVT
Följande dag kunde vi summera vattenskadorna i Älghult.
Skolbiblioteket hade översvämmats och tusentals böcker var förstörda.
Det var sorgligt, för bibliotekets boksamling hade byggts upp under
nästan hundra år, då fackföreningsbibliotek från glasbruken hade samlat
i ett gemensamt sockenbibliotek. I samhället hade källarna
vattenfyllts. Småvägarna hade gröpts ut med djupa fåror. Kyrkvägen hade
spolats bort liksom vägen till Svartshult. Älgasjöns vatten hade stigit
flera decimeter. Vägen mellan Växjö och Oskarshamn var avstängd. Ett
TV-team filmade förödelsen vid skolan. Älghult hamnade i både TV1 och
TV2. Blixtarna hade slagit ut tjogtals automatiska gräsklippare men
varken skadat hus eller boskap.
Det tog någon vecka för vattnet att sjunka undan. De
avstängda vägarna sattes snabbt i brukbart skick. Det förbluffande var
ovädrets begränsade lokala utbredning. Ett par kilometer från dess
centrum hade det bara regnat obetydligt eller inte alls.
Regnmängden hade mätts i många mätare och uppgick till olika siffror mellan 140 och 190 mm.
Den offentliga siffran var 186 mm, om jag minns rätt.
Vi tänkte att detta var en konsekvens av den globala
uppvärmningen. När jag hörde om onsdagens regnkatastrofer i Gävle och
Göteborg nämndes siffror som 160 mm på ett helt dygn. I Älghult fick vi
mer på mindre än två timmar.
Lyckligtvis är Uppvidinge kommun den mest glesbefolkade
och skogrika i södra Sverige. Landskapet där klarar en
översvämningskatastrof. Stormen Gudrun fick mycket värre konsekvenser.
Motsvarande regnmängd i Malmö hade varit förödande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar